20 december 2014

Agnes räddad – nya hårda uppgifter

HEMMA Jag lyckades, som du ser. Jag lyckades med att rädda min Agnes från Akademiska sjukhusets hemska käftar. Fast det var ett jobbigt uppdrag, som saknar motstycke i världshistorien.

Redan när jag fick information om att min Agnes hade tillfångatagits av Akademiska sjukhuset i Uppsala, startade jag ” ORMA, Operation Rädda Min Agnes”. Här krävdes det både list och intelligens, så jag utsåg mig till OC, Operativ Chef.

Jag upprättade ledningsstaben hos min resursfamilj, samtidigt som jag skickade iväg fotfolket (=husse) till Uppsala.
Några timmar och 35 mil senare kunde han meddela att han fann min Agnes fjättrad i en säng med en droppflaska fastsatt i armen. Här krävdes det tålamod, förstod jag. Uthållighet fick bli den taktik, som senare visade sig så framgångsrik. Vi väntade till nästa dag innan befrielsens stund var inne.
Vad var det för något fel på min Agnes då, eftersom Akademiska hade stulit henne? Ja, det kunde vitrockarna inte avgöra. Först var det körtelfeber. Sedan byttes den ut mot halsfluss för att avslutas med sjukdomen ”det är svårt att ge diagnos”. Hon fick recept på ett batteri med mediciner och så kunde fotfolket befria henne. Allt under OC:s ledning.
Trots att min Agnes ska vila, äta och dricka nu, så finns det ett arbete hon och jag måste göra. Detta trots att jag är totalt slut efter att ha lett den framgångsrika ORMA.
Ny spaning denna gång. Inte efter min Agnes, utan efter jultomten.
Nu slipper jag dock vara ensam som spanare. Jag har min Agnes hemma.

Hej så länge
Sverker

Leg. OC

SPANAR Min Agnes spanar efter flygande slädar och jag sköter markspaningen. Det är viktigt att både mark- och luftrum är under bevakning. Man vet aldrig var tomten kommer.

ICKETOMTE Skulle denna vackra varelse uppenbara sig, så kan jag avslöja att det är jag. Visserligen är jag utklädd till tomte, men den riktiga tomten är fet och har skägg och inte alls lika stilig.

Dagens ord på livets väg





Hemmet är en uppfinning som ingen ännu har kunnat förbättra.


Sverker
(2000–)

19 december 2014

Dagens förhoppning på livets väg


Agnes mår lite bättre idag, säger husse. Hon kanske får komma hem. Då blir det som sommar fastän det är vinter. Vi får se hur det går.
Jag skulle nog ha åkt själv och hämtat henne.


Sverker
(2000–)


18 december 2014

Expedition ”Rädda Agnes” har ryckt ut

UTRYCKNING Expeditionen för att rädda hem min Agnes till jul har nu lämnat Tranås. Annars blir min Agnes fast i Uppsala över jul och det vill man ju inte. (OBS Arkivbild. Personen på bilden har med artikeln att göra.)

Nu måste min Agnes räddas från Akademiska sjukhuset. Hon har varit där hela natten och hon ska vara där en natt till. Säger de. Men för säkerhets skull har jag sänt ut en räddningsexpedition från Tranås.

Själv stannar jag hemma hos min resursfamilj och leder räddningen. Det är viktigt att det finns någon som kan ta ett kraftfullt befäl i en allvarlig krissituation. Det är inte utan viss tvekan som jag skickar iväg min husse. Helst hade jag sett att jag hade någon mera skickad för uppgiften.
Det viktigaste är dock att min Agnes kommer hem. Hon har nog julklappar till mig nämligen.
Som du säkert förstår måste jag koncentrera mig 100% på denna viktiga uppgift, så jag låter bloggen vila tills du kan få se ett nytaget foto på min Agnes och mig!

Hej så länge
Sverker

Leg. räddningsledare

BILD: Stackars Agnes
DUBBELPÅSE Ur bägge påsarna droppar det saker som så småningom hamnar i min Agnes arm.

