Min mamma skrev till mig!

Om man är vacker, stilig och trevlig som jag, så blir det ju lätt så att man får många vänner. Särskit nu när jag bloggar och har vänner i hela världen. Många skriver till mig och här är ett axplock

Jag börjar med det roligaste brevet. Mina tio första veckor bodde jag hos min mamma. Sedan valde jag husse och vi flyttade till mitt hus. Jag har inte hört av min mamma sedan dess. Men igår!

Hej Sverker .
Det var trevligt att läsa om dig i Vetlanda-Posten. Hoppas att du och din familj mår bra.
Kära hälsningar från mamma Bella och syrran Nalla.
(genom matte Solveig i Ekekull)

Det var inte bara min mamma Bella alltså utan även min syster Nalla. Det är roligt att min mamma har läst om mig. Hon kan verkligen vara stolt över sin son. Det måste vara väldigt roligt för henne att jag har levt upp till, och med råge överträffat, alla förväntningar föräldrar kan ställa på sina barn.

Sen har vi en gammal kompis som jag har träffat då och då de senaste tio åren som hört av sig.

Weeza sa...
Ska bli kul att följa dig Sverker.

Ja, det förstår jag verkligen Weeza. Trevligare sysselsättning än att läsa min blogg, kan du knappast ha.

En för mig okänd beundrare tycker följande:

Hej Sverker.
Ta hjälp av din husse och skriv en bok för tusan. Skulle säkert bli en kanonhit!

Hälsningar från en stor hundälskare och tilltänkt husse.

Ja, se det är en uppmaning som jag fått av flera fans. Jag förstår dem såväl, men varken husse eller jag vet hur man gör. Att det skulle bli en succé utan dess like, är ju självklart

En hund har också skrivit till mig:

Hej Sverker!
Kul att läsa om dej i Smålands Tidningen idag! Visst är det kul att blogga!
Hälsningar Leia, världens snyggaste Finska lapphund!

Hej Leia. Kul att höra från dig. Finsk lapphund är ju också snygga, men naturligtvis inte så snygga som västgötaspetsar.

När jag hade bilden på mig och Agnes när jag var valp fick jag följande kommentar:

Vilken raring du är Sverry! Det var jag med! sen gick det utför!
Kriss

Jag tröstade Kriss att hon fortfarande är lite rar.

En av mina många amerikanska vänner är Eloise. Jag tycker om henne, även om hon har lite konstiga prioriteringar. Hon försökte ta sig ut ur Egypten, istället för att läsa min blogg.

At least they remembered your lunch. Sorry I have not been attentive but we were out of the country for much of January and thanks to Mubarak - and our travels, - did not have much Internet access. Keep writing, Sverker!
Eloise

Det här är inte min Per, utan en gammal kompis till husse. Han verkar ha väldigt sunda åsikter, frånsett att han inte gillar andra hundar. Men han gillar ju den bästa.

Jag gillar egentligen inte hundar. Men du verkar vara sympatisk.
Jag läste hela din blogg i går. Mycket trevligt skriven. Blanda inte in husse i det här jobbet, då blir det bara sämre.
Tycker att du ska starta en mejl-lista och skicka ett mess varje gång loggen uppdateras.
Bra både för dig och läsarna. Vi får veta när inläggen kommer och du vet hur många som läser regelbundet.
Vov vov!
Per

Ja, det kan jag säga dig Per och till alla andra: MIN BLOGG FÖRNYAS VARJE DAG! (Än så länge. Man vet ju inte vad framtiden bär i sitt sköte.

Skriv gärna till mig. Min mail-adress är sverkerhund@gmail.com
En liten ursäkt att inte bloggen uppdaterades tidigare idag.


Hej så länge
Sverker
Leg. brevskrivare

Pinsamma svenskar

Det är inte konstigt att jag blundar. Jag ville inte att de i de andra båtarna skulle se mig. Svensk hund, som tillhör Sveriges äldsta hundras. Svensk midsommarafton. Fransk skokartongsbåt. Fransk kanal. Mycket pinsammare kan det inte bli. Bilderna från kvällen vill jag undanhålla mina beundrare.

Ibland när man är ute och åker på de franska kanalerna händer det att det ska firas lite extra. Antagligen kan min flock hitta på många anledningar att fira. Det som är extra noga att fira är bara min födelsedag och min namnsdag. På vår fula skokartong firade vi en gång.

En dag stannade vi extra tidigt och knöt fast stranden vid båten. Det var varmt. Riktigt varmt. Doften från kanalen var lite påträngande även för mig. Då och då passerade det en båt och rörde om lite i den stillastående luften.
– Det är midsommarafton, sade resurshusse glatt. På midsommaraftnar lossnar tydligen superlimmet på ratten lite tidigare.
– Nu ska det bli fest, fastslog resursmatte som hade till uppgift att alla skulle bli mätta.
– Bertil (det är husse det) dukar du? Jag är maskinchef muttrade husse.
– Agnes och Mimmi går ut och plockar löv och blommor.
Orderna duggade tätt från resursmatte. Hon är bra på att organisera.
– Gå ut med Sverker, du kan ju ändå inte göra något ordentligt, sade matte till husse, i det att hon justerade vinklarna på besticken.
– Har vi små glas vi kan ha till snapsglas?
– Jag följer med, fastslog Calle, som inte heller ville jobba på båten. Han var ju kapten.

