16 mars 2013

En vit och platt ispromenad

S Ser du vilka fina ”S” jag kan göra i snön på isen. S, som i Sverker – det finaste namnet av alla. S-spår är en färdighet som jag är ganska ensam om!

Om solen skiner och det är ganska varmt och inte blåser det heller, vad kan man göra då? Jo, man kan gå på isen. Detta förutsätter förstås att det finns is och att den är tillräckligt tjock. Idag fanns det is och den var 25 cm tjock. Då kan man köra bil på den, vilket innebär att den håller även för husse.

På sommaren har isen försvunnit (antagligen har den sjunkit), och då får man ta till en båt eller kanot om man ska färdas på sjön. Somliga (=husse och Agnes) tycker att det är roligt att simma. Andra mer förståndiga (=Sverker) uppskattar inte alls det färdsättet.
Men gå på is är kul, men det är rysligt ont om träd och stolpar.

Hej så länge
Sverker

Leg. ispromenerare

ÅNGBÅTSBRYGGA Vilken tur att inte Boxholm II kom ångandes. Då hade jag kanske stått i vägen. Nej, jag tänker inte ta båtens plats.

JORDBÄVNING Om vattnet sjunker, som det har gjort, och det är kallt och varmt och kallt och … , ja, du förstår, då kan det bli en jordbävning. Eller isbävning kanske. I vilket fall som helst spricker isen och det blir det en väldig smäll och så skakar hela huset en stund. Då blir både husse och jag rädda. Husse mest tror jag. Idag tittade vi på sprickan, som gick tvärs över hela sjön.

HÄLSA Kommer det någon och går på isen, så vill jag gärna gå fram och hälsa. Hälsans gåva dyra gåva, som det heter. Små barn får jag inte hälsa på utan lov, vilket är lite dumt. Jag kan nämligen med lätthet slicka dem i ansiktet.

FISKARE Det är alltid kul att se om fiskarna har dragit upp någon storfångst. De hade fått flera decimeterstora abborrar var, så de måste vara väldigt stolta. Abborrarna har nog vuxit minst ett par decimeter innan de kommit hem.

SOMMARSTUGA Snart är jag hemma. Det är i den här lilla sommarstugan som husse och jag får tränga ihop oss i året runt. Mitt sovrum är längst upp till vänster. Agnes bor längst ner i källaren under mig. Mitt emellan finns husets viktigaste rum; köket. Det är där jag får mat och fördiskar.

HINDER Det är alltid samma sak när jag har varit ute på sjön. Det är jobbigt att ta sig upp på land. Idag gick det ganska bra, för det var lutande is längst in så det var inte svårt att hoppa upp. På sommaren om jag har simmat är det inte lätt. Då måste jag klättra på en stege. Dessutom är jag blöt.

Dagens ord på livets väg





Verkliga svårigheter kan man övervinna, endast de inbillade är oövervinneliga.


Sverker
(2000–)

15 mars 2013

En liten ljuspunkt i värdelösa Uppsala

KASST Titta på bilden noggrant. Här kan du tydligt upptäcka vilken värdelös stad Uppsala är. Inga nya fina hus finns det. Och titta på kyrkan. Tre torn? Uppenbarligen har byggherrarna inte kunnat bestämma sig hur många torn det ska vara (rätt svar är ett, som i Tranås). Dessutom tycks de ha varit oense om tornstorleken. ”Vi tar små torn.” ”Nej stora.” ”Nej små.” ”Du kan väl få ett litet ynkligt torn då, men då ska jag ha två stora.” ”Ok då. Men då ska mitt lilla byggas mitt på kyrkan.” Dessutom målar man inte hus i glada färger. Lär av Tranås. Det finns faktiskt kommunalgrått och militärgrönt. Jag skyller också på Uppsala att motljusskyddet syns uppe till vänster.

