5 februari 2011

Våta drömmar en lödagskväll




Hej. Det är Sverker som är ute och reser igen.
Nu ska jag åka bil och båt på de franska kanalerna. Ja, det är ju förstås båt jag ska åka på kanalerna. Bil åker jag till kanalerna. Men resan började långt, långt innan vi satte oss i bilen …


Det hela började en dag, eller kväll rättare sagt, när jag tagit min flock till min kompis Egon. Min flock består av min matte Cicci, min husse Bertil och min lillmatte Agnes. Egons flock innehåller hans matte Chicki, hans husse Göran och de yngre flockmedlemmarna Emma och Anders. Egons flock är min resursfamilj och min flock är Egons resursfamilj. Vi bor hos varandra ibland, Egon och jag. Men Egon är en welsh springer spaniel. Om man nu inte är en västgötaspets som jag så kan väl det vara ganska ok. Västgötaspets är annars den finaste av hundraser.

Kanalbåt och befälsordning
– Det vore kul att åka kanalbåt någon gång, sade Chicki, min resursmatte.
– Vi har åkt kanalbåt i England, sade Göran, min resurshusse. Jag var kapten.
– Jag vill åka kanalbåt i Frankrike, sade matte som kan prata franska. (Det kan jag med för jag hade en fransk au pair när jag var liten. Sedan har jag varit i Frankrike också.)
– Ska vi åka kanalbåt?, frågade husse som tillfälligt vaknade till ur sina tankar.
– Jag ska vara kapten, sade Göran.
– Jag är kapten på riktigt, sade husse som hade tre stjärnor när han gjorde lumpen.
– Vilket område i Frankrike har de bästa kanalerna?, undrade Chicki.
– Det finns många olika, men det vore bra om vi inte behövde åka så långt, sade matte. Bourgogne kunde vara bra.
– Vad kostar det, undrade husse, som är smålänning.
– Jag ska vara kapten, sade Göran, min resurshusse.

Och så fortsatte det. Matte, som är en fena på Internet och kan franska, drog igång att surfa och hade snart hittat ett antal båtuthyrare. Nästa gång min och Egons flock träffades hade de massor av papper.
Men vad hände då? Läs nästa avsnitt av den spännande resan i morgon.

Hej så länge
Sverker

Leg. diskussionsobservatör

4 februari 2011

Husse stjäl från självaste konungen

Min husse kan vara minst sagt pinsam ibland. Han är så snål. Han drar sig inte för att stjäla! Till och med från de som nästan svälter. Alla smålänningar stjäl nog. Eller också undviker de att betala skatt. Jag är västgötaspets. Jag vet inte vad jag ska göra med husse. Han borde inte få gå utan koppel.

En dag i höstas när vi var ute och gick, hade någon lagt ut massa fina morötter framför ett utsiktstorn. Det såg husse.
– Oj, hurra, sa husse. Vi kom rakt på skogens skafferi! Vi måste förse oss av naturens gåvor.
Som ni ser på bilden lät jag mig inte frestas, utan passerar väl medveten om att det inte vara våra morötter.

Vad tror ni att snåljåpen gör? Han plockar med sig morötter hem! Titta bara på resultatet från stöldturnén. De var avsedda till skogens konung, älgen, så inte han skulle svälta i vinter. Det var inte alls meningen att somliga av de präktiga morötterna skulle hamna i vårt kök.

Sen tar han och kokar ihop stöldgodset med massa andra grönsaker, som han säkert också hade stulit. Inte för att jag vet, men jag skulle inte bli förvånad.

Jaha. Här har vi den färdiga ” Soupe de bandit á la patron” (”Tjuvsoppa á la Husse”). Efter att banditen låtit sig väl smaka och ätit upp nästan allt, så fick jag slicka rent tallriken. Jag gjorde min plikt, men jag förstod efteråt, att det var bara för att han skulle involvera (=blanda in) mig i hans tjuvaktiga leverne.


Hej så länge
Sverker

Leg. moralist

3 februari 2011

Mitt livs värsta nederlag

Jag, Sverker, med matte på släptåg för att erövra ytterligare ett världsarv. Ni ser det sneda slarvbygget bakom mig.

– Du har väl ett lätt liv, du som är västgötaspets?
Det är en fråga jag ofta får. Men är det så i själva verket? Nej och åter nej. Även en västgötaspets, till och med den stiligaste och finaste (=jag) kan råka ut för besvikelser här i livet.


Idag ska jag berätta om nästan det värsta som har hänt mig.
Denna sorgliga händelse tilldrog sig år 2004. Som vanligt på somrarna skumpade vi runt i det som var vår mobila (=flyttbara) sommarbostad.
– Nu är vi snart i Pisa, Sverker, sa husse till sin idol (mig).
– Där finns det ett torn som lutar, lutande tornet i Pisa, lade matte till.
– Det tog 187 år att bygga, matte vände sig till mina småmattar Agnes och Julia.
– De började bygga tornet 1173, tillade matte, som inte missar en chans att försöka sprida kunskap omkring sig.
– Det lutade inte från början, utan …
– Usch vad varmt det är idag, sade de för lärdom icke mottagliga småmattarna.
– Det började som sagt inte luta …
– Vi vill ha en campingplats med swimmingpool. Vi måste svalka oss.
Vi hittade en campingplats med det onödiga tillbehöret swimmingpool. Vad ska man ha det till? Vattnet är ju blött. Småmattarna badade dock och de såg jättelöjliga ut i sina badmössor, som de var tvungna att ha.
– Två gånger Ester Williams, sade husse och skrattade rått. Sådan är han.

Mot dagens historiska markering
Nästa dag gick hela familjen mot det lutande tornet. Det var nu det som jag skulle fira min stora triumf. Jag hade druckit extra mycket vatten som förberedelse. Jag markerade bara sparsamt under promenaden mot det misslyckade byggprojektet.
Jag hade planlagt i detalj hur jag skulle markera HELA lutande tornet. Tänk att kunna lägga detta historiska monument till mina erövringar!! Tanken svindlade.

Men vad händer? Matte hade, som vanligt, farit ut med osanningar. Tornet var inte alls färdigbyggt efter 187 år. De höll fortfarande på att bygga 831 år efter starten. Hela den lutande kolossen var omgärdad av ett högt fult staket. Jag, den vackraste västgötaspetsen, kom inte ens nära.
DET LUTANDE TORNET I PISA ÄR ÄNNU EJ AV MIG MARKERAT!!!

Detta är nog faktiskt den värsta besvikelsen jag varit med om. Jag har inte kommit över det än. Jag vill äga världen!!

Hej då
Sverker

Leg. Kulturminnesmarkerare

Här hade jag förberett mig, hållit mig under nästan hela promenaden. Men vad händer när man når sina drömmars mål? De lata italienarna hade fortfarande inte byggt färdigt. Dessutom hade de ett staket runt. Jag ville inte se på eländet.

2 februari 2011

Ett liv med en svår saknad

Så här snäll är min Agnes. Fastän husse säger ”Fy Agnes”, så ger Agnes smultron till sin Sverker. Det tycker jag är rätt.

Hej, det är Sverker som skriver. Kanske du tror att jag, som är en västgötaspets, har allt eftersom jag har den stora turen att ha födds som just en västgötaspets. Det är inte så i livet. En del saker som jag har, har jag inte.

Jag har till exempel en Agnes. Jag har haft henne över tio år, men nu har jag henne bara ibland.
– Var är Agnes, frågar husse mig lite då och då.
Då springer jag genast ner till Agnes rum och tittar, men hon är inte där. Varför frågar husse då? Då börjar jag pipa. Jag saknar min Agnes.

I somras saknade jag inte min Agnes. Hon var nämligen här. Hemma hos sin Sverker. Hon är så tacksam när jag hoppar upp i hennes säng på morgnarna.
– Gå genast ner Sverker, säger hon – inte utan viss irritation. Det säger hon bara för att hon vill skynda sig upp och leka med mig. Då blir jag så glad så jag slickar henne i ansiktet.