BILD: Stackars Agnes
DUBBELNÅL Armen med två nålar i tillhör min Agnes. Hon har legat så hela natten och gör fortfarande så.

Dagens ord på livets väg




Det är lätt att ha god hälsa, så länge man inte är sjuk.


Sverker
(2000–)

17 december 2014

Oroligt spanande efter min Agnes

RAKT FRAM Intensiv spaning rakt fram, men ingen Agnes i sikte.

Julen närmar sig alltmer. När det är jul, så brukar min Agnes komma hem till sin Sverker. Men hur blir det i år? Oroligt spanar jag varje dag efter min Agnes. Men kommer hon? Kan hon åka? Det har kommit oroande bulletiner från Uppsala.

Senaste rapporten om min Agnes kom från Akademiska sjukhuset i Uppsala. Där låg min Agnes och fick dropp. Det fick jag också i somras, flera gånger till och med.
Agnes sade att hon trodde att hon skulle kunna komma hem. Hon har körtelfeber, vad det nu är. Jag har ingen aning, men säkert var jag mycket sjukare när jag låg inlagd senast.
Nu är det inte utan att jag undrar lite:
1 Kommer veterinären att skära min Agnes i magen, nu när hon har fått dropp?
2 Kommer hon också få en ful grön kroppsstrumpa?
3 Fick hon också en gasbinda med tassar på?
4. Framför allt undrar jag om Agnes kan komma hem till jul.
Jag hoppas verkligen Agnes kommer, för annars blir det ingen riktig jul.
Nu vill jag bara med skärpa påpeka att det var mer synd om mig i somras, än vad det är om Agnes nu. Fast synd om min Agnes är det.

Hej så länge
Sverker

Leg. spanare

VÄNSTER Intensiv spaning åt vänster, men ingen Agnes i sikte.

HÖGER Intensiv spaning åt höger, men ingen Agnes i sikte.

NEDÅT Intensiv spaning nedåt, men ingen Agnes i sikte.

FACIT Något sådant här tänker jag mig, men inga löv på träden. Min Agnes har just blivit mött av sin stolta och stiliga västgötaspets. Sedan kan vi fira en riktig jul.

Dagens ord på livets väg





Varför är julen som en dag på jobbet? Du gör allt arbete och den fete mannen i rock får all ära.


Sverker
(2000–)

16 december 2014

Äventyr med livet som insats

FARLIGT Att befinna sig i Tranås centrum nästan mitt i natten, är synnerligen farligt. På trottoarerna rör sig skumma individer i dunklet och på Storgatan rusar bilarna fram.

Ibland är det värt att ge sig ut på ett äventyr, även om man riskerar livet. Så till exempel igår så begav jag mig alldeles ensam till Tranås centrum efter mörkrets inbrott. Jag var obeväpnad och hade intaget förklädnaden av en vanlig västgötaspets. Med mig hade jag min husse, men han kan ju knappast räknas, så jag var ensam.
Klockan var sent, nästan fem, och jag hade ännu inte fått min middag.


Varför gör jag en sådan chansning med fastande mage, kanske du undrar. Är det inte farligt? Jo minsann, det är just vad det är, Man vet inte vilka skumma individer som rör sig i de skumma kvarteren runt torget. Rätt vad det är kan det böja sig någon ner och klappa mig.
Dessutom ska Storgatan korsas då och då. Bilarna, säkert stulna, kommer i hög fart och tar liten hänsyn till mig. För säkerhets skull gick jag utan reflexsele. Jag blir mer svårupptäckt då. Nu överdriver jag inte, men somliga bilar höll uppåt 40 kmt, så det gäller att passa sig.
Vi gick på den skumt belysta trottoaren. Husse var säkert jätterädd, till skillnad från mig som tycker om att möta faran på min färd genom livet. På promenaden mötte vi ett flertal skumma individer. Vad hade tanterna för beväpning under sina kappor i i de rymliga handväskorna? Det är en fråga jag får lämna obesvarad.
Här och var hade någon hängt ut sina kläder och satt ut skorna för vädring. De måste svettas något våldsamt, att döma av klädernas antal. Eller var det krutröken som skulle bort? Varför har de massor av likadana kläder, kan man också undra.
Jag tog risken att gå till torget, där jag exponerades helt öppet. En chansning som gick hem den här gången.
Efter denna spännande upplevelse förstod jag att min husse hade fått nog. Vi var fortfarande oskadda. Jag tog honom till bilen, som helt överraskande stod kvar och utan sönderslagna fönsterrutor. Vi satte oss i bilen, låste dörrarna och pustade ut. Så åkte vi hem.
Väl hemma kunde vi andas ut ordentligt. Allt hade gått bra och vi kunde återvända till mitt hus som ligger i mörkret mellan min skog och min sjö. Nu var det middagsdags!