Uppsala heter den stad som har stulit min Agnes. Därför är staden kass, liksom Toulouse tidigare också var kass. Men även om staden är ful och elak och bebos av studenter som krossar glas på gatorna, så finns det en lite, men ack så betydelsefull, ljuspunkt. Det var min Agnes som visade den för mig.
Hej så länge
Sverker

Leg. tjuvhatare

LYCKA Du tror kanske att det är det duktiga trädet på bilden som är lycka. Ja, visserligen provade jag det till belåtenhet, men titta på skylten ovanför Agnes. Det du!

BÄST Detta är troligen det finaste de har i Uppsala. Lite förnuft och lärdom tycks det ändå finnas i denna intellektuellt uttorkade stad. Sverkerskolan är säkert som en oas i en öken. Sverkerskolan måste vara en riktigt bra skola, det hörs ju på namnet!

Dagens ord på livets väg






Optimisten hävdar att vi lever i den bästa av alla tänkbara världar, och jag fruktar att det stämmer.


Sverker
(2000–)

14 mars 2013

En mycket farlig hemfärd

ATTACK Det gäller att se upp. Här kom den första attacken som försökte spoliera vår färd till mitt hus. Dessbättre klarade vi oss.

Du kanske tror att det är en struntsak att åka från Uppsala till Tranås? Så är inte alls fallet. Det är en färd fylld av faror och äventyr, där endast den starke klarar sig. Jag klarade mig.

Du hinner knappt lämna Uppsala innan första attacken kommer. Det gäller att se upp, då du anfalls från luften av stora flygplan. Antagligen fientliga.
Sedan när du kommer nedåt Kolmården till blir du bländad av solen. Som alla vet är Kolmården full med rövare som gömmer sig i den oländiga terrängen. Det höga staket som kantar vägen som skydd mot banditerna, är säkert lätt för dessa att forcera.
Så småningom blir det också mörkt och då ser du inget. Vid det laget hade jag lagt mig ner i mitt säte och blundade.

Så hade vi bara den sista faran vi skulle övervinna. Kanske den värsta. Vi skulle passera Boxholm på en dåligt upplyst väg. Som vanligt fanns ingen polis som kunde skydda oss. Genom ett ödets nyck lyckades vi även med detta.
Väl hemkona kunde vi ringa en orolig Agnes i Uppsala och berätta att vi mot alla odds klarade den hemska resan.

Hej så länge
Sverker

Leg. resenär

SIDATTACK Du måste spana åt sidorna också. Man vet aldrig var fienden finns och vad de hittar på. Dessbättre såg inte planet oss, eftersom min bil var kamouflagefärgad efter många mil på saltade och blöta vägar.

BLÄNDNING Genom att sätta solen rakt i ögonen på oss, försökte rövarna i Kolmården att få oss att sakta farten, så de kunde anfalla och stjäla mitt tuggben. Nu höll vi hastigheten med råge, så de misslyckades med sina planer vad det gällde oss.

MÖRKT Trafiken tätnade och med vissheten om vad som dolde sig i skogen, var det ingen rolig upplevelse att fara fram här. Skulle vi klara Kolmården en än gång? Ja, det var inte så troligt, men husse tyckte att det var värt ett försök.

LURIGT Åhhh, vilken stilig solnedgång. Det var så de hade tänkt att du skulle tycka. Meningen var att du skulle titta på det undersköna landskapet åt styrbord – och köra av vägen. Genast skulle ett rövargäng komma och plundra bilen. Husse och jag, som har sett många solnedgångar, lät oss inte bekomma av naturens skönhet. Vi klarade även denna fälla.

Dagens ord på livets väg






Man reser därför att det även i livets skola är svårt att alltid sitta på samma plats.


Sverker
(2000–)

13 mars 2013

Bra med släkt om man ska äta och sova

MAT Anders serverar Felicia lite svamp som är stekt med vitlök. Det var bara förrätt. Sedan blev det huvudrätt, som var ungspannkaka. Den var god att fördiska. Agnes sitter som vanligt och gosar med sin älskling, en iPhone.

När man är ute och åker, så måste man sova och äta ibland. Då är det bra att ha antingen vänner, eller också kan man ha släkt. Det senare är vad jag har i Uppsala. Det finns ganska mycket släkt där, men denna gång valde vi att gästa Tora, Anders och Felicia, eftersom min Agnes bor där.