Agnes lyder dessbättre inte husse
Vi går ut och går också. Agnes är snäll. Ibland är Agnes extra snäll mot mig. Hon plockar smultron åt mig.
– Du ska väl inte ge smultron till hunden, säger min hjärtlöse husse. Agnes är husses valp. Då ska hon lyda husse. Det har hon aldrig gjort och det är bra ibland.
– Sverker tycker om smultron, så det är klart att han ska ha det också, sade Agnes obstinat (=uppkäftigt) till sin husse (pappa, kallar människor det), och gav mig ytterligare ett par smultron.
– Hunden kan väl plocka själv. De växer ju i lagom höjd för honom!, sade den man som jag kallar husse. Ska han säga som låter sin dotter plocka smultron åt honom. Han är nämligen ytterst lat. Det är därför han är så fet.

Jag kan skypa med Agnes
I går kväll pratade jag med Agnes via Skype.
– Hej Sverker!
– Piiiiiiiip
– Vad gör du Sverker?
– Gnäll. Pip.
– Är du en fin hund?
– Gnäll, i det jag viftade glatt på svansen.
Så höll vi på ett tag.
När Skype tog slut, sprang jag ner till Agnes rum. Hon var inte där.
– Vad dum du är. Hon är ju i Toulouse, sade min husse sarkastiskt (=elakt).
Det är husse som är dum. Sverker är snäll och saknar sin snälla Agnes.

Hej så länge
Sverker

Leg. skypare


I går skypade jag med Agnes. Det var roligt. Men det luktade inte Agnes om henne. Hon har en katt, såg jag på skärmen. Hur kan man göra så mot en Sverker?

1 februari 2011

Den som lyder går det väl

Om du inte är hund, kanske inte du vet hur man ska lyda. Jag ger här en liten vägledning till dig med de mest elementära (=sånt som även du bör veta) orden i hunddressyrens ädla konst och facit på vad man ska göra.

Husse upptäcker att han har tappat sin vante (igen). "Sök husses vante", säger husse då. Då hämtar jag vanten och byter den mot godis.


Vad husse säger -- Hur man ska göra

Sitt Jag sätter mig ner ibland
Sitt (jag ska få mat) Jag säter mig blixtsnabbt
Tack Jag räcker fram höger tass
Varsogod Jag slänger mig över maten eller godiset eller …
Stå Jag ställer mig på bakbenen ibland om jag har lust
Stå (husse har godis) Jag ställer mig upp på bakbenen blixtsnabbt
Dansa Jag står och dansar (bästa partytricket)
En vissling Jag kommer kanske
En vissling + godis Kommer som en projektil
Hit Kommer kanske
Hit så får du godis Kommer som en projektil
Höger Jag svänger kanske höger
Höger sa jag Jag svänger höger
Vänster Jag svänger kanske vänster
Vänster sa jag Jag svänger vänster
Stanna (normal röst) Jag saktar in
Stanna (skrik) Jag stannar
Ligg Jag sitter
Ligg sa jag (skarp ton) Jag lägger mig ner
Sök husses vante Jag hämtar husses vante som han tappat och får godis
Hämta vedträdet Jag hämtar vedträdet jag tappat och får godis
Vill du ut Jag hoppar och skuttar
Ska vi åka till farfar Jag hoppar och skuttar och piper
Ska vi åka till Per Jag hoppar och skuttar och skäller
Klättra Jag klättrar upp på en sten eller något
Hopp Jag hoppar upp i sängen eller över ett hinder
Gå och kissa (på kvällen) Jag går tre meter och kissar allt jag har
Fot Jag går jämte husse på min högra sida
Fooot, sa jag Jag saktar in så husse kommer ifatt mig
Jaga Jag jagar iväg rådjuret från trädgården
Vissling Jag gör en baktassladd och slutar jaga råddjuret
Död hund Lägger mig på rygg
Stån upp ifrån det döda Jag är inte död längre


Så går det till när man lyder husse. Ibland kan det finnas vissa saker som gör att jag inte kan lyda husse. Någon som nyss har kissat vars doft jag måste undersöka lite längre, eller kanske en ekorre eller katt jag måste få upp i ett träd.

