Bilder ur livets dagbok

GOSEDJUR Den här lilla söta krabaten kröp omkring på väggen i sovrummet i mitt hus i Toscana. Det är ju så vackert där.

Sverker, han bryr sig inte om mindre djur än älgar, tänker du säkert. Jo det gör jag faktiskt, men riktigt små djur de får hållas för mig. Men exmatte hade svårare för dem.

Mitt hus i Italien låg underskönt. Högt över en dal med milsvidd utsikt där jag kunde se de små byarna som klängde sig fast på sluttningarna. Plötsligt, en mörk kväll, hördes ett illvrål, som ekade länge mellan kullarna. Man såg ljus tändas i husen flera kilometer bort.
– Bertil!!! Kom hit och döda den j-a skorpionen, skrek matte argt från sovrummet till husse (som heter Bertil). Varför hon var arg på honom begriper jag inte.
– Det finns inga skorpioner här, sade husse lugnt och modigt.
Jag gick in till sovrummet för att lugna ner min lätt hysteriska matte.
– Uuuuuuuut Sverker!! Den kan döda dig.
Jag gick ut och husse gick in.
– Döda, döda, döda, skrek matte halvgråtande och pekade på den lilla söta skalbaggen med den lustiga svansen som kröp på väggen.
– Vänta jag ska hämta kameran först sade husse. Han hämtade kameran, förevigade det lilla krypet. Men hjälp av en sko skrapades den lilla parveln ner på golvet.
Tyvärr råkade husse trampa på skalbaggen, så den gick sönder.

På morgonen hördes det ånyo ett dödsskri från den gamla mjölnarbostaden. De morgontidiga vinbönderna tittade med undran och skräck mot vårt hus. Exmatte hade nästan dödat en annan skalbagge med sin bara fot, när hon skulle placera densamma på golvet.
– Döda, döda, döda, skrek exmatte. Husse tog skalbaggen i handen och slängde ut den genom fönstret. Den gick inte sönder. Men först fotograferade han den förstås.
Tänk vad min husse är modig! En riktig storviltsjägare med kameran!


Hej så länge
Sverker
Leg. skalbaggsexpert

LITEN OCH SÖT Den här lilla söta saken höll min exmatte på att trampa ihjäl. Hon ville att husse skulle dräpa den, men han lät den leva, dock med en ny placering utanför huset.

Dagens ord på vägen

Jag har så mycket att göra så jag går och lägger mig.

Sverker
(2000- )

Knepigt

Idag har jag en jättelurig gåta, som du ska försöka lösa. Det är två bilder som du ser. På bägge bilderna kan du se Valou, min franska au pair, och mig. Jag är den med lurvigast öron. Studera de bägge bilderna noga. Jämför dem med varandra. Nu kommer vi till det spännande: du ska svara på en fråga!

LURIG FRÅGA
Vilken bild togs först?

Vänd upp och ner på din dator eller skärm, så kan du läsa rätt svar.

Bild 1

Bild 2

Dagens ord på vägen

Jag ljuger aldrig - jag gör bara sanningen användbar.

Herluf Zahle
(1873-1941)

Sverker
(2000- )

I fädrens spår

SVERKER VAR HÄR En gång i tiden, när Varin lät rista dessa runor, fanns det redan västgötaspetsar i trakten. Mina förfäder. Säkert förgyllde de dagarna för den trägne stenhuggaren. Det blev ju ganska jobbigt att karva in 760 tecken i sten. Dåtidens pneumatiska verktyg lyste helt med sin frånvaro i trakterna kring Rök. Hade inte mina förfäder deltagit i skapandet av Rökstenen, hade den nog inte stått där idag.

Idag har jag och husse varit på en liten kulturresa. Vi uppsökte ställen där våra förfäder gått och klampat omkring. Vi har också sett på gamla saker. Gamla saker är runsten, kyrka och kloster.

Dagen började med att husse gjorde sig extra fin. Han kammade till och med ut matresterna ur skägget! En kort promenad och sedan iväg med bilen. Första anhalten var Rökstenen där jag som vanligt gjorde en markering som minne.
– Sverker, vad har jag sagt om att kissa här, sade husse strängt. Men vad ska jag göra? Jag vill ju inte kissa på själva stenen.
Sen bar det av till Heda kyrka, där farmor ligger begraven. Hon skulle ha fyllt år idag, så hon fick lite blommor. Kyrkan är mest känd för att den är uppkallad efter vår släkt, Hedbor.
Vad kan vara lämpligare efter ett kyrkobesök att toppa med ett kloster?
Ska vi toppa med ett kloster, Sverker? Husse hade tydligen inte frusit nog. Klostret är ett friluftskloster, eftersom det saknar både tak och de väggar. De var sunda de gamla munkarna. Inte konstigt att de har flyttat. De såg väl avundsjukt på grannarnas fina hus.

Så började vi hemresan. Vi passerade minnesstenen över kung Sverker den äldre. Jag är uppkallad efter honom. Han mördades ungefär vid stenen på väg till julottan 1156.
– Tag lärdom av detta, Sverker. Åk aldrig släde till julottor om du är kung. Jag lade detta råd tacksamt på minnet.