Jag kommer nog att besöka Uppsala både då och då. Det är nämligen så att jag vill hälsa på min Agnes. Den första maj ska hon få en alldeles egen lägenhet, som jag kan bo i. Husse påstår att den är lika stor som en hundkoja, så det blir nog bra. Huvudsaken är att jag har en egen säng. Agnes kan få sova i den också, om hon vill.
Den här gången bodde vi som sagt hos släkten. Det är alltid roligt att träffas. Jag fick en egen säng, men husse sov i den också. Anders var inte där när jag kom, utan han var som vanligt (tror jag) och föreläste i Barcelona. Han är också fotograf, som husse var, men han fotograferar inne i människor. Husse fotograferar dem mest utanpå.
Huvudsaken var att Felicia var hemma. Hon och jag tycker mycket om varandra.

Hej så länge
Sverker

Leg. släktkär

FELICIA När jag går och sätter mig jämte Felicia, så brukar hon klappa mig, Det tycker jag om. Jag var och hälsade på henne med husbilen när hon bodde i Italien.

SIGHTSEEING Först visade Agnes mig Uppsala. Sedan på söndagen så var det Anders tur att visa sina små pärlor i den lilla staden. Jag såg faktiskt ganska mycket. Nästa gång jag kommer kan jag se ännu mer.

Dagens ord på livets väg






Vänskap varar en dag, släktskap varar hela livet.


Sverker
(2000–)

12 mars 2013

Döden drabbade Uppsala centrum

ENSAM Precis utanför där min Agnes bor har de spolat en fin isbana. Där gick jag, för det var många andra hundar som hade gått där också. Men jag var ensam.

Vakna!!! Jag rafsade på husse och tog av honom täcket.
Detta är en åtgärd jag brukar praktisera när det är dags att gå ut för mig (=när tidningen kommer). Det var precis det jag gjorde lördags morse i Uppsala.


I Uppsala kunde man förvänta sig att det skulle vara ett liv och ett kiv klockan 05.14. Men icke. Jag blev väldigt besviken. Inte en enda hund mötte vi, fastän vi tog en kort sväng i stadens mörka och öde centrum. Nog för att jag kände spår efter flera, som hade varit trevligt att göra bekantskap med. Katter och studenter lär vara nattdjur, men inte ens några sådana såg vi.
Jag förstår inte varför vi ska åka till Uppsala, när man inte får träffa någon. Till och med kajorna sov.

Hej så länge
Sverker

Leg. morgonvandrare

JÄRNVÄG Om du vill komma till centrum av den lilla staden, som jag ville, så måste du passera järnvägen. Du förstår kanske bättre när jag säger att det är samma som om du skulle vara på Ängarydsgatan och skulle vilja till Tranås centrum. Då måste du också passera järnvägen, men under. I stora städer bygger man tunnlar.

RÖTT När jag närmade mig centrum så var det rött ljus för alla obefintliga bilar. Gatorna var tomma, som du ser. Inte ens en katt i sikte. De enda som fanns på gatorna var Sverker och husse, men vi var ganska dekorativa. I alla fall jag.

LIV Inne på den här restaurangen, som har onyttig mat som specialitet enligt husse, så såg vi det första tecknet på att Uppsala inte hade drabbats av en neutronbomb under natten. Lokalen behövde tydligen städas. Hemma skulle det också behöva städas, men det finns ingen som vill det.

HEMMA Det är inte mitt hemma, som du kanske förstår, utan min Agnes hemma. Tora, Anders och Felicia bor där också. Julia med, men hon är i Frankrike och Isabell, men hon är i USA. De bor inte i hela huset, om du nu trodde det. De har inte ens en våning, utan bara en halv. Hemma har jag tre våningar.

Dagens ord på livets väg







Klockan fem på morgonen är världen din. Då har ingen annan varit framme och fingrat på den.


