22 september 2012

Mer generande än så här kan det inte bli

FEL Jag har inget emot att Lucy får gå ut och gå. Jag tycker också om att ut och gå, så jag förstår henne. Men hon behöver ju inte gå jämte mig. Tänk om vi möter någon jag känner?

Det är tillräckligt illa att ha Lucy hemma.
– Oh, vilken söt liten katt, säger folk när de får se en skymt av Agnes fula katt Lucy som rusar förbi panikslagen.
Det är inte sådant man vill höra!
– Oh, vilken stilig och välbyggd västgötaspets, ska mina gäster säga istället.


Dessbättre är Lucy så skraj av sig, att hon alltid springer och gömmer sig när någon kommer. Så gästerna ser henne knappast och klappa henne kan de bara drömma om. Och då finns jag där istället!
Men nu har det hänt något otäckt. Det händer när katten följer med oss på promenader. Då trycker hon sig nämligen mot mig och lämnar mig inte i fred.
Jag känner faktiskt folk här. Vad händer om de skulle se mig med en katt klistrad emot mig? Vart tar min manlighet vägen då?
Nej om Lucy, Agnes fula franska katta, ska vara ute, så tycker jag att hon ska sitta i ett träd! Där gör hon sig bäst, eftersom hon knappast syns.

Hej så länge
Sverker

Leg. kattmagnet

RÄTT Så här ska det se ut! Lucy sitter i ett träd och dessutom är det väldigt svårt att se henne. Det är så det blir som bäst för alla inblandade..

Dagens ord på livets väg




Förr kunde jag se mig själv i spegeln med viss skepsis, men nu när jag har husse och framför allt Lucy här, så älskar jag verkligen mig själv.



Sverker
(2000–)

21 september 2012

Äntligen har Tranås fått en värdig monumentalbyggnad

PRYDNAD Sällan har man sett en sådan vacker byggnad som den nya offentliga toaletten i Tranås. Visserligen har planeringen tagit gott och väl tio år och många, många arbetstimmar, men när jag ser resultatet är det inte utan att jag är stolt över att vara Tranåsbo. Den tiden var väl använd.

Aldrig tidigare har det varit en sådan debatt i Tranås, som det varit om stadens nya offentliga hemlighus. Diskussionens vågor har gått höga i minst tio år, ända sedan ubåten (=den förra offentliga toaletten) försvann. Nu när resultatet står där, förstår jag att de är mer än nöjda i stadshuset. Tranås har fått en ny monumentalbyggnad som kommer ge eko i världen och locka turister till staden! Eifeltornet kan slänga sig i gatan.

Det arkitektoniska mästerverket av blank plåt, vackert lackerat i mörkgrön militärfärg, står som en vacker installation i Brunnsparken och skymmer såväl rabatternas blommor, som den lilla fontänen, på ett föredömligt sätt. Byggnaden utgör ett utmärkt komplement till Tranås anrika badhotell. Den rejält tilltagna takhöjden skvallrar om ett luftigt inre. Kanske man kan få fina ekoeffekter? Jag vet tyvärr inte, eftersom byggnaden ännu inte är öppnad och invigd.
Undrar just om det blir kommunalrådet som får äran att vara den första att intaga sitsen, eller om det blir någon annan prominent person som får nedsänka sin bara rumpa över stolen i fotoblixtarnas sken?
Men jag ville gärna göra en förhandstest när jag var i stan idag, men på grund av förseglingen fick jag göra den utanför.
Jag kan med glädje konstatera att i nödens stund är den utvalda platsen både skitbra och kissriktig.

Hej så länge
Sverker

Leg. toalettestare

KISSRIKTIG Att bestämma var den nya byggnaden, eller monumentet, skulle placeras har åsikterna gått starkt isär. Till slut enades man om ett ställe där man inte hamnade av en slump. Men var lokaliseringen den rätta? Jag beslöt att prova. Jo, det var en kissriktig plats till 100%.

SKITBRA På ett offentligt avträde ska man ju inte bara kunna kissa. Jag beslöt därför att ta till det grova artilleriet. Jag kan, efter en noggrann test, med glädje meddela alla mina beundrare att placeringen av stadens offentliga WC i Brunnsparken är skitbra.

Dagens ord på livets väg





Nöden är geniets drivfjäder.



Sverker
(2000–)

20 september 2012

En riktig solskenspromenad

SOL Visserligen är sommaren, den som aldrig var, alldeles slut. Men även om det är förhöst, så kan det vara skönt i solen. Det var det idag.