Hej så länge
Sverker

Leg. risktagare

ÖVNING Alltid när vi beger oss till stan, så passar jag på. Anledningen är att husse ska öva sig med de svarta plastpåsarna. Hemma i skogen gör han aldrig det. Plastpåsar alltså.

FARLIGT Att korsa Storgatan i mörkret är minsann bland det farligaste man kan göra. Särskilt när en somlig husse har glömt att sätta på mig min reflexsele.

SKENBART Du kanske tycker att det ser fridfullt ut på torget med julgran och allt. Detta är bara en bedräglig känsla. Ser du personen i rött nere vid granen? Vem vet vad denna person har i sina tankar?

VÄDRING Varför hänger det så mycket kläder på vädring? Är det för att vädra ur krutröken efter senaste rånet. Ja, så kan det kanske vara. Vad vet jag, som inte rör mig i sådana kretsar.

BRÅDSKA Inte har man bråttom utan anledning. Nej, man undrar vad han har gjort. Själv skyndade jag mig från platsen. Det är inte värt risken att stanna för att få veta vad som hänt.

Dagens ord på livets väg





Livet är antingen ett stort äventyr eller inget alls.


Sverker
(2000–)

15 december 2014

Tranås storsatsar på tunnelbana

INSPEKTION Visst är det jag Sverker, som är ute på min inspektionsrunda. Ett par nya högar har det blivit. Tunnelarbetarna är väldigt flitiga.

Under tiden som vår vingklippta regering sitter på Harpsund och språkar om förbifart Stockholm och Bromma, storsatsar Tranås på kollektivtrafiken. Bygget för en tunnelbana pågår för fullt, vilket syns alldeles klart hemma hos mig.

Jag ljög kanske nu. Regeringen kanske inte alls sitter och sammanträder. Det är möjligt att de äter nu. De ska nämligen smörja kråset med ett präktigt skattefinansierat julbord också. Lövfén kanske tror att de bångstyriga miljöpartisterna är lättare att handha om lussekoftorna är välfyllda. Vem vet.
Men det var inte det jag skulle berätta. Istället ska jag ta dig till en byggarbetsplats. Det är nämligen så, att under min gräsmatta pågår ett tunnelbygge av gigantiska mått. Redan framåt våren sådär, så räknar jag med att det första tåget kan köra i de nya tunnlarna. Tänk att Tranås ska bli världens minsta stad med tunnelbana! Äntligen kan vi åka kollektivt, med annat än min bil.
Vad man kan se från ytan, så verkar det bli riktigt bra. Jag ser verkligen fram emot invigningen.
Dessutom är det spännande att varje morgon se de nya högarna, så jag vet hur långt de idoga arbetarna har hunnit.

Hej så länge
Sverker

Leg. projektledare

PLANEN Hur ska det bli? Ja, svaret är enkelt. Tåget kommer uppifrån vägen i bildens överkant. Sedan stannar det vid fyrkanten som är station ”Lilla stugan”. Antingen kliver du av, eller också fortsätter du till någon av stationerna ”Framsidan” eller ”Baksidan”. Du kan också byta och ta tåget till moster och morbror. Det är linjen som går ut till vänster.

