11 januari 2014

Jubileumsfirandet gav mig baksmälla

SLUT Hela jubileumstårtan tog slut på bara sex sekunder. Jag tycker nog att jag var värd en 30-sekunderstårta. Men min husse är väldigt snål när det gäller mig.

Inte för att det blev någon större jubileumsmåltid, men det blev en liten god tårta. Med betoning på liten. Trots att tårtan var så ynklig, så skyllde min husse min baksmälla på delikatessen.

Det är inte bara en händelse att tårtan ser ut som den gör.
Blodpuddingsmånen symboliserar mitt geni, vilket avspeglar det inre ljuset.
Leverpastejspyramiden symboliserar världens sju underverk. Nu har ju jag tillkommit som det åttonde underverket.
De tre Frolicbitarna symboliserar de tre vise männen, som nu har fått sällskap av en fjärde. Det skulle vara Sverker det. Dessutom är cirkeln i sig perfekt, vilket även jag är.
Jag vill på det bestämdaste förneka att jag skulle ha fått baksmälla av delikatesserna. Det är bara elakt förtal av husse. Det smällde inte alls från min bak. På sin höjd pyste det lite.
– Usch vad det luktar Sverker, sade husse när vi lagt oss i min säng. Vad har du ätit egentligen? Har du ätit något annat?
Sanningen är dock den att jag inte hade ätit. Jag hade pruttat.

Hej så länge
Sverker

Leg. tårtälskare

GREJER Det här är grejerna du behöver för att kunna göra en jubileumstårta.
1. Kniv lämplig för blodpudding och leverpastej
2. Skärbräda så du inte försöker skära i sten
3. Tallrik att placera tårtan på
4 Blodpudding
5 Leverpastej
6 Frolic
7 En överraskning

MÅNE Du börjar med att skära upp en blodpuddingsskiva. Den ska vara betydligt tjockare än den som ligger på tallriken. Skär sedan ut lite grann, så det syns att det är en måne. Den överblivna biten kan med fördel ges till Sverker.

TJOCK Om du är snål och ogin mot din hund, så kan du skära en lika stor bit som husse. Om du är generös och tycker om din hund, så skär du en betydligt tjockare bit.

UPPLAGT Nu ser du att av den lilla leverpastejbiten har det blivet en pyramid. Tre Frolicbitar placeras lite snitsigt längs med kanten på tallriken. De överblivna leverpastejbiterna kan med fördel ges till Sverker. Husse var snål och lade dem på en smörgås, som han åt upp.

DEKORATION Bara för att det hela ska se lite snitsigare ut, kan det vara bra att placera en kaviartopp på blodpuddingen. Det blir både färgglatt och gott. Det var kaviaren som var överraskningen i receptet.

VÄNTAN Jag tror inte att det är nyttigt att stå och vänta på maten. Det rinner ur munnen så hemskt. Men lydig som jag är, så väntar jag tills husse har sagt varsogod. Fast jag försöker hypnotisera maten så den kommer till mig.

Dagens vattentankar






Gräs vill jag ha en husse som har pengar som. Då kunde han köpa många ben till mig.


Sverker
(2000–)

10 januari 2014

Jag firar dubbla jubileum idag

Jag kan idag fira inte bara fira 400.000 besökare på min fantastiska blogg, jag kan också fira att det den 1 januari var exakt jämt 3 år sedan jag tog steget in i bloggvärlden. Ett litet steg för mig, men ett gigantiskt steg för övriga världen.

Hej så länge
Sverker

Leg. jubilar

400 000 Om du läser längst ner i högerspalten, så kan du se hur många som har beundrat mig. Igår kväll slog räkneverket över till 400.000. Det ska jag förstås fira på ett eller annat sätt.

Det är väldigt roligt, men också förståligt, att så många har besökt min plats i cyberrymden. Bättre blogg får man leta efter länge. Dock i onödan, eftersom jag inte bara är ödmjukast, utan också bäst.
Den 9 april 2011, redan efter drygt tre månader, hade jag haft över 10.000 besökare. Besökare nummer 10.000 var min Agnes, som fick ett pris. Detta blev en ursäkt för min husse att dra iväg till Toulouse för att dela ut det fina priset.
Pris nummer 100.000 gick till min nya vän Måns i Nässjö. Jag kunde själv dela ut det priset hemma hos honom.
Nästa pris har jag inte bestämt om det blir 500.000 eller 1.000.000. Det får vi se när den dagen kommer.
Jag vill passa på att tacka alla mina trogna besökare när och fjärran och er andra också, som bara hamnar hos mig.