Sverker
(2000–)

11 mars 2013

Vad gör min Agnes i Uppsala


AGNES I Uppsala ser min Agnes ut så här. Det är lite synd om Agnes, eftersom hon måste gå runt bland så gamla hus. Här i Tranås har vi mycket nyare hus. Vi river våra gamla ruckel, eller bygger om dem så de ser moderna ut.

Nu har jag blivit guidad av min Agnes i Uppsala. Naturligtvis är den staden inte lika fin som min stad Tranås, men den kan väl duga så länge i brist på annat.

Om man är ute på guidning i Uppsala blir man svart på magen. Det blev jag. Gatorna är nämligen så smutsiga. Husse duschade mig när vi kom hem. Att duscha magen är inte roligt.
En annan sak är att man måste se upp var man sätter tassarna. I Uppsala finns det nämligen studenter. Det är så man kallas när man saknar såväl uppfostran som förstånd.
Min Agnes visade mig lite platser som kommer att bli kända. Till exempel skolan där min Agnes pluggar. (Har de trasiga rör?)
Sedan visade hon mig var hon badade redan första veckan i stan. Jag tycker min badplats hemma verkar trevligare.
Hon blir nog inte så långvarig i Uppsala, min Agnes. Inte när det finns en stad så fin som Tranås.

Hej så länge
Sverker

Leg. Uppsalabesökare

SKOLA Det här gamla huset är min Agnes skola. Jag vill bara framhålla att Holavedsgymnasiet i Tranås är mycket nyare och finare. Dessutom slipper man klättra uppför en så stor trappa.

BADPLATS Min Agnes visar mig var man badar när det är nollning. Min Agnes påstår att ån heter Fyrisån, men jag vet att riktiga åar ska heta Svartån och rinna ut i min sjö Sommen.

STUDENTMINNE Studenter kallas en främmande folkgrupp som finns i Uppsala. Troligen äter de salt mat, eftersom det ligger så många tomma flaskor överallt. En del av studenterna är så dumma, ouppfostrade och obildade att de roar sig med att slå sönder flaskor, så att en Sverker kan skära sig på tassarna. Uppsala kunde nog bli en trevlig stad om de bara fick bort studenterna från gatorna och att de kunde lära sig lite folkvett.

Dagens ord på livets väg





Salig är konsten att driva. Jag njuter av varje stund jag förlorar. De bästa stunderna i livet är dom då man inget gör.


Sverker
(2000–)

10 mars 2013

Det var samma låt som vann i år också

SAMMA Varje år när husse tittar på Melodifestivalen är det samma låt som vinner, nämligen ”Fel låt”. Den vann i år igen. Förra året var ett undantag, då rätt låt vann. För att riktigt njuta av dålig musik, sköljde de ner tonerna med te och kaffe.

Igår var minsann Essa här. Essa är husses kusins barn, men Essa är inget barn. Min Agnes, Tora och Felicia var hemma också. Alla satt de och titta på Musikfestivalen, där de dömde ut alla bidrag som kassa. Dessutom vann som vanligt ”Fel låt”.

Felicia tyckte att en banan skulle vinna. Övriga höll på Yamaha, eller vad han hette. Jag höll inte på någon, då hela jippot är långt under min värdighet.
Husse klagade dessutom på vinnarens frisyr. Han hade håret på samma sätt som husse hade i sin ungdom, när han hade en Vespa han for fram på. Man behövde inte ha hjälm på den tiden, nämligen.
Nu ser vi fram mot den stora finalen, då fel låt kommer att vinna igen.

Hej så länge
Sverker

Leg. musikälskare

OINTRESSERAD Min Agnes och Essa tog del av den mediokra tävlingen, under tiden som jag tog mig en välbehövlig tupplur. Det gäller att vara pigg i morgon, så jag kan väcka husse vid 6-taget. Att engagera mig i en meloditävling är jag alldeles för kulturell för.

FELRÄTT Årets felaktig vinnare var väldigt glad, efter förvåningen hade lagt sig. Han gratuleras till den oväntade bedriften av förra årets rätta vinnare.

Dagens ord på livets väg







Min smak är enkel. Jag nöjer mig alltid med det bästa.


Sverker
(2000–)