Husse rev sig i skägget utan att hitta något ätbart. I Hästholmen stannade vi och köpte en chokladkaka istället. Jag fick smaka.


Hej så länge
Sverker
Leg.tidsresenär

FAMILJEKYRKADetta är Sverker. Bakom mig ser man Heda kyrka. När den byggdes sprang mina förfäder omkring här och höll ordning på kossor och hästar De var naturligtvis också ett trevligt sällskap och goda sängvärmare åt de som arbetade med bygget. Hade inte mina förfäder deltagit i skapandet av Heda kyrka, hade den nog inte stått där idag.

MUNKHUND När munkarna bodde här, var de nog glada över att ha sina västgötaspetsar. De varnade när det kom någon, och de kunde springa och hämta kossorna, så munkarna fick mjölk till frukostgröten. Det hade ju varit snopet annars. Som alltid kan det också vara trevligt att ha ett så sympatiskt sällskap, som en västgötaspets alltid utgör. Hade inte mina förfäder deltagit i skapandet av klostret, hade det nog inte stått där idag.

Dagens ord på vägen

Det är omöjligt att njuta helt av sysslolösheten, om man inte har mycket att göra.

Jerome Klapka Jerome
(1859-1927)

Sverker
(2000- )

Bilder ur livets dagbok

SPÖKLIKT Vacker solnedgång vid Mont-Saint-Michel, eller är det onda makter som släpps lösa? Ja, vem vet. Kanske både och. Här gömmer sig döden i gräset.


Det var en morgon. Vi hade övernattat i min husbil precis utanför klostret Mont-Saint-Michel. Eftersom stället började byggas för 1303 år sedan, ansåg min ex-matte att det var sevärt. Det var en ganska kall morgon och husse och jag skulle ta vår morgonpromenad.

Mont-Saint-Michel ligger i havet, men det ligger inte i havet. Ibland är det en ö, ibland inte. Det beror på att landet åker upp och ner som en jojo.
– Det är väldigt praktiskt, förstår du Sverker. Det gjorde klostret ointagligt förr i tiden. Om man belägrade de, så drunknade man, sade ex-matte som inte missade en chans att visa sina bokliga kunskaper även till en västgötaspets.

Andra sidan det som var havsbotten eller land beroende på, fanns det stora slätter med saftigt gräs. Där gick husse och jag. Det var jättekul att hoppa omkring i gräset. På avstånd såg vi får som gick och betade, men jag fick inte valla dem. Husse hämmade mina vallningsinstinkter.

Jag sprang hit. Jag sprang dit. Motionen spred sig i min kropp som en farsot och jag kände hur konditionen kom krypande i mina svällande muskler. Då såg jag den. Den bara låg där.
– Det är en fårskalle, sade husse.
– ????
– Det är ett får som har dött. Det finns inte mer. Det är borta. För evigt.
– Jag står alltså här och tittar på döden i ögonhålan.
– Det enda som finns kvar är fårskallen. Det kan bli så efter ett tag när man dött.
– Jaha, tänkte jag. Tur att jag är en västgötaspets och inte är ett får.


Hej så länge
Sverker
Leg. dödsskådare

LIVETS GÅNG Ibland blir man påmind om livets förgänglighet. Särskilt för franska får.

FULL FART I FÅRGRÄSET Ni kan inte ana hur kul det var att springa här. Men rätt var det är man springer, så kan det dyka upp något totalt oväntat.

Dagens ord på vägen

Med tålamod kan man alltid lära sig att stå ut med motgångar - andras, menar jag då naturligtvis.

Mark Twain (1835-1910)
Sverker (2000- )

En dag i Sverker Västgötaspets liv IV

HOS FARFAR Det första jag gör när jag kommer till farfar är att hälsa på honom. Ibland ligger han och sover i sin säng, men då är jag vänlig nog att väcka honom.

En av de roligaste händelserna, som inträffar nästan varje dag, är att hälsa på farfar. Han är husses pappa och äldre än vad husse är. Farfar är 97 år. Egentligen heter han Lasse, men han heter också farfar. Eller gammelfarfar, morfar och gammelmorfar. Kärt barn har många namn. Jag kallar honom för farfar.

– Ska du följa med och hälsa på farfar? Det är husse som frågar mig. Jag släpper allt jag är sysselsatt med och rusar till dörren. I upphetsningen tar jag gärna med mig en toffel eller skor, fastän jag alltid går bartassad. När jag äntligen kommer ut, så rusar jag till garaget. Husse kommer släntrande efter ett tag. Han har inga begrepp om att man ska spara tid.

När vi kommer fram till farfars hus i den lilla staden, blir jag utsläppt ur bilen och springer till farfars port. Husse blir som vanligt ohjälpligt efter. Husse öppnar porten och jag får vänta igen. Denna gång framför farfars dörr. Jag räcker inte upp till dörrklockan, nämligen.

Väl inne springer jag och hälsar artigt på farfar.
– Men det var ett kärt besök, säger farfar vänligt.
– Är det du Sverker som kommer och hälsar på gubben?

