När vi lite senare åkte i bilen ringde matte till hotellet i Tonnerre och bokade rum. Det var där vi bodde natten mellan dagen då resurshusses bil gjorde sig illa, och dagen vi fick båten,
– Ska vi bo på samma hotell som vi bodde på innan vi fick båten? frågade matte de övriga flocken i ett anfall av senkommet demokratiskt sinnelag, när vi stannade en 47 minuter senare.
– Ja, de har så mysiga rum, sade lillmattarna.
– Är affärerna öppna när vi kommer dit? Förra gången var de stängda.
– Ja, det kan vi väl, sade resursmatte. Då var det också demoktaiskt bestämt det som var bestämt innan.
Förra gången vi bodde där ordnade vi till vi maten själva. Man kan nämligen hyra lägenheter också. De har kök. Eller rum. De har inte kök. Den här gången luktade det så gott från köket, så flocken förstod att man kunde äta mat här också. Inte bara bo.
– Synd att ni inte sa till innan, sa den jovialiske mannen som skötte hotellet, när matte frågade om ställets förtäringsmöjligheter. Matte beklagade djupt att hon varit så tanklös, så att hon inte tänkt på det. Sedan frågade hon försynt om det inte gick att ordna ändå. Ortens sunkiga restauranger tedde sig inte så attraktiva nu, när vi stod omvälvda av dofterna från de honungsmarinerade anklår som stekte sig gyllenbruna i ugnen.
– Tja, jag kan fixa en stor sallad om en halvtimme, sa den jovialiske mannen, efter att ha ögnat igenom innehållet i kylskåp och frys.
Matte översatte för övriga flocken som var mer än villiga att chansa på en stor sallad om en halvtimme. Jag fick min vanliga hushundskost; hundmat och vatten att dricka därtill.
De övriga fördrev den franska halvtimmen med att läska sig med en öl eller två och Orangina till de små. (Märkte ni att det rimmade?)
Om den stora salladen berättar jag nästa gång. Jag ska även berätta om Froggy.
Hej så länge
Sverker
Leg poet
PS. OBS Rätt adress till mig är sverkerbest.blogspot.com alltså inget www. DS.
Den stora salladen också?
SvaraRadera