Bloggen fyller jämna 3 år

3 Den första januari 2011 började jag kämpa med min blogg. Det har blivit 2148 högintressanta inlägg sedan dess.

Att jag inte hade tänkt på innan att jag skulle blogga, är lite märkligt. Tidigare hade jag mest inriktat mig på att publicera mig i tidningar. Där berättade jag i två reportageserier dels om min husbilsresa runt om Europa. Som längst var jag i Italien. Där var det varmt.
I serie nummer två lyckliggjorde jag läsarna om min resa i kanalbåt i Frankrike. Tidningarna jag publicerade mig i hade bara en lokal spridning på Småländska höglandet, så det var många som inte fick chansen att bli bekant med mig. Varför inte blogga och ge hela världen en möjlighet att träffa mig.
Så gick det till när jag började blogga för exakt jämt 3 år sedan.

Stolt men ödmjuk

ÖDMJUK En sak som kännetecknar mig är min ödmjukhet. Jag är inte alls mallig över att jag är så snygg, manlig, smart och populär.

Det är med största ödmjukhet jag firar mina dubbla jubileer. Att jag har haft 22 gånger fler besökare än vad Tranås har invånare, innebär inte att jag anser att jag är 22 gånger bättre. Det vore mig fjärran att tro något sådant. Skulle jag ge mig själv ett blygsamt omdöme, så skulle jag snarare tro att jag är 68 gånger bättre. Troligtvis ska den siffran vara betydligt högre, men jag är ödmjuk.
Tre år är inte särskilt lång tid ens för en blogg. Min Per, den franska kattans Lucys husse, gjorde den första hemsidan i Sverige redan 1993. Då var inte jag född.
Men under den korta tid jag har min blogg, har den fått stor internationell spridning. Du kan själv se på 10 i top-listan, som den ser ut just nu.
Jag önskar mig själv lycka till med min blogg och jag gratulerar också dig att du hittat till mig.
Hej så länge
Sverker

Leg. jubilar

Runt hela vår jord

SPRIDNING Här kan du se var jag har haft mina läsare under de tre år som min blogg har glatt läsare runt om i hela vår värld. Det är en tio-i-topp-lista.

PASSANDE Det hade varit passande att Tranås Musikkår hade kommit för att fira mig. Jag hade med glädje kunnat marschera i täten.

Dagens vattentankar







Ett jubileum är ett datum då en nolla hedras som en nolla av flera nollor.


Sverker
(2000–)

9 januari 2014

Förbjudet – Forbidden – Verboten – Inderdit

VÄNDPLANEN Denna mossiga skylt hittar du borta vid vändplanen, där plogbilen körde i diket. För säkerhets skull går jag vid sidan av vägen. Man kanske inte får gå mitt på.

Den förbjudna staden finns inte bara i Beijing. Hemma där jag bor är det förbjudet. Då menar jag inte bara ta mat och godis från bordet, när ingen ser. Nej, allt är förbjudet.
När jag och min husse, eller min Agnes, eller min Per, eller min resursmatte tar en promenad hemma. Så är det förbjudet.


Man hinner inte komma längre än till vändplanen (där plogbilen körde i diket), så blir det förbjudet. Får man egentligen gå där? Ja, inte vet jag, men jag tror det. Bil får man inte köra. Dessutom är man väldigt dum om man försöker det, för efter 187,4 meter tar vägen rejält slut. Det var en som provade för några år sedan. Det blev en dyr bärgning.
Om man sedan fortsätter att gå till Säteriet så passerar man ständigt nya förbudsskyltar, som är väldigt gamla. De går knappt att läsa.
Då är frågan: gäller en skylt som är mossig, eller är den bara en bortglömd fornlämning i skogen?

Hej så länge
Sverker

Leg. förbudsmotståndare

GENVÄGEN Det finns en genväg genom skogen, som vi går på allt som oftast. Den är också förbjuden. Om du tycker att bilen liknar husses bil, så tycker du alldeles fel. Man får ju inte köra där.

SÄTERIET Vid Säteriet har de ganska nyligen satt upp en trevlig informationstavla. Nu behöver jag inte stå och fundera på huruvida området är statligt, militärt eller kommunalt. Nej, nu står det tydligt att det är privat område. Kan vara intressant att veta när man promenerar där.

SKARPSYNT För att kunna se den här skylten krävs att du är skarpsynt. Antagligen betyder den förbjudet. Den smutsiga vita bilen kunde ha varit min husses, men jag varken bekräftar (=håller med) eller dementerar (=blånekar till) det.

UNGAR Flera förbud på samma stolpe. Det översta betyder att man inte ska köra rakt fram när vägen tar slut. Det undre betyder att jag måste gå – inte springa – eftersom det finns lekande barn. Jag kan förstå att små barn kan bli rädda, om det kommer en stor och ståtlig västgötaspets i racerfart. Jag kan ju skrämma älgar.

