Skulle det inte vara bättre utan koppel?

ONÖDIGT Jag tycker husse kunde ta loss kopplet. Det är nog ingen större risk att han går vilse här. Dessutom skulle jag kunna röra mig som jag vill.

En tråkig sak med att ha gjort sig illa i foten, är att jag numera går kopplad. Det har de fördelarna, enligt min husse, att jag inte hoppar och skuttar så mycket. Eller springer.
Frågar du mig, har det många nackdelar att gå i koppel. Fördelar ser jag inga.

Normalt sett har jag aldrig koppel, utom i stan. Husse påstår att man måste ha koppel när man är där. I och för sig tycker jag att det är tryggt att husse i ett snöre, så han inte förvillar sig.
Fast att gå på min väg i koppel är löjligt. Jag kan inte stanna när jag vill. Jag kan inte alltid gå på rätt sida av vägen (=den sida där det doftar bäst). Hur ska jag kunna kissa, om jag inte får tillräckligt med tid att uppsöka rätt ställe. Bajsa ska vi inte tala om. Som du vet kräver det ett noggrant undersökande innan man kan komma till skott, så att säga.
Trots min svåra skada och mitt lidande, som knappt känns idag, så måste jag arbeta. Idag blev jag tvungen att bära in ved. Tungt och jobbigt.
Eftersom jag då var utan koppel, så passade jag på att hoppa lite.
– Du ska inte ha roligt när du arbetar Sverker, sade husse. Arbete är inte roligt, ska inte vara roligt.
– Arbete ska vara tråkigt, tillade han surt.
Jag rättade in mig i ledet och bar mitt vedträd på ett tråkigt sätt.

Hej så länge
Sverker
Leg. tjudrad

PS. Jag fick lite blodpudding till frukost i alla fall. D.S.

FEL Husse går på fel sida av vägen, eftersom de goda dofterna fanns på den andra sidan. Varför kan inte husse känna det? Saknar han väderkorn?

FEL Jag hittade en plats som behövde undersökas noga. Fick jag det, tror du? Nej då. Husse drog och stretade i kopplet. Kunde inte han lära sig gå fot jämte mig? Jag kan gå fot jämte honom. Till och med utan koppel.

SKUTT Där lurade jag husse. Jag passade på att ta ett skutt när jag slet med det stora vedträdet jag skulle kånka in. Då blev han förtörnad, för att jag hade lite roligt. Det är förresten en ganska meningslös sysselsättning. Husse eldar upp veden.

TRÅKIGT Det var bara för mig att göra som husse ville. Bära ved på tråkigaste möjligaste sätt. Tänk att jag inte kan förlusta mig lite med ett vedträ, utan att han ska bli irriterad.

Dagens ord på livets väg

Oroa dig inte världens undergång idag. Det är redan imorgon i Australien.

Sverker
(2000–)

På väg mot min dom av veterinär Ritva

BIL Ingen frukost. Inget vatten. Men bil skulle jag åka ändå. Jag gick ut sakta till bilen. Något lurt var det på gång.

Nu har jag varit hos veterinären igen. Det var inget brutet eller så. Inte behövs det skäras heller. Det var bara lite grejer på tårna, som jag hade skadat lite. För övrigt var jag ett under av hälsa och god form.

Det måste ha varit väldigt roligt för veterinär Ritva att få träffa ett sådant hälsofenomen som jag. Hon häpnade över min rörlighet, min tjusighet och min manlighet. Tänk vilken tur för henne att hon skulle få uppleva en sådan prakthund under sin veterinärtid.
Jag kontrollerades både lite här och där. Allt var i mycket perfekt skick, frånsett ett par tår på höger framtass. Mitt hjärta slog som på en idrottsman! Men jag måste säga att jag mår mycket bättre i tassen idag.
Ritva var väldigt snäll och jag var inte alls rädd. Fast det är klart, sprutan jag fick var inte rolig. Jag trivs bäst utan sprutor.
När vi återkom till Tranås passade husse på och handla. Först mat till sig själv och sedan gick han till Apoteket för att hämta min medicin. Under tiden satt jag och svalt i bilen.
Precis när jag trodde att jag skulle avlida av hunger, kom jag hem. Först fick jag en halv tablett och sedan mat.
Bara för jag hade varit så duktig, så fick jag en tärnad blodpuddingsskiva på maten.
Nu är jag mätt och glad och har för avsikt att sova lunch.
Och vad blev domen? En alldeles fantastisk västgötaspets. Åldern märks inte alls, frånsett vissa tår på höger tass. Antagligen den stiligaste och manligaste hund som finns!

Hej så länge
Sverker
Leg. topphund

AVSLÖJAD Direkt jag kom in i rummet hos veterinären, så kunde jag avslöja en sak utan tvekan. Det har varit hundar här tidigare. Jag nosade både länge och väl, för att kunna lägga upp ett nytt register.

