Idag tänker jag på Norge

Ondskan triumferar ofta men segrar aldrig.

Dagens ord på vägen

Det skulle finnas mycket mindre ondska på jorden om det onda aldrig kunde göras i det godas namn.

Marie von Ebner-Eschenbach
(1830–1916)

Sverker
(2000– )

Ett trevligt besök

VÄLKOMNA Idag kom Kristina och Ola och hälsade på mig. Det tyckte jag var jätteroligt och Egon tyckte det också. Det blev ju inte precis sämre när det visade sig att Kristina hade med sig godis till mig. Egon har också fått smaka.

Kristina bor i Örebro. Hon hör till en av mina trogna läsare. Naturligtvis ville hon hälsa på mig och idag kom hon hit.

Det är alltid roligt med besök. Särskilt roligt är det när mina beundrare kommer hit bara för att träffa mig. Kristina och Ola hade åkt ända från Örebro bara för att få möjlighet att se mig i verkliga livet. Nog för att den här bloggen är en pärla i bloggvärlden, men den överträffar inte hur jag är när man möter mig. På köpet fick de träffa Egon också, eftersom han bor hos mig just nu.
Och kan ni tänka er, Kristina hade med massa hundgodis bara till mig. Snäll som jag är så har Egon fått smaka också.
Det är en sak jag tycker att du ska tänka på. Gör som Kristina och Ola. Köp massa hundgodis och kom och hälsa på mig!

Hej så länge
Sverker
Leg. gästälskare

TYPISKT Kristina, min beundrarinna från Örebro, kom faktiskt för att hälsa på mig. Vem tror ni tränger sig framför att bli klappad? Jo Egon. Sån är han.

MIN TUR Nu är det bara jag som blir klappad. Det är precis så det ska vara. Varför då, frågar du kanske. Är det rättvist mot Egon? Det är just vad det är, för Kristina kom ju inte för att hälsa på Egon, utan för att hälsa på mig. Egon har inte ens en blogg.

FÖREDÖME Precis så här ska det se ut. Kristina är fantastisk duktig. Hon vet precis vad man ska ta med sig, när man kommer på besök. Det fanns mycket mera, men både jag och Egon har redan tullat av godsakerna. Det mesta ska jag spara åt mig och äta efter att Egon har åkt hem till sig.

SKÄMMA UT SIG Tänk att Egon var tvungen att göra allt för att få lite uppmärksamhet. Han skämde ut oss alla genom att gå ner i husses sunkiga damm. Han är fullständigt omöjlig, min kompis Egon.

Dagens ord på vägen

Den raka vägen till framgång är alltid under ombyggnad.

Sverker
(2000– )

Riktigt, riktigt fint

STILIGT Här kan du se hur det ska se ut i en stad. Tyvärr skyms – och skäms – den vackra stadsmiljön av Agnes och Anton och en gammal Opel, som borde ha pensionerats för länge sedan. Husses farfar hade en likadan, men han hade förstånd nog att byta den mot en SAAB 93 redan år 1956. Bilden togs innan studentbalen för två år sedan.

Idag hade jag tänkt visa hur en vacker stad ska se ut. Vackra Tranås till skillnad från fula Mantorp. Husse skulle fotografera mig framför stiliga hus i Tranås. Jag har en konstig husse. Han prioriterar alldeles fel saker. Idag prioriterade han laga avloppet istället för att fota mig och vackra miljöer i min stad. Det är därför jag är sen med bloggen och det är därför det blir en arkivbild.

Nu blir du inte helt utan bild ändå. Jag och husse grävde i hans digitala arkiv, och vi hittade en bild som visar hur vackert det kan vara här. Tänk bort Anton. Tänk bort Agnes i klänningen från 50-talet. Tänk bort den gamla Opel Olympian. Nu kanske du kan tänka dig hur det kan se ut på en av de vackraste platserna i Tranås. Södra stambanan uppe på vallen till vänster och ett hyreshus som är ett arkitektoniskt mästerverk till höger.
Detta är vad jag kallar för skönhet.

Hej så länge
Sverker
Leg. skönhetsexpert

Dagens ord på vägen

Regnet faller droppvis men bildar ändå dammar som Egon kan blöta ner sig i.

Sverker
(2000– )

Riktigt, riktigt fult

SUDDIGT I Mantorpt är det sällan vad man kan kalla för skarpt läge. Det händer bara spännande saker då och då. Det är när jag kommer dit och hälsar på min Per. Det är Mjölby kommuns estetiska experter som tyckte att husen skulle vara militärfärgade. Fult.

Bland det roligaste som finns är att hälsa på min lillhusse Per i Mantorp. Bland det fulaste som finns är omgivningarna när jag rastar husse i Mantorp.