TRÄDAVVERKNING En viss trädavverkning går inte att undvika. Dock har inte husse varit lika aktiv vid syrenen, som han påstår han var vid almarna i Kungsträdgården på 70-talet.

BAKSIDAN Det är vid denna station du ska kliva av om du vill bada eller paddla kanot. Det är inget man vill så här års, men det kommer väl andra tider.

FLITIGA Arbetet pågår på flera ställen samtidigt. Hos moster och morbror är det också en väldig aktivitet, som du ser. De kommer nog bli glada, när de upptäcker att de snart har egna tunnelbanestationer.

Dagens ord på livets väg





Jag tänker aldrig när jag bloggar. Ingen kan göra två saker samtidigt och göra dem bra!


Sverker
(2000–)

14 december 2014

Katastrofen efter stormens härjningar

TACKSAM Idag är jag verkligen tacksam mot min husse. Han slet hårt, när han skottade gången så att jag kunde ta mig fram. Och det var bråttom också, eftersom snön riskerade att smälta.

Frågan på allas läppar har senaste tiden varit: hur har Sverker klarat stormen?
Du har läst om den, hört varningarna i flera klasser på TV och radio, sett kvällstidningarnas löp ”STORMEN KOMMER DÖDA ALLA I SÖDRA SVERIGE”.


Ja, jag kan säga att jag överlevde stormen Alexander. Men det var bara på håret. Den var betydligt värre än den förra de varnade så ihärdigt inför.
Sent på fredagskvällen drog stormen in med full kraft. Vinden tjöt i tackel och tåg (eller hade gjort på en båt). Snön fullständigt vräkte ner i avsikt att begrava allt levande. Nu överdriver jag inte, men det blåste flera meter per sekund. För att inte tala om snön. Den vräkte ner med flingor stora som musbajs. Det kom säkert ett par centimeter och det inom loppet av fem timmar.
På morgonen hade vinden mojnat och jag kunde gå ut och skåda förödelsen.
En stor tallgren hade fallit ner från grannens skuggtall, som nu kommer att skugga lite mindre. Hos mig hade flera björkgrenar ryckts bort från sina stammar. De halvmeterlånga grenarna låg utspridda över gräsmattan. De måste röjas bort, innan vi kan släppa ut gräsklipparroboten Stig. Vi ska försöka hinna det för 27 april, så tiden är knapp. Det behövs mycket planering, innan arbetet kan starta.Vi planerar enligt den populära kommunplaneringsmetoden.
I skogen, på min stig, ligger det flera svårforcerade snövallar. En del kan vara så höga som 1,3 centimeter. Men med kraft och målmedvetenhet, lyckades jag att ta mig en stärkande promenad idag.
Fast nu är det skönt att ligga inne framför den varma kakelugnen och vänta på tomten. Jag har varit extrasnäll i år, så jag ser verkligen fram emot hans besök. Hoppas jag får fler julklappar än kattan Lucy, för vi ska fira jul ihop.

Hej så länge
Sverker

Leg. survivor

KÄMPIGT Väldigt påpassligt har husse fångat mig med sin kamera, när jag forcerar en kraftig snövall i skogen. En kraftansträngning för mig? Javisst, men jag är väl en västgötaspets.

STÖDUTFODRING För att de vilda djuren (=harar, rådjur, flundror och så) ska klara sig efter stormen, har min husse och jag placerat ut lite morötter i skogen. De hade tillbringat de senaste veckorna i en plastpåse i kylskåpet, så husse tyckte att de passade bättre på mossan i skogen.

IGENYRDA De vidsträckta fälten i min närhet, är fullkomligt igenyrda av centimetertjock snö. Detta hindrar dock inte mig. Nej, framåt raska gossar, utropar jag glatt innan jag tar mig an den farliga vägen!

Dagens ord på livets väg





Cynism är att betrakta något så som det verkligen är, inte så som det borde vara.


Sverker
(2000–)