OLYCKSBÅDANDE Här gällde det nog att uppföra sig väl, annars … Uppe på garderoberna låg det en hel rad med uppstoppade hundar. Vad hade de gjort för att hamna där?

BAKTASSAR Först undersökte Ritva mina baktassar. I perfekt skick och mycket rörliga. Ingen åldersstelhet här inte.

FRAMTASSARNA Ingen stelhet här heller, men jag hade ont i tån. Det visste jag om innan. Det var därför jag gick på tre ben. Och det var därför jag pep lite när veterinären klämde. Men jag pep ytterst diskret.

FOTOGRAFERAS Nu skulle Ritva fotografera inne i min tass. Man fotograferas i ett nästan mörkt rum. Lägg märke till att jag klarar att ligga stilla utan att surras eller sövas. Så duktig är jag.

TASS Detta är min tass inuti. Där finns det lite broskgrejer som jag skadat lite. Inget allvarligt alls. Jag tyckte det var mycket allvarligt, för det gör ju ont. Jag fick smärtstillande tabletter som jag ska äta ett tag. Får jag ont igen, så ska jag äta dem igen.

ÖPPNA Ritva ville titta på mina tänder också. Det kan jag förstå, för de är jättefina. Inga inflammationer här inte.

Dagens ord på livets väg

Jag älskar konvalescensen. Det är den som kan ge min skada en mening (till exempel korv).

Sverker
(2000–)

Tyck inte synd om mig när jag lider

VILA Nej, jag är inte så sprallig idag. Jag har nämligen ont i tassen igen. Jag har så ont så jag helst inte använder den. Fast jag har klättrat upp i min fåtölj alldeles själv. I morgon ska jag till veterinären. Då blir jag kanske frisk i tassen.

Snälla, tyck inte synd om mig. För det är det inte. Istället ska du tycka MYCKET synd om mig. Jag har nämligen ont i tassen igen. Jag fick det när jag sprang i skogen igår.

Som om det inte vore nog med att jag har ont i tassen. Väldigt ont i tassen. Jag lider, men jag piper inte. I morgon ska jag dessutom till veterinären. Det brukar aldrig vara roligt. Där får man sprutor, vilket är synnerligen obehagligt.
Jag har faktiskt, trots min ringa ålder, varit hos veterinären två gånger för akutvård. En gång för borrelia och en gång hade jag fått en jättestor pinne i tassen. Två gånger på 13,5 år. Snacka om otur.
I morgon rapporterar jag om mitt veterinärbesök, så jag kan vara lite sen med min blogg då.
Men jag upprepar: tyck inte synd om mig. Tyck mycket synd om mig istället.

Hej så länge
Sverker
Leg. syndast om

Dagens ord på livets väg

Hur vet de att det är bara armarna som saknas på Venus de Milo?
Det kan ju vara en skottkärra också.

Sverker
(2000–)

Tillbaka till husses gamla kvarter

KOCKSGATAN Det var i dörren vid skylten och de lysande fönstren där borta vi började vår vandring. Det var nämligen därinne Janina hade sin eminenta (=fantastiskt bra) konstutställning. Vi svängde åt vänster.

När jag var i Stockholm och recenserade konst, så ville husse att vi skulle ut och gå.
– Kom Sverker, så ska jag visa dig var jag bodde på 70-talet.
Ja, han behöver all motion han kan få, tänkte jag, så det är lika bra att släpa ut honom på en promenad. Dessutom kan det vara intressant med en historisk vandring i förstaden.

Vi började på Kocksgatan. Det berodde på att vi var där. Från galleriet gick vi till vänster. Sedan svängde vi höger direkt in på en gata som heter Östgötagatan. Östergötland ligger på andra sidan sjön.
Strax stod husse framför en låst port.
– Här bodde Göran, du vet Göran i Skåne. Han gick på Fotoskolan också.
– Jag bodde däruppe. Husse pekade Östgötagatan rakt fram.
På vägen passerade vi en affär som skyltade med stora kräftor.
Eftersom husen var mycket gamla, så förstod jag att de kunde vara från husses ungdom.
Sedan kom vi till ett torg, som hette Mosebacke torg.
– Där bodde jag, sade husse malligt och pekade på ett hus Två rum och kök på 89 kvadratmeter.
Ja, men det var väl roligt för dig, tänkte jag. Min skog är mycket, mycket större.
– Vi går ner på Götgatan också.
– Så såg den inte ut på min tid, muttrade husse. Det var bättre förr.
Enligt husse var det alltid bättre förr. Jag tycker det är bättre nu. Nu har han ju Sverker.