Hej så länge
Sverker

Leg. lydnadsmästare


Jag är död. Men oroa er inte. Snart hör jag till de uppståndnas skara.

31 januari 2011

Hurusom jag pissade på frälsaren

Då var en hel månad med min egen blogg avklarad. Jubileum idag. Men jag behöver fler läsare. HJÄLP MIG. Jag ligger bara på plats 19 bland djurbloggare. I skrivande stund har min sida bara 1775 klick och cirka 200 läsare.

Jag kissar på Jesus. Matte tyckte inte det var en bra idé, men det berodde bara på att hon var rädd att någon skulle se det. Hon är så orolig över vad andra ska tycka. Husse brydde sig inte om det.

– Vad ska vi skriva om nu då?, frågade husse mig. Resan är ju klar. Han såg mer nollställd ut än vanligt.
– Vi bläddrar bland gamla minnesvärda bilder, som inte kom med i den extremt (väldigt mycket, sådär) läsvärda berättelsen om min första husbilsresa.
– Vilken bra idé Sverker, replikerade (=svarade) husse som med ens såg gladare ut. Vad ska vi börja med?
– Vi tar den syndigaste bilden, sa jag och viftade förväntansfullt på svansen.

En vanlig promenad
Så här var det. I franska städer tar man sig en liten promenad då och då. Det gör man i svenska och tyska städer också. I dessa städer finns det alltid stolpar, som jag ännu inte har markerat. Så också i den staden jag ska berätta lite om.

Vi var som sagt ute och gick. Vi var i utkanten av den lilla staden. Det blev glesare och glesare mellan stolparna. Men se där! En stolpe. Jag ställer mig genast i position 1 (bakre högra benet lätt upplyft), och gör en ganska noggrann markering. (=kissar mycket). Då hör jag matte, som med viss skärpa i rösten tilltalar husse.
– Men för h-vete, ska du låta hundj-veln pissa på krucifixet, sade matte med sin grova lingvistiska kod (=ordval som används av obildade personer).
– Du kommer f-n i mig få påven på dig, tillade hon skarpt och spände ögonen i husse. Han lät sig dock icke därav bekommas, utan replikerade (=svarade) flegmatiskt (=slött).
– En husse som låter sin hund pissa på Jesus, skiter i påven.
Så var den saken avklarad, och jag äger ett krucifix i Frankrike.

Hej så länge
Sverker

Leg. hädare




Mitt eget markerade krucifix, som finns i Frankrike.

30 januari 2011

Förbjudet och trevligt på dagens långpromenad

Varje dag tar jag husse på en promenad. Flera gånger, faktiskt. I ur och i skur. Han behöver nämligen motioneras. Hans mage ör för stor och dallrig. Idag var det extra festligt, för då var Egon med också. Visst vill du se ett bildreportage som skildrar dagens spännande tur? Här kommer det:

Hejsan, hejsan. Tänk att vi skulle träffa Rex? Jag träffar Rex ganska ofta, men Egon träffar Rex mera sällan. De blev glada. Efter utbyte av artigheter (nosa varandra i stjärten), lekte vi lite.

Hoppsan! Vem har kissat här? Varken jag eller Egon vet. Men att det var en pojkhund, det var vi säkra på. Men vi kissade över. Först Egon, sen jag. Den som kissar sist vinner!

Här uppifrån var det stilig utsikt. Det är "The forest of the secret harbour", som numera ligger i stora högar.
– Gå genast ner därifrån, sa en upprörd husse. Det är jätteförbjudet att klättra på timmer!!
– Timmerstapeln kan ju rasa.
Vad gjorde Sverker då, tror ni? Jo, jag är lydig, så jag gick ner.

Vilken elegans! Vilken grace! Så ser det ut när jag, Sverker, flyger över naturens hinder. Egon fick lyftas över det nedfallna trädet. Det var helt utan elegans och grace. Egon är gammal. Han är fjorton år. Jag är tio. Om fyra år är Egon och jag lika gamla, om han inte fyller år under tiden. Jag fyller år varje år.