Eftersom det visade sig att husse inte hade något hjärtfel igen, utan mera ett lite knäckt revben efter operationen, kunde vi ut på ”långpromenad” igen. Det är ju inte som långpromenaderna förr, men 4,24 km blev det.

Idag gick vi bortanför Seglarvik en bit och sedan svängde vi upp på vattengatan. Som du vet så kommer man till Klunken då. Om man som vi travar på duktigt, så tar det inte lång tid förrän man är på Kommunalrådsvägen (den som plogas först) igen. Väl där är det bara 600m meter hem, om man inte följer vägvisaren. Följer man den så kommer man inte hem alls, vilket skulle vara synd med tanke på maten.
Sen väntade Lucy på oss också.

Hej så länge
Sverker

Leg. promenerare

FEL Det här påstod husse att det var blåsippor. Var och en, som inte är totalt färgblind, kan se att det är lilaklockor. Men å andra sidan; varför skulle husse ha rätt just i detta specifika fall?

SPÄNNANDE När jag kommer till trottoaren jämte Kommunalrådsvägen, så blir det spännande. Det är många hundar som har gått där innan mig, så det finns väldigt mycket att nosa på och många ställen som måste markeras. Husse blir lite irriterad, för det tar så lång tid. Fast det finns saker jag inte kan slarva undan med.

GATA Det var en stilig skogsväg Sverker galopperar på tänker du säkert. Men då har du fel. Det är en gata, en råvattengata, som jag far fram på med mina eleganta galoppsprång.

OLYDIG Kommer du hit och har ryggsäck och om du dessutom vill till mig, ska du vara olydig. Varken husse eller jag hade ryggsäck på oss, så vi gick åt andra hållet mot vad pilen visar. På så sätt kom vi hem till Lucy och mitt tuggben.

Idag är jag ganska gla’
för husses besiktning gick hyfsat bra
fast vi måste husse akta
så Lucy och jag får gå lite sakta



Sverker
(2000–)

19 september 2012

Dagens spaning efter försvunnen husse


Idag sitter vi och spanar efter husse som är på ombesiktning på sjukpensionatet i Eksjö. Om allt går bra, så kommer han hem ikväll, för då ska vi ha mat. Men detta är allt som kommer idag. Vi ses i morgon. Tror jag.



Sverker
(2000–)

18 september 2012

Ibland kan det vara lite trevligt med en Lucy

PROMENAD Allt som oftast numera följer Lucy med en liten bit, när jag och husse ska ut och promenera. Hon vågar inte följa med så långt när det är ljust, men det är ju alltid trevligt med sällskap. På nätterna drar hon gärna iväg på egen hand, men det får hon inte. Det finns en räv här också.

Naturligtvis står jag fast vid allt jag sagt om katter. Konstigt skulle det vara annars, eftersom jag aldrig har fel.
Fast hur märkvärdigt det än kan låta, så finns det vissa positiva sidor hos den fula franska kattan Lucy också.


Hennes bästa egenskap är att hon sällan äter upp all sin mat. Då kan jag fördiska hennes mattallrik. Tyvärr kommer jag inte in genom springan till Agnes badrum. Därinne finns nämligen en stor skål med Lucys torrfoder. Inte har jag lust att banta heller, så jag kan tränga mig igenom.
En annan bra sak med Lucy, är att jag har sällskap av henne när jag är ute och går. Inte hela vägen, men en liten bit. Sen när jag kommer hem, så står hon och välkomnar mig i dörröppningen. Det gör ju att man känner sig välkommen.
Men att hon ska ligga jämte mig på nätterna, det är mest genant.

Hej så länge
Sverker

Leg kattaccepterare

VÄLKOMNANDE När jag kommer hem från min promenad, så sitter Lucy där i dörröppningen och välkomnar mig. Det känns ju faktiskt ganska bra.

MATSÄLLSKAP Visst är det alltid trevligt att äta, men det blir ju lite mer trevligt om man har sällskap. Det har jag numera. Jag har min matskål och Lucy har sitt fat. Hennes fat är mindre än min skål, men den innehåller godare mat. De bästa bitarna plockar hon ut med tassen, innan hon äter upp dem.

BEREDD När jag har ätit färdig, så står jag beredd att äta upp det som Lucy lämnar. I söndags, när det var extragod kyckling, så lämnade hon inget. Det var synd, men för det mesta blir det lite åt mig.

Dagens ord på livets väg




Det är ett tecken på mognad att kunna vara ensam, men det är också ett tecken på mognad att kunna umgås med en katt.