Efter jag hälsat går jag till köket. Där kan det finnas en tallrik att fördiska om jag har tur. Jag kan i vilket fall som helst dricka lite vatten. Jag har nämligen en egen vattenskål och ett eget tuggben hos farfar.

– Det är allt ett bra sällskap med en hund, säger farfar och klappar mig. Då är man aldrig ensam. Så brukar jag få en karamell då och då när inte husse ser oss.
Farfar är ganska mycket ensam, men han har ju sin lilla västgötaspets Sverker som gärna kommer och hälsar på.


Hej så länge
Sverker
Leg. äldrevårdare

MOT FARFARS PORT Jag hittar alldeles själv till farfar. När husse har släppt ut mig ur bilen, går jag med raska steg mot farfars port.

TUR Se här hade jag lite tur. Farfar hade just ätit klart när jag kom. Då hjälper jag gärna till med att fördiska tallriken. Så snäll är jag.

Dagens ord på vägen

Det kan inte vara helt fel att alltid ha rätt.

Sverker (2000- )

En dag i Sverker Västgötaspets liv III

POSTEN KOMMER Varje dag har jag till en mina uppgifter att hämta posten. Med lite tur, som här, är jag ute när brevbäraren kommer. Då kilar jag snabbt dit viftandes på svansen. (Det är bara tyska brevbärare jag biter lite grann.)

Att vara västgötaspets är ett ganska betungande arbete. Som ni vet, så börjar min arbetsdag tidigt. Jag ska väcka husse i ottan, hämta tidningen och motionera husse.
Även posthämtningen ligger inom mitt ansvarsområde. Detta är mest av säkerhetsskäl.

Somlig post kan vara väldigt värdefull, vilket knappast gör det lämpligt att överlåta till min virriga husse att bära in guldklimparna. Nej, till det åtgår det en västgötaspets. Han kan nämligen skydda och försvara värdeposten mot terrorister, tjuvar, banditer och rövare. De finns överallt och smyger omkring i buskarna redo för attack. Sen, när de ser mig, smyger de skamset tillbaka till sina grottor, för att göra ett nytt försök att tillskansa sig vår värdepost nästa dag. Men då är Sverker där igen.
Hur värdefull jag är för min husse, kan man utläsa av attackstatistiken. Trots en stark hotbild har det inte ens varit ett enda försök att tillgripa vår post.

MILJONER I MUNNEN Den här dagen fanns det en extra värdefull försändelse. Ett brev som var värt hela 75 miljoner kronor. Naturligtvis fick jag det av brevbäraren, för att med maximal säkerhet kunna ta in det i huset. Brevet, med alla miljoner, kom från postkodslotteriet.


Hej så länge
Sverker
Leg. värdepostiljon

Dagens ord på vägen

Plikttrogenhet är nog en bra sak, men att ta saker lätt är mer rofyllt.

Mark Twain (1835-1910)
Sverker (2000- )

Inspektionen

DE UNGA TU Detta är Anders och Elin. Det var Elin som skulle inspekteras av mig.

Anders har jag känt i nästan alla år som finns. Det är inte så konstigt, eftersom han är min resursmattes och resurshusses son. Numera ser jag honom alltmer sällan. Det beror på att han har flyttat till en förstad till Tranås. Göteborg heter staden. I lördags var han hemma och då med Elin, som presenterades som hans flickvän. Naturligtvis behövdes det ett godkännande från mig, innan alliansen kunde accepteras.

Jag gjorde en ganska noggrann kontroll och hon kan faktiskt godkännas. Fast inte utan allvarliga anmärkningar. Men på det hela taget var hon sympatisk person, men jag anser dock att det krävs en ombesiktning, innan hon kan få högsta betyg. Hon har lite kvar att lära.

ANMÄRKNING 1 Fastän jag kopplade på min stora charm, så lyckades jag inte få det allra lilla minsta smakprov. Jag såg också mycket hungrig ut. Anmärkningsvärt tycker jag.

ANMÄRKNING 2 Enligt sägen så skulle Elen vara läkare. Men hur var det med den saken undrar jag efter att hon hade blivit utsatt för mitt stora läkartest. Detta är ett vetenskapligt test som alla riktiga läkare ska passera med bara JA i högermarginalen. Som ni ser har Elin bara massa NEJ. Inte bra! Eller mörkade hon? Anmärkningsvärt tycker jag.

ANMÄRKNING 3 Efter att de hade ätit mycket god mat (av doftarna att döma), så spelade de kort. Plump heter spelet och är ett mycket avancerat kortspel. Elin hävdade att hon inte hade spelat det innan. Trots detta vann hon över husse. Ser ni det belåtna leendet hon har när hon delar ut korten? Jag tror faktiskt att hon fuskade. Annars hade hon väl aldrig kunnat vinna över husse, eller hur? Anmärkningsvärt tycker jag.


Hej så länge
Sverker
Leg. inspektor

Dagens ord på vägen

Den tid du vill slösa bort, är inte bortslösad tid.

Bertrand Russell (1872-1970)
Sverker Västgötaspets (2000- )