Hej så länge
Sverker
Leg. historisk stadsvandrare

GÖRAN Här inne på gården bodde Göran. Han bodde en trappa upp. Där nere skalade de potatis hela dagarna. Göran och husse var lekkamrater redan på forntiden.

ÖSTGÖTAGATAN Detta är Östgötagatan, om man får tro husse. Jag vet dock att Östergötland ligger på andra sidan sjön. Rakt fram bodde husse.

KRÄFTOR Säga vad man vill om Stockholmarna, men det vill man inte, men riktigt duktiga kräftor har de. Fast det var fasligt vad de var dyra. Fördelen var att de skyltades i ögonhöjd, så jag kunde titta på läckerheterna.

ELVERK Inne i det huset fanns det ett elverk de första åren husse bodde här. Han hade likström, vilket inte var så vanligt då. Det var väldigt ovanligt. Men inte förvånande, då Stockholmarna är lite efter sig.

FRAMME – Här bodde jag, sade husse stolt och pekade på ett ståtligt hus, som kan vara jämnårigt med min husse. Sedan kröp det fram att han egentligen bodde i gårdshuset. Det är inte lika ståtligt. Husse är inte heller ståtlig. Det är hans hund som är det.

GÖTGATAN Det var ett evigt muttrande när vi gick Götgatan fram. Enligt min husse var det våldsamt bättre förr. Då var nämligen Söder Söder. Vad är det nu undrar jag? Norr?

Dagens ord på livets väg

Det räcker inte med att ha erfarenheter man måste kunna komma ihåg dem också.

Sverker
(2000–)

Husse lämnade västgötaspets vind för våg

BLUNDA Vinden var så stark, så jag föredrog att blunda. Du ser inte så mycket av vågorna, men det beror på att ibland kommer det stora vågor. Ibland kommer det små. De turas om. Du ser hur isig piren är.

Det har blåst här. Det har blåst riktigt mycket. Vinden kom dessvärre från sydost. Då blir det stora vågor. Dessutom blir det is på stranden. Riktigt farligt blir det alltså. Då passar husse på att lämna mig på den livsfarliga stranden.

Där stod jag alldeles ensam. Vinden tjöt av elakhet och de stora vågorna vräkte sig upp på stranden. Det var inte roligt ska jag säga. Långt bort i fjärran, cirka fyra meter iväg, höll min husse på att fotografera den övergivna västagötaspetsen.
Min huvuduppgift är ju att skydda min flock. Särskilt under så svåra förhållanden som det var igår. Då vill jag hålla mig nära, så det inte händer flocken något. De är säkert rädda.
Tro nu för all del inte att jag var rädd. Modiga västgötaspetsar blir inte rädda. Fast obehagligt var det.
Vi lämnade stranden för att ta en promenad istället.
– Inte gå ut i skogen, Sverker, hörde jag husses röst genom den tjutande vinden.
– Det kan falla ner träd på oss.
Det är inte klokt vad min husse är ängslig av sig.

Hej så länge
Sverker
Leg. modig

UNDERSÖKNING Jag måste faktiskt undersöka hur långt vågorna har slagit upp. Just här hade de inte slagit upp så högt. Det kan bero på att det ligger stenar i vattnet, som tar den första stöten.

OLIKA Här är det olika. Jag står med framtassarna på is och baktassarna står i snö. Ser du grässtrået som har blivit en isskulptur?

BJÖRKSLÄPP Mina björkar har tappat väldigt många kvistar i ovädret. Det är vinden som har ryckt bort dem. De måste tas bort, innan man kan släppa loss gräsklipparen Stig i vår. Jag undrar hur många kvistar en björk har. Vet du?

KÖKET Husse säger att mitt hus är som ett spjälstaket. Det stämmer inte riktigt. Man kan inte se ut genom väggarna. Men gardinerna fladdrar trivsamt när det blåser ute. Kallaste rummet är mitt sovrum, sen kommer köket. På morgnarna är det ensiffrig temperatur, sedan kan det pressas upp med hjälp av kakelugn och matlagning. Igår blev det 12 grader. Tur att jag har en varm päls. Husse har bara päls i ansiktet.

Dagens ord på livets väg

Vi vet aldrig när äventyret kommer till våra liv, men den dagen det är där, måste vi utnyttja den.

Sverker
(2000–)

Kalas kräver en ständig koncentration

ÖVERVAKNING Det gäller att övervaka min Agnes intensivt när hon håller på att laga mat. Hon kan också, precis som farfar gjorde, säga ”hoppsan” och tappa en matbit.

För att kunna ha ett kalas, behövs det organisation. Somliga ska duka (=husse). Somliga ska laga maten (=min Per och min Agnes). Det viktigaste av allt är övervakningen, avsmakningen och fördisken. Detta måste utföras av en mycket kunnig person (=Sverker).

Precis så gick det till hos min Per när det var kalas där. Jag ägnade mig helhjärtat åt mina uppgifter. Hela tiden när maten tillagades, så satt jag troget beredd på att ta reda på mat som föll på golvet. Dessvärre skötte matlagarna sig inte. Det föll aldrig ner något.
Men när det blev aktuellt att fördiska tillagningskärl och kastruller, då var det jag som var alert.
Även efter maten rengjorde jag tallrikarna synnerligen noggrant. Lucy, den franska och fula kattan, ville inte vara med och fördiska. Hon är både bortskämd och lat. Jag erbjöd henne, men hon tackade nej.
Vet du vad Lucy gjorde istället för att fördiska? Hon satt och strimlade växter. Och hon får det! Har du hört om någon mer bortskämd katta?

Hej så länge
Sverker
Leg. kalassamordnare

TÅRTA Agnes står och gör en tårta. Den hade vi bakat hemma. Då slickade jag skålen med smetresterna. Ser du den rostfria höga skålen? Den är det grädde i. Grädde är gott.

JOBBIGT Det krävs stark vilja och lång tunga för att kunna slicka rent den rostfria bunken. Du kanske ser att jag har lite grädde på vänster ögonbryn. Det är sådant man kan råka ut för, när man offrar sig.

FÖRDISK Det var en rejäl fördisk jag hade att ta hand om. Inte bara tre tallrikar, utan även två kastruller, två uppläggningsfat och tre tårttallrikar. Men jag stretade på och fick allt klart för diskmaskinen på nolltid.

VÄXTÄTARE Lucy arbetsvägrade under fördisken. Lucy har som hobby att massakrera min Pers växter. Det gjorde hon när jag slet i köket. Det konstiga är att han låter kattan hållas.

INBJUDAN När vi ätit färdigt, tog Lucy plats under bordet. Jag inbjöd henne till fördiskorgie i vardande i köket, men hon ville inte komma. När hon bodde hemma hos mig, så fördiskade vi faktiskt tillsammans. Men hon har väl blivit för mallig att för att fördiska numera.

HEMDAGS Nu är det kväll och det är snart dags att åka hem. Dagens sista ljus faller över Lucys julklapp, det fina fågelbordet. Hon fick det bara för hon är så intresserad att titta på fåglar. Ju mindre desto bättre. Skator vill hon helst titta på genom ett fönster. (Telefonbild)

Dagens ord på livets väg

All glädje utan fördisk är konstlad glädje.

Sverker
(2000–)

Så firades min Pers födelsedag i Mantorp

BORDET Du kanske kan räkna själv? Annars berättar jag. Tre tallrikar, fyra lammfiléer. Rimligtvis borde det bli en filé över till en svältande västgötaspets. Sverker heter den undernärde.

Flera dagar efter att han fyllt år, så blev det äntligen dags att fira min Per. Han fyllde faktiskt 41 år i torsdags.
I torsdags var jag i Stockholm. Min husse var med mig i Stockholm. Min Agnes tentade (eller tältade, jag vet inte) i Uppsala. Då var det svårt att fira min Per, som dessutom var präktigt förkyld. Men igår firade vi.

Från början såg kalaset riktigt lovande ut. Det var tre stycken som det dukades till vid bordet, men det fanns fyra stycken lammfiléer. Med enkel matematik skulle det bli en filébit till min Per, en till min Agnes, en till min husse och en till Sverker. Jag var till och med beredd att dela med mig en liten, liten bit filé till den franska före detta gatflickan i Toulouse, kattan Lucy.
Nu går det sällan som jag tror. Den fjärde lammfilébiten hamnade i en matlåda tillsammans med den överblivna jordärtskockepurén.
Tror du det blev någon fördisk? Det får du veta i morgon.

Hej så länge
Sverker
Leg. festdeltagare

JUBILAREN Detta är min Per. Det var honom vi firade igår. Visserligen några dagar försent, men det är bättre att fira när alla är lediga. Till exempel på en lördag.

AGNES Med och fira var förstås min Agnes. Hon är ju syster till min Per. Min Per är bror till Agnes. Det blir liksom dubbelt på så sätt. Husse satt vid bordet också, men han är så ful, så han får inte vara med på bild.

SVERKER Under bordet satt den undernärde västgötaspetsen Sverker och väntade tålmodigt på den fjärde filén. Hade jag tur, så kanske någon tappade en bit också. Inget av det hände.

BLYG Bakom en av min Pers nya fåtöljer satt kattan Lucy och låtsades vara blyg. Hon tror att fåtöljerna är kattklätterställningar. Är de något, så är de hundsängar och nya gömställen för tuggben. Hon fick ingen filé heller.

Dagens ord på livets väg

Det är livet självt som är den verkliga festen.

Sverker
(2000–)