Det är alltid spännande att ta en promenad i Mantorp. Det finns så många spännande dofter som jag kan ta till mig och arkivera i min hjärna. Den här gången hade jag Egon med mig också, vilket gjorde det lite extra roligt.
Men jag lyfter inte gärna nosen från marken. Varför då, undrar du säkert. Jo, det är så här: Mantorp tillhör Mjölby kommun och Mantorp är fulare än Mjölby. Då är det riktigt, riktigt fult.
Men Per bor där och han överväger all fulhet. Dessutom lyfter jag inte gärna blicken från dofterna.
Hej så länge
Sverker
Leg. fulhetsbedömare

PÄRLA Den gamla industrilokalen i korrugerad aluminiumplåt är en riktig pärla om du letar fula hus. Fabriken är så ful, så tillverkningen som fanns i huset har upphört. Nu är det istället en plats där ungdomar kan åka bräda. Uppenbarligen tycker kommunen att de kan hålla till i ett jättefult hus.

MINNESMÄRKE Ett gammalt elskåp står kvar som ett minne av det skjul som en gång stod till höger om detta märkliga monument från en svunnen tid. Antagligen det mest kulturella som finns i Mantorp.

FÖRBÄTTRING Egon hjälper till att göra området trivsammare genom att bajsa i diket. Det blir en multiupplevelse. Det inte bara ser ut som skit, det luktar skit också.

PERS HUS Finaste stället i hela Mantorp, för här bor min Per. Fast det gäller att hitta rätt. Det finns massor av likadana hus, men jag, med mitt excellenta (= otroligt bra) lokalsinne har inga svårigheter att hitta rätt. Om du går in där, så får du inte ta mina tuggben.

Dagens ord på vägen

En nytänkare är blott en som inte vet vad de gamla tänkarna har tänkt.

Sverker
(2000– )

Hos min Per

MIN PER Tänk att jag åkte till min Per igår. Det är alltid roligt, eftersom han är den bäste jag vet. Han är så rysligt snäll och jag får alltid göra som jag vill.

Igår hände det en oväntad sak. Egon och jag fick mat lite tidigare än vad vi brukar och en promenad lite tidigare än vad vi brukar. Därefter skulle vi ut och åka bil. Vart då tror du? Jo, till Mantorp där min Per bor.

Egon och jag var på utflykt igår minsann. Ända till min Per i Mantorp. Det är många saker som är bra med att hälsa på Per:

1. Han är snäll och hörsammar alla mina önskningar
2. Jag har ett par rejäla tuggben gömda där på mycket hemliga ställen. (Ett i soffan i gästrummet under vänstra ryggstödet och ett i soffan däruppe i högra hörnet.)
3. Det brukar bli extra mycket god mat på fördisken till mig.
4. Jag får sitta i Pers knä och håra ner hans fåtöljer och kläder.
5. Det finns många nya dofter utomhus. Det är många för mig okända hundar som har hans gata som promenadspråk.

Egon var väldigt glad att få följa med till Per. Han har varit där förut, men då var det inte samma mat. I går var det örtkryddad biff med rotgrönsaker och pepparsås. Gott. Tille efterrätt var det några blåbärhallongrejs, men det var framför allt glass. Glass är gott och det var mycket att slicka.
En helt igenom lyckad eftermiddag och kväll, fastän jag inte plockade fram mina gömda ben. Risken finns ju att Egon skulle ta dem. Jag kontrollerade dock att de fanns på sina platser.

Hej så länge
Sverker
Leg. idolbesökare

SMASKENS Vad säger du om det här? Ser det inte gott ut? Jag kan berätta att de ynka delar som jag fick, smakade alldeles utmärkt. Tyvärr lämnades aldrig bordet obevakat. Då hade jag kanske kunnat få lite mer.

POSITION Det är viktigt att inta rätt plats under måltiden. Då är det lönsammast att sitt under Agnes stol. Egon har inte riktigt fattat strategin, fastän han har spanielögon helt naturligt. Förra sommaren var Emily bäst. Hon var jättebra. Husse tyckte att jag blev för fet. Man ska inte kasta sten …

ORÄTTVIST När alla hussar och min lillmatte hade ätit klart var det dags för fördisken. Den fördelades högst orättvist mellan Egon och mig. Vi fick lika mycket! Då ska du veta att det är min Per och min Agnes, så jag skulle egentligen haft mycket mer än Egon. Men så är det ibland. Det är ganska ofta att livet inte är rättvist.

Dagens ord på vägen

Min övertygelse är att det finns en kärlek som jag alltid kommer vara trogen: Kärleken till sig själv.

Sverker
(2000– )

En ovanlig vanlig dag

VÄGVISARE Jag går i täten och visar vägen till bra blomställen. Sen kommer en tacksam Agnes. Sist släntrar Egon i sina egna tankar, glad att det inte är han som har befälet.

Ingen dag är den andra lik, även den andra dagen är den förra lik i vissa avseenden. Idag var det lite mer olikt än vanligt när vi gick den annars så vanliga skogspromenaden.