Sverker
(2000–)

17 september 2012

Först roligt i full fart – sen tråkigt hej då

HÖGHASTIGHET När min Agnes är hemma, då är det full fart som gäller i skogen. Vi brukar ju träna ihop. Numera är ju husse slöare än vanligt, och då utgår jag från en redan låg nivå. Men ser du vem som inte fick följa med ut på promenaden? Jo, den franska katten Lucy.

Ibland blir jag glatt överraskad. Senast var när min Agnes, helt oväntat, dök upp hos sin Sverker. Lika roligt som det är, lika tråkigt är det när hon rymmer igen.

Min Agnes lämnade mig redan 07.51 i morse. Det dumma tåget ville inte ha hundar ombord. Eller gällde det bara hundar med långa ben? I vilket fall som helst, så åkte min Agnes ifrån mig. Hon ska till Uppsala och jag förstår inte varför. Hon påstår att hon studerar djuridik. Om det ska vara nödvändigt, så kan väl jag gå i diket här, så skulle hon kunna studera ett riktigt stiligt djur i ett dike.
Nu är det bara husse och jag här hemma. Och så den fula franska katten Lucy förstås. Nu kanske katten tycker att jag duger att sova jämte igen.

Hej så länge
Sverker

Leg. nästan ensam

TRÅKIGT När någon går iväg med en stor resväska, så vet jag vad det är på gång. Både resväskan och resväskans ägare försvinner snart. Det är inte roligt.

USCH Nu kommer tåget som ska stjäla min Agnes ifrån mig. Om du tycker att min Agnes har konstiga kläder, så ska du veta att det är sådana man ska ha om man ska studera djur i diket i Uppsala.

FÖRBJUDET Husse påstod att den här skylten betydde att jag inte fick följa med. Jag är tveksam. Jag har inte så fula långa ben och jag drar inte i kopplet. Dessutom cyklar jag inte.

Dagens ord på livets väg




Farväldagar är nog bland mina värsta dagar. Men de brukar så småningom följas av hejdagar. Då blir allt bra igen.



Sverker
(2000–)

16 september 2012

Ha, ha Lucy fattade att Toulouse är sämst

SKÄMS ”Hur känns det att hålla på ett förlorande lag?” Lucy sitter och skäms när hon äntligen förstod att en enda svensk, kan sänka hela Toulouses fotbollslag med elva spelare.

Äntligen kunde jag tvåla till den malliga katten rejält. Hon har gått och påstått att Toulouse är bäst. Till och med bättre än Tranås! Men nu visade svenske Zlatan var skåpet står, när hans Paris-SG just skåpade ut Toulouse. Och det var svenske Zlatan som gjorde det.

– Toulouse är mycket bättre än både Tranås och Sverige. Det är Lucy som är igång med sitt skryt igen.
– Jasså du, säger jag. Hur gick det i fotbollsmatchen häromsistens?
– Vilken fotbollsmatch, replikerar den malliga katten.
– Den matchen där svenske Zlatan i princip ensam sänkte det kassa laget från Toulouse, upplyste jag tjänstvilligt.
– Fotboll räknas inte. Det är rugby som gäller, försökte Lucy tillrättavisa mig.
– I Toulouse kanske, men man ska se det mer globalt, genmälde jag. Rugby är blaha blaha.
Nu märkte jag att jag hade Lucy som i en liten ask.
– Har du någonsin läst om rugby i en svensk tidning?, fortsatte jag för att riktigt understryka fakta.
– Nej, men det kan bero på att jag inte läser svenska tidningar, sade den dumma katten.
– Och varför tror du att min Agnes övergav Toulouse och flyttade hem? Jo, därför att Toulouse är så dåliga i fotboll!!, dräpte jag till med som ett avslutande argument.
Jag förstod att det inte var värt att fortsätta debatten med den obildade katten. Men jag tror att hon förstod att hon hade hållit på en förlorande stad.

Hej så länge
Sverker

Leg. sportexpert

FALLER Du kan själv se att spelarna från Toulouse faller som käglor, när svenske Zlatan tillsammans med bollen kommer forsande.

SEGERGEST Vem är det som med glädje kan sträcka ut armarna efter att ha skjutit in 2-0? Ja, inte är det någon spelare från Toulouse. Det är svenske Zlatan.

TJURAR Så här har Lucy suttit och tjurat, sedan hon fick reda på sanningen. För sanningen är, att om hon ska vara stolt över något, så är det för att hon har emigrerat till vinnarlandet Sverige och Tranås. Inte för att hon kommer från förlorarstaden Toulouse. Det ska hon nog prata tyst om.

Dagens ord på livets väg





Det är bara segrarna i livet som räknas.



Sverker
(2000–)