Dagens vattentankar






Det enda som håller mig uppe är att gravitationen inte är större än den är.


Sverker
(2000–)

8 januari 2014

En lektion i avancerad (=krånglig) datakunskap

HITOCHDIT Denna fina skiss har jag gjort, bara för att du ska kunna förstå. Det är en dator och två hårda diskar. Inne i datorn finns det också en hård disk, enligt husse, men den syns inte.

Mot alla odds, lyckades husse få liv i den trasiga disken. Detta trots att jag inte ens fördiskade den. Men nu har han stärkt försvaret, för att vara ganska säker på att jag inte springer bort.

Nu ska jag berätta hur det fungerar hemma hos mig:
När husse har tagit en bild på mig, hamnar den i kameran. Från kameran tar man bilden till datorn. Då kan man se mig på skärmen, som du ser.
Han lägger också bilderna till hårddisken med gul sladd. Då har man njuta av mig också i den bärbara datorn.
Sedan bestämmer jag vad som ska skrivas. Husse, min sekreterare skriver då i world. Den texten lägger han också i den hårda disken som har gul sladd. Då finns den bara där.
Bilderna som ska in i min blogg behöver naturligtvis förbättras. Han är ju inte så vass min husse trots alla onödigt dyra kameror.
Efter bilden har genomgått Photoshop, så sparas den bara i den hårda disken med gul sladd.
Så igår hände det. Den hårda disken med gul sladd ville inte dyka upp på datorns skrivbord. Den fanns inte.
– @#∞&&@^**”!!!!!!!!, sade min husse då.
– Vad gör jag nu Sverker?
Jag påpekade att jag är väldigt bra på att diska, men husse ville inte lyssna.
Han satt och pillade hela dagen igår och lite pill idag.
Husse fick liv i min disk och inte nog med det. Han förde över allt som fanns i den hårda disken med gul sladd, till den hårda disken med röd sladd.
Nu finns alla bilder på mig i datorns hårda disk, som inte syns, i disken med gul sladd och disken med röd sladd. De samlade textdokumenten och de behandlade bilderna från min blogg finns i de lösa diskarna med gul respektive röd sladd.
Jag undrar om jag kan vara säker nu?

Hej så länge
Sverker

Leg. dataexpert

Dagens vattentankar






Befinner man sig i någons tankar är man inte alltid på en lugn och behaglig plats.


Sverker
(2000–)

7 januari 2014

Jag hade kunnat förhindra diskkraschen

SVÅRT Även svårare fördisk, som karotter och grytor, klara jag galant. Detta är en bild som togs hemma hos farfar när han levde. Han visste hur en fördisk skulle se ut!

Idag blev husse riktigt ledsen.
– Disken med hela din blogg och alla bilder fungerar inte längre. Den har krashat.
– Vad ska vi göra nu Sverker? Dagens inlägg är ju bara borta!
Det är så det går när man inte använder en diskspecialist. Jag har aldrig kraschat någon disk!


Visst är det märkligt. Här finns en diskspecialist i huset och så använder min husse inte honom.
Jag har en lång erfarenhet av just diskar. Tänk så många gånger jag har fördiskat mycket framgångsrikt. För det mesta handlar det ju bara om smulorna från de rikas bord, men jag skulle inte dra mig för att göra en omfångsrikare diskning om behov skulle uppstå.
Som exempel kan du se bilderna nedan. De skulle jag gärna glufsa i mig och lämna rena tallrikar efter mig. Detta trots att restaurangen ifråga, som ligger i Rodez i Frankrike, bara har en stjärna i Guide Michelin. Jag är inte noga så, även om jag förstås skulle föredra trestjärniga restauranger.
Nu hoppas vi att husse kan rädda något från den trasiga disken. Han jobbar för fullt.

Hej så länge
Sverker

Leg. diskspecialist

TONFISK Fisk är nyttigt och jag skulle inte tveka en sekund att göra rent den här tallriken. Grönsakerna skulle jag kunna peta på golvet.

ANKFILÉ Jag tycker på det hela taget att det här verkar fullt ätbart. Jag har ju inte smakat förstås, men jag är inte så noga. Armbågarna tillhör min exmatte.

CHOKLADMOUSSE Vit chokladmousse har jag aldrig smakat, men det ser ganska gott ut. Jag förstår dock inte varför de har lagt dit jordgubbarna. De skulle husse ha fått äta upp, innan jag gav mig hän åt resten.

Dagens ord på livets väg





Stora händelser gör mig tyst och lugn; det är bara småsaker som irriterar mina nerver.


Sverker
(2000–)

6 januari 2014

Världens sämsta naturfotografs senaste bilder

TRÖTT Jag blir så trött på husse när han ska agera naturfotograf. Är det inte bättre att han koncentrerar sig på att ta käcka bilder på mig? Fast då behöver han ju inte sitt onödigt dyra teleobjektiv.

– Idag ska vi ha lite naturbilder på skogens vilda djur, sade husse inför förmiddagspromenaden i det att han monterade sitt onödigt dyra teleobjektiv på sin onödigt dyra kamera.
Vis av erfarenheter hur det brukar gå med det, så hyste jag inga stora förhoppningar.

Normalt sett när min husse och jag tar en sväng i skogen, brukar det hoppa omkring harar, rådjur och en och annan älg. Luften är fyllde med massa fåglar i skiftande färg, form och storlek.
Ett bra sätt att skrämma iväg alla vilda djur är att släpa med sig min husse och hans onödigt dyra kamera med det onödigt dyra teleobjektivet monterat. Detta infriades även alldeles nyss. En så tom skog har man sällan sett. I skogen fanns endast jag, men husse och hans fotoutrustning.
Resultatet av husses vildmarksskildring kan du se på dagens bilder. De flesta tog han när vi hade kommit hem. Bättre än så är han inte.

Hej så länge
Sverker

Leg. vildmarkshund

HELVILDA Den enda bilden husse lyckades ta i skogen är just den här. Den föreställer två myrstackar som, enligt husse, innehåller helvilda myror. Jag såg inga myror alls. På sommaren kryllar de däremot överallt.

IS Det är is på dammen, konstaterade husse glatt. Duktig han kan vara. Det märker man direkt om det är is, för då går det inte att dricka ur dammen. Min husse dricker aldrig dammvatten, konstigt nog.

VILDBLOMMA Enligt husse är detta en vild blomma. Egentligen är det början till en snödroppe i rabatten vid min Agnes hus. Hon stal lökarna ur rabatten vid gästhuset för många år sedan. Sådan är hon.

SOPTUNNA Husse lyckades att smyga sig fram emot och få en bild av moster och morbrors soptunna. I trädet ser man även en fågelholk. Är årets bild 2014 redan fotograferad den 6 januari? Skulle inte tro det.

GRODA Husses glädje visste inga gränser när han upptäckte denna groda i gräset vid dammen. Han hade glömt att ta in den i höstas. Grodan är en present från min resursfamilj, som specialiserat sig på löjliga presenter. Grodan kväker när man går förbi, vilket gör pjäsen extra löjlig.

Dagens ord på livets väg





Min husse är en gniden typ, han har massor med snålar.


Sverker
(2000–)

5 januari 2014

Nyårsafton är årets värsta dag

SPANAR Innan jag går ut på nyårsdagen så måste jag spana efter raketer. Jag vet hur de ser ut, får jag såg dem kvällen innan. Här spanar jag åt vänster.

På sommaren kan det åska ibland. Det är otäckt. Men ännu värre är det på nyårsafton. Då smäller det och blixtrar hela tiden. I flera dagar faktiskt. Då är inte jag glad. Du undrar säkert vad jag gjorde på nyårsafton. Jag led.

Det kanske inte skulle göra så mycket om folk kunde klockan. Men icke. Det smäller flera dagar innan och flera dagar efter. Egentligen ska man fira in det nya året på detta konstiga och fruktansvärda sätt.
Dessvärre bor jag i en stad där folk på grund av lång inavel, har fått ett IQ långt under snittet. Det är därför de inte kan almanackan eller klockan. De tror att det nya året inträffar flera dagar innan och flera dagar efter. Jag kan inom parantes berätta att när jag flyttade till Tranås, så steg den genomsnittliga intelligenskvoten drastiskt.
Alla dessa raketuppskjutningar under lång tid, gör mina promenader till en pina. Men för att inte riskera något i onödan, så spanar jag ordentligt innan jag går ut.
Inför förbud för raketer. De bara smäller och blixtrar och det är inte roligt. Tvärtom!

Hej så länge
Sverker

Leg. raket- och åskhatare

HÖGERSPANING En snabb spaning åt höger. Inga raketer där heller. Då är det fritt fram att gå ut, men säker kan jag inte vara ändå.

NYÅRSAFTON Min husse och min Agnes tittade på TV. Normalt sett brukar jag ligga i soffan eller på golvet. På nyårsafton var det säkrare att ligga på min Agnes. Hon klagade över att hon inte såg TV:n, men vad är viktigast? Natten tillbringade jag på husses kudde, bakom hans huvud. Där ligger jag ganska säkert. (Bilden är tagen i mörker med husses telefon.)

Dagens ord på livets väg





Om du tror att du är för liten för att göra skillnad, då har du aldrig gått till sängs med en mygga.


Sverker
(2000–)