– Jag ska åka och hälsa på mormor, sade Agnes till husse. Var har du bilnycklarna?
– Vem har sagt att du får ta bilen, genmälde husse.
– Jag, sade Agnes.
– De är i min jeansficka, sade en uppgiven husse till sin lite lätt bortskämda dotter.
– Men ska du inte gå ut med mig och Egon och plocka lite blommor i skogen? Mormor blir ju så glad då, påpekade jag för Agnes.
Agnes förstod genast vad jag menade. Det regnade lite ute, så det var regnkläder och stövlar som gällde för min lillmatte och min husse. Egon och jag klarar oss utan.
Vi tog den lilla rundan med förlängning. Det är vad Egon orkar. Jag orkar massor. Men sen gjorde vi ett undantag för den vanliga rutten. Istället för ta den gamla vägen hem, när vi kom till den, så gick vi ut på kalhygget. Förra sommaren hette kalhygget The Forest with the Secret Harbour. Men alla de stora tallarna försvann i vintras och då blev ju inte hamnen så hemlig längre.
Det var faktiskt periodvist väldigt spännande ändå. Sikten var lika med noll och den täta grönskan omgav oss på alla sidor. Men jag lyckades än en gång och Agnes kunde plocka en riktigt fin bukett.
Jag tror mormor blev jätteglad.
Hej så länge
Sverker
Leg. skogsblomkännare

BÖRJAN Agnes har redan fått ihop några blommor till sin bukett, fastän vi bara är i den stora skogen än. Vi har ytterligare 1,2 kilometer att gå innan vi är hemma. Hon är duktig på blommor, min Agnes.

FARLIGT I en passage på hygget växte det så tätt och högt att man inte såg något alls. Tittar du noga så ser du Egon. Gissa vems förtjänst det är att vi inte virrar omkring där ännu? Jag tror du vet svaret: Sverker!

Dagens ord på vägen

Till varje regel finns det minst ett undantag, och vice versa.

Sverker
(2000– )

Bestämda steg mot katastrofen

KARSK Med kavata steg lufsade Egon iväg på vår förmiddagspromenad. Idag tyckte han att det var hans tur att lotsa oss genom storskogen. Hur gick det tror du?

Egon är här och hälsar på en vecka, eller så. Vi tar flera promenader varje dag i skogen. Där hittar jag utomordentligt bra. Egon hittar inte så bra alls. Idag ville Egon anföra hela truppen, som bestod av husse, Egon och så jag Sverker, förstås.

Snäll som jag är så lät jag Egon gå först och bestämma hur vi skulle gå.
– Vet du hur du ska gå nu Egon, frågade jag.
– Öh … Jo … Det gör jag kanske nog eventuellt möjligtvis … Det kommer nog kanske gå bra, muttrade Egon lite lojt.
– Men vet du hur du ska hitta tillbaka då?, frågade jag lite oroligt.
– Tillbaka? Hitta? Det ska kanske gå bra, sade Egon. Lite stursk i rösten var han fortfarande.
Ja, vi gick länge och väl djupare och djupare in i storskogen.
– Jag är trött. Är vi inte hemma snart, frågade Egon.
– Men det är ju du som leder oss Egon, sade jag. Du ville ju det.Du vet ju när vi är hemma.
– Öhhhhhh, sade Egon och såg lite orolig ut.
– Hjälp, sade Egon.
Det gick som jag trodde. Egon fick en liten lektion av mig hur man enklast hittar tillbaka.
– Det är bara att följa samma spår som vi gick hit. Det ska du väl klara?
– Det ska kanske nog gå bra, sade Egon lite tveksamt.
– Men jag vet en kortare väg, sade jag. Ska vi ta den istället? Du får bestämma.
– Ja ta den kortare, snälla Sverker, sade Egon och viftade glatt på svansen.
Med mig i täten, var vi snart hemma. Som alltid fick vi var sitt tuggben, när vi varit duktiga. Frågan är om inte jag skulle fått två ben.

Hej så länge
Sverker
Leg. skogsguide

DUKTIG I början gick det väldigt bra. Egon var mycket nöjd med sig själv. ”Det här var ju busenkelt”, sade Egon med inte så lite stolthet i rösten till mig. Det vill jag göra flera gånger.

LOST Hit men inte längre. ”Hjälp”, sade Egon. Han var tvungen att erkänna att han inte hade en aning om var vi var, vart vi var på väg eller hur vi skulle hitta hem. Vilken tur för Egon att jag var med.

LEKTION Om du bara nosar upp det spår vi gick hit i, så kommer vi alltid tillbaka, undervisade jag Egon. Men som tur var visste jag en kortare väg. Att gå fram och tillbaka samma stig kan ju bli lite enahanda.

Dagens ord på vägen

Blygsamhet anses vara en dygd, men jag har kommit längre utan den.

Sverker
(2000– )