När vi kom tillbaka fanns det en liten, liten midsommarstång på båten. Resursmatte hade tagit med sig nödvändiga tillbehör (=sill) från Sverige. Även resurshusse hade tillbehörsprovianterat =småflaskor) i hemmakommunens specialaffär.

Att nu fick jag skämmas
Alla samlades kring det svenska smörgåsbordet i den franska båten på en fransk kanal i Frankrike.
Nu fick resurshusse chansen att ta fram de kunskaper han fortfarande kommer ihåg från sina studier på Chalmers: snapsvisor. Många och långa är de.
Vad flockarna på de båtar som passerade oss i kanalen tänkte när de såg och hörde oss, vill jag helst inte tänka på. Jag fick ju skämmas mer än vanligt över min flock.

Men god mat var det. När det är midsommar i Frankrike, trillar det nämligen ner många godsaker på båtgolvet till Sverker, det är jag det, som villigt städar så det ska vara fint och trivsamt.

I Frankrike blir det kolmörkt på midsommarafton.


Hej så länge
Sverker
Leg. supersvensk

Jag gör dagspresshistoria

Tjusigare sida än så här har inte funnits i den samlade internationella dagspressen, sedan jag hade mina egna reportage där för många år sedan.

Det är hårda tider för dagspressen enligt de senaste siffrorna. Men det kan jag säga: hade de sådana reportage lite oftare, som det du kan finna i Tranås Tidning, Vetlanda-Posten eller Smålands-Tidningen idag. Då skulle det vara häpnadsväckande plussiffror!

Vad är det då som gör dagens nummer av de nämnda publikationerna så himla bra, frågar du kanske villrådigt. Jo, det ska jag säga dig. De har ett stort reportage om mig. Sverker alltså. Den bästa av hundar. Egon är nämnd i texten också. Det gör ju inte det hela sämre. Han fick inte vara med på bild, för han är inte lika stilig.

Värdefullt

Det kan jag säga till alla mina läsare. Skynda nu iväg och skaffa ett eget exemplar. Tidningsexemplar av dagens nummer, inte ett västgötaspetsexemplar. (Det kan ni också göra.)
Bevara det väl, göm det. I en framtid kommer det bli synnerligen värdefullt.
Idag skapade jag tidningshistoria.



Hej så länge
Sverker
Leg. upplageräddare

Ett glas vin svalkar i värmen

Det är så här man ska leva livet på kanalerna. Sitta så man syns ordentligt och med kylt vin till hands.

Många har undrat vad man gör på en båt hela dagarna. Jo, det ska jag tala om för er. Man gör inget om man är smart. Jag är smart. För att inte säga smartast. Jag gjorde allra mest inget.

När man åker på franska kanaler är det varmt. Har man päls och flytväst är det väldigt varmt. Då kan man göra tre saker:
a) ligga under bordet, för där är det svalast.
b) sitta i framsoffan med ett glas svalt vitt vin.
c) se till att slussningarna sker ordentligt.

Nu frågar ni förstås varför jag sitter i frammen, när det nu är så varmt. Det är väl självklart. Det beror på att jag har så gott hjärta. Jag vill inte förmena den franska allmänheten att beskåda mig.

För det första är ju västgötaspetsar synnerligen ovanliga i Frankrike. Dessutom är jag den stiligaste västgötaspetsen. Det franska folket kan behöva se hur en riktig hund ska se ut.

Sen undrar många hur jag gör när jag kissar och bajsar, när det inte finns några träd eller buskar på båten. Det är enkelt! Längs med kanalen går det en väg. Där kan en Sverker ta med sig en eller ett par ur flocken och motionera dem, samtidigt som jag passar på. Om man säger så.

Nu hoppas jag att jag rätat ut ett par frågetecken. Skicka gärna fler frågor till min mail.


Hej så länge
Sverker
Leg. kanalbåtlivsexpert

Det här var kul. Promenera på den smala gången längs med båten utan flytväst. Matte var skitskraj att jag skulle trilla i. Hysterisk, är väl kanske rättare att säga.

En motionspromenad med Agnes och Mimmi. De behöver röra på sig. Ser ni vem som är snabbast?

Skynda till tidningskiosken

Lägg märke till manligheten, hållningen, blicken fäst mot nya äventyr och lystern i pälsen. Ja detta är den hund, om någon, som är värdig ett reportage.

I morgon, fredag, gäller det för er att skynda till något ställe där ni kan köpa Tranås Tidning, Smålands-Tidningen eller Vetlanda-Posten. Varför då kanske, kanske ni frågar? Jo, de kommer ut med en tidningsnummer ett av de bästa i världspressen någonsin!
De kommer att ha ett på alla sätt läsvärt reportage om en bloggande hund. Spännande text och vackra bilder. Vem kan det vara som uppmärksammas så, undrar ni säkert.
Det är ju världens bästa västgötaspets – och därmed världens bästa hund! Det är ju jag, Sverker.




