Vem lämnar en Steinwayflygel och ett hus?

STEINWAY I det här huset ståtar det en övergiven Steinwayflygel. En gång i tiden var den en riktig dyrgrip. Hur mycket den kan vara värd idag, är inte lätt att säga.

Detta är det märkligaste övergivna hus vi hittade. En gång i tiden måste detta ha varit ett väldigt fint hus. Och en Steinway står inte i var mans hus.

Mitt i skogen ligger det här huset med en stor ganska ny ladugård och ett par extrahus. Allt utom ladugården är förfallet – men varför?
Uppenbarligen har de som bott där varit ganska välbeställda, men varför har huset lämnats åt sitt öde har jag ingen aning om.
Nu undrar jag vad vi ska spana efter nästa gång min Agnes kommer hem. Vi har klarat av både svamp och övergivna hus.

Hej så länge
Sverker
Leg. ödehusexpert

FÖRFALLET Det syns att huset har varit övergivet i många många år. Huset är bortom all räddning, men varför låter man det här ske.

EKSJÖTIDNINGEN Det var länge sedan Eksjö-Tidningen slutade komma ut. Det här exemplaret var från 50-talet.

PLUNDRARE Ägarna har uppenbarligen lämnat allt i huset. Sedan dess har det varit plundrare där och tömt alla skåp och lådor av spåren att döma.

OORDNING Det är möjligt att det var riktigt fint i rummet när de sista ägarna lämnade huset. Nu är allt i en enda oreda och av den uppstoppade räven finns inte mycket kvar.

Dagens ord på livets väg

Jag tycker att det är väldigt konstigt att en spegel vänder allting, höger blir vänster och vänster blir höger, men upp och ner tar den ingen hänsyn till. Som skeptisk fysiker frågar jag mig: Varför då?

Sverker
(2000–)

Med min Agnes ut till övergivna hus

PÅ VÄG Min Agnes och jag på väg in till det första övergivna huset vi hittade. Det hade nog inte varit övergivet så länge, bara ett par år eller så, trodde min husse. Men å andra sidan vet han inget.

Nu är det på det viset att min Agnes var hemma. Hon kommer med konstiga idéer då och då. Ta till exempel i söndags.
– Jag vill ut och besöka övergivna hus, sade min Agnes.
– Jag vet flera jättebra ställen.

Sagt och gjort. Vi tog min bil och åkte iväg.
– Hur ska vi köra, undrade min husse som inte känner till något övergivet hus alls.
– Jag tror att vi ska åka mot, ja vad var det hette nu igen, sade en tänkande Agnes.
– Här ska vi kanske eventuellt möjligtvis svänga in.
Det gjorde vi. Agnes trodde att vi kanske hade hamnat rätt.
Vägarna blev mindre och mindre och vi åkte längre och längre.
Mot all förmodan kom vi till ett övergivet hus, men det hade inte varit övergivet så länge. Vi gick och tittade. Jag kunde inte titta in, eftersom mina ben var alldeles för korta.
– Vi åker till ett nytt ställe, tyckte Agnes.
Nya letande längs mindre och mindre och mindre vägar.
– Där ligger ett hus som ser övergivet ut, sade min Agnes upphetsat.
Mycket riktigt. Och vi kunde gå in!
I morgon kommer fler övergivna hus som vi hittade. Ett som var jättefint, men övergivet.

Hej så länge
Sverker
Leg. husexpert

KIKA Min Agnes kunde kika in genom fönstren, men jag räckte inte upp. Mina ben var alldeles för korta.

NYTT Efter flera mils körning kom till ett nytt gammalt övergivet hus. Det var lite roligare, för om man gick till baksidan kunde man gå in och titta.

FINT Tänk vad fint det var inne. Jag undrar varför de som bodde här bara flyttade och lämnade kvar så fina gardiner. Det är mycket man får fundera på.

HEMMA Det ser nästan ut som hemma, med massa tidningar överallt. Fast de här tidningarna var äldre än de vi har. Jag undrar om de hann läsa allt innan de försvann.

Dagens ord på livets väg

Om du lider orättvisan, trösta dig; den riktiga olyckan är att utöva den.

Sverker
(2000–)

Vart är min Agnes och jag på väg?

HEMLIGT Vart är min Agnes och jag på väg? Vad gör vi här? Det får du veta i morgon, om inget speciellt händer.

I söndags var min Agnes och jag ute på ett särskilt spårningsuppdrag. Du kan aldrig gissa vad vi gjorde, men det var ganska lyckat. Idag hinner jag inte berätta om det, men du kan få se några bilder. Jag hoppas vi inte blir avslöjade.

Hej så länge
Sverker
Leg. hemlig

ÖDE Vi åkte på små, små grusvägare. Inte ett enda levande väsen syntes. Men vart var vi på väg?

HEMSKT Ibland stannade vi, eftersom min Agnes ville se en liten göl. Hon till och med fotograferade ibland, som du ser. Inga skogsrå eller andra väsen syntes till. Men vart var vi på väg?

Dagens ord på livets väg

Jag blir alltid så förundrad när jag tänker på att varje hus är full av så många historier; så många triumfer och tragedier, och allt vi ser är trädgårdar och uppfarter.

Sverker
(2000–)

Registrerades vid åtta veckors ålder

REGISTRERAD Det är inte bara jag som finns i registret. Nej då, de har med mamma, pappa, farfar, farmor, morfar, mormor, farfarsfar, … och så vidare. Dessutom finns det uppgift om hur jag placerade mig i utställningen jag var med på.

Trots att jag aldrig har begått något brott (som jag åkt fast för eller straffats för), så förekommer jag i Kennelklubbens register. Även alla mina släktingar finns med där. Jag var registrerad från bara åtta veckors ålder, då jag bara var en liten valp. Detsamma gällde alla mina syskon.

Jag har alltid levt ett mycket laglydigt liv. Visst har det försvunnit en och annan matbit från dukade bord, men vem kan påstå att det var jag? Jag har alltid hunnit hoppa ner innan någon har sett mig.
Jo, jag har skällt lite då och då. Somliga kanske inte uppskattar mitt skall, men jag är faktiskt ett tjuvlarm. Det är ett av mina jobb.
Men jag kan valla såväl kvigor som gymnasieungdomar och barn. Det är synnerligen lagligt! Jag höll ordning på min Agnes när hon var liten. Jag är inte bara allmänt dekorativ, jag är snäll och vänlig också.
Varför ska jag då registreras? Är det för att jag är en västgötaspets?

Hej så länge
Sverker
Leg. registrerad

ORÄTTVIST Ser du den fula katten? Det är Lucy. Hon är en före detta gatflicka i Toulouse. Den stiliga västgötaspetsen är jag Sverker. Jag undrar vad för brott Lucy begick i Frankrike. Hon satt fängslad i alla fall i en trång bur enligt min Agnes. Hon är INTE registrerad, men jag är det.

VILAR Ja, jag ligger här för att skydda min husse. Om du tror att jag har somnat på min post så tror du fel. Jag vilar bara ögonen. Det är inget brottsligt i det.

HOPP Det enda jag kan göra är att leva på hoppet. Antingen att jag stryks från alla register, eller att Lucy och husse också hamnar i ett.

Dagens ord på livets väg

Om du inte vet vart du ska, spelar det ingen roll vilken väg du tar.

Sverker
(2000–)

De bästa presenterna till en nyfödd baby

VERKTYG En välutrusad verktygslåda är ett måste för en nyfödd pojke. Jag satsade hårt direkt. Undvik leksaksverktyg, då man inte ens kan slå i en spik i golvet med en plasthammare!

Min lillresursmatte har precis just fått en son. Hon har fått honom tillsammans med sin pojkvän.
När något sådant händer i familjen, så ska man köpa presenter till den nyfödde. Då är det tur att husse har mig.

Det är väldigt viktigt att du ger presenter som den lille babyn har nytta av och roligt med. Du ska alltså kombinera nytta med nöje och det är precis vad jag har gjort.
Du ska också tänka på att pojkar ska ha blått och flickor skärt. Pojkar tycker om bilar och att greja och ha sig. Flickor tycker om dockor och att laga mat och städa.
Med dessa enkla regler i huvudet ar det bara att shoppa loss.
Att du ska lyckas lika bra som jag, är dock knappast troligt. Jag är expert!

Hej så länge
Sverker
Leg. barnexpert

PRESENTERNA Pysen och hans stolta pappa med Pysens presenter. (Pysen heter inget riktigt än, så han kallas Pysen. Har han tur kommer han heta Sverker.) Du ser verktygslådan, ett fint diplom som berättar att han är hedersmedlem i Sverkers fanclub. Övriga presenter kommer på bilderna nedan.

MELLANMÅL Här ser du honom med en tuff bodydress och mellanmålet.

STOR Hej, säger Pysen och vinkar glatt. Den tuffa bodydressen är lite stor. Kom ihåg att det är bättre att köpa för stora kläder än för små. Små barn blir lätt stora. Se på min Agnes!

URTUFF Ska du köpa en bodydress så se till att den har ett riktigt tufft tryck. Bättre än så här kan det inte bli, skulle jag vilja säga.

MELLANMÅL Ska man orka spika i golvet och såga i möblerna så vill det till att få lite extrakraft. Att bara livnära sig på mjölk blir lätt lite enahanda, så det är bra om man kan sticka emellan med lite stärkande nyttigheter. Därför skickade jag med lite uppiggande choklad till pysen.

Dagens ord på livets väg

Barn är otroligt duktiga på att imitera. Oavsett hur hårt man sliter för att lära dem hyfs, så uppför de sig som kopior av sina föräldrar.

Sverker
(2000–)

Min Agnes tvångstvättade mig i onödan

RÄDDAD Det var jättesnällt av min Agnes att dra upp mig. Själv var jag för en gång skull fullkomligt hjälplös. Men det hade ju räckt med det.

Om du kom ihåg vad som hände i svampskogen, så vet du att jag fastnade i ett kärr. Min Agnes drog upp mig och det var väl bra. Fast det hade kunnat räcka med det.

När vi kom hem efter den lyckade svamputflykten, satte husse och Agnes på vattnet. Lite konstigt tyckte jag, eftersom inget behövde vattnas.
Dessvärre visade det sig att jag inte skulle få behålla den fina gyttjan jag hade fått på mig. Sjövattnet är ganska kallt så här års, så det var ingen njutbar process att bli avspolad. Dessutom satt gyttjan fast ganska bra, måste jag säga.
Du kanske inte vet det, men efter man har blivit duschad så måste man tokrusa runt, runt runt.
Det tar på krafterna att bli duschad efter en svamppromenad i skogen.

Hej så länge
Sverker
Leg. renspolad

GYTTJA Jag tycker att gyttjan var ganska dekorativ på mig. Dessutom luktade den faktiskt ganska gott. Man kan säga att den verkligen prydde sin plats.

ONÖDIGT Det här är inte särskilt roligt. Varför skulle gyttjan bort från mig? För mig hade den gärna ha fått vara kvar. Dessutom var vattnet ganska kallt.

FÄRDIG Snälla husse säg till min Agnes att det räcker nu. Det finns ju ingen gyttja kvar. Skulle det finnas lite, så är det bara dekorativt. Dessutom sprider gyttja en viss väldoft, som du vet.

TOKRUSA Här hänger husses onödigt dyra kamera inte med trots 1/250 sek. När jag tokrusar går det undan. Men oj vad det tar på krafterna.

Dagens ord på livets väg

Eftersom jag struntar i hur jag mår känner jag mig rätt glad.

Sverker
(2000–)

Med min Agnes ut i djupa svampskogen

SVAMSKOG Min Agnes och jag på väg ut i skogen. Husse hamnade på efterkälken direkt, förstås. Han är inte lika smidig som Agnes och jag.

Nu är det på det viset att min Agnes är hemma. Hon kommer med konstiga idéer då och då. Ta till exempel igår.
– Jag vill ut och plocka trattkantareller, sade min Agnes.
– Jag vet ett jättebra ställe.

Sagt och gjort. Vi tog min bil och åkte iväg.
– Hur ska vi köra, undrade min husse som inte känner till något ställe alls.
– Jag tror att vi ska åka mot, ja vad var det hette nu igen, sade en tänkande Agnes.
– Här ska vi kanske eventuellt möjligtvis svänga in.
Det gjorde vi. Agnes trodde att vi kanske hade hamnat rätt.
Sedan gick vi in i skogen. Bokstavligt talat över stock och sten och stora floder. Vi gick och gick.
Då och då träffade vi på en obekant svamp eller en bekant flugsvamp. Men inga trattkantareller.
– Det kanske var här uppåt, pekade min Agnes.
– Jag ger mig inte förrän vi har en svamp!
– Vi åker hem, flåsade min husse vars kondition inte är så vass. Dessutom rör han sig lika smidigt i skogen som en berusad flodhäst.
Då hände olyckan. Jag satt som fastgjuten i ett kärr, som min Agnes hade lurat ut mig i.
Jag blev uppdragen av min Agnes. Bara en kort stund senare hände miraklet.
– Här är massor med trattkantareller, jublade min Agnes.
– Vad var det jag sa!
Visserligen hade vi gått en omväg på 1,6 km, men jag måste ge henne rätt.
Agnes plockade och plockade. Husse och jag tittade och tittade. Ska jag vara ärlig, så plockade väl husse sju svampar.
Väl hemma så rensade och förvällde min Agnes all svamp. Sen blev det svamptoast och kött med svampsås.
Fördisken var god!

Hej så länge
Sverker
Leg. mykolog

VILA Vi hade gått och gått och ändå inget gott i svampkorgen. En svamp ska jag ha i alla fall, hoppades min Agnes. Varken husse eller jag trodde henne. Det verkade hopplöst.

TERRÄNGGÅENDE Det var ju inte den enklaste skog att ta sig fram i. Att Småland är stenigt behöver man inte tvivla på. Först gick smidiga Agnes, sedan kom kortbenta Sverker och sist flåsade min klumpige husse.

FASTNAT Rätt var det var sjönk bara min stiliga bakkropp ner i svart gyttja. Där satt jag som fastgjuten. Jag kom inte fram och inte bak och framför allt inte upp. Dessbättre såg min Agnes min belägenhet och drog upp mig. Det var dock en olycka som fick tråkiga följder.

TRATTKANTARELL Som ur ingenstans dök de upp. Trattkantarellerna! De fanns överallt. Min Agnes hade haft rätt, men hon visste inte platsen riktigt sådär. Vi gick en omväg på 1,6 km.

HURRA Så här glad blev min Agnes när hon äntligen fann sitt trattkantarellställe. Nu skulle de bara plockas också.

FÄRDIGA Vi plockade inte alla som fanns på Agnes svampställe, men många blev det. Jag tyckte inte de var så goda, men fördisken blev inte så dum. Det som hände när vi kom hem, var inte fullt så kul, men mer om det i morgon.

Dagens ord på livets väg

Jag vill inte kritisera naturen, men hade det inte varit mycket smartare om löven hade fallit uppåt istället?

Sverker
(2000–)