Hej så länge
Sverker
Leg. tidningshund

PS. För säkerhets skull har jag skrivit lite själv också. DS.

Ett kärt besök

Michelle och Diana har åkt hela vägen från Frankrike till Tranås, bara för att hälsa på världens stiligaste västgötaspets.

När jag är ute och åker på mina resor i Europa är det förstås många människor (och hundar) som vill göra min bekantskap.

Några av mina franska bekantskaper bor runt Rodez, eftersom de jobbar där. Jag har varit och hälsat på dem flera gånger. Två stycken av dem Diana och Michelle längtade så mycket efter Sverker så att de åkte ända till Tranås bara för att träffa mig. Igår var vi hemma hos Egon, och då fick de träffa mig igen. Oj, vad glada de blev. Jag blev också väldigt glad.

Dessutom gav min resursmatte mig en bamsig skiva kött. Vid bordet!! Hon är snäll.
Inte nog med det. Egon följde med hem till mig. En riktig toppendag.


Hej så länge
Sverker
Leg. populärhund

Jag räddar livet på lillmattarna

Lillmattarna ligger i vattnet, och jag gör mitt bästa för att skälla upp dem. Då hände något som det krävs en modig västgötaspets att klara av.

En annan gång jag skällde och morrade var när lillamattarna badade utan Sverker. De skrek som bara den.

Det var ungefär som vanligt. Mina intentioner (=avsikter, tankar så där) var att få upp dem ur det farliga vattnet så snabbt som möjligt. Men då!
– Hjälp, hjälp, skrek lillmattarna och stänkte vatten på mig. De var i fara!!!
Jag såg mig raskt omkring. Vad var det som hotade dem? Sen såg jag det.
En främmande människa kom gående gående. Det var alltså hon som hotade mina lillmattar. Hon tänkte säkert döda dem.

Full attack
Modig som jag är, tvekade jag inte en sekund. Det blev en full attack. Blixtsnabbt rusade jag morrande mot henne och nafsade lite. Bara lite, lite grann i hennes rumpa. Hon blev lite skraj, men husse stoppade mig från att oskadliggöra henne. Jag tänkte bita av henne strupen när jag fått omkull henne. Om hon inte föredrog att fly. Då hade jag bara jagat iväg henne längt, långt bort..
Matte, den fjäskisen, bad så mycket om ursäkt för mitt oförlåtliga sätt.
– Jag är brevbärare, så jag är van, sade hon till matte lite skämtsamt.
Matte, husse och resurshusse skällde ut mig riktigt ordentligt. Riktigt, riktigt ordentligt. Så går det när man ska rädda livet lillmattarna! Vad hade hänt om inte jag gripet in så osjälviskt. Otack är världens lön.
– Men hon var ju tysk, så det gjorde inte så mycket, sade matte lite mer förstående, i det hon hade de tyska båthuliganerna i tankarna.



Hej så länge
Sverker
Leg. attackhund

Min bästa dag

Min bästa dag började med världens bästa frukost. Köttbullar, och sen var det grädde och chokladpudding till efterrätt. En frukost för världens bästa västgötaspets.

En del dagar är inte så bra dagar för en västgötaspets. Andra dagar kan vara riktigt bra. En del mycket bra. Nu ska jag berätta om min allra bästa dag hittills.

– God morgon Sverker dags att stiga upp, det var husse som väckte mig.
Jag hörde röster nerifrån och runt frukostbordet satt min Per, min David, min Agnes, min Steph, min Evan och min Emily. Alla var där.
– Hej Sverker.
– Vi har kommit hem, bara för vi längtade efter dig.
– Jag vill ha en puss Sverker.
– Pussa mig först.
Så gick de på allihop. Snacka om att vara populär. Lite konstigt att jag inte hade hört dem när de kom. Klart jag var överlycklig. Hela min flock var här.

Världens bästa frukost
Jag gick ut i köket, för jag ville också ha lite frukost. Lite, lite hundmat som vanligt, antog jag. Men icke denna dag.
– Varsågod Sverker, sade husse.
– Det finns flera köttbullar om du vill ha. Ät så många du vill.
– Du kanske vill ha lite grädde till efterätt också?
Självklart. Vilken fråga.
– Kan jag få lite chokladpudding till också, frågade jag Agnes.
– Ja, jag ska genast göra en. Bara till dig.
– Vi vill också ha, sade Evan och Emily.
– Ni kan få slicka när Sverker är klar, sa Steph, deras mamma.

Världens bästa promenad
– Nu ska vi ta och gå ut och gå, sade husse.
Alla följde med. Vädret var underbart. Inte för varmt och inte för kallt. Tänk att alla lekte med mig. Hela tiden. Kastade pinne och gav mig chokladbitar eller prinskorvar när jag kom tillbaka med pinnen. Oj, vad jag var lycklig.

Då såg jag en jättesöt hundtjej. En västgötaspets. Jag sprang fram till henne och nosade.
– Jag skulle vilja ha valpar med dig, Sverker, sa den söta västgötaspetsflickan.
– Vill du bli pappa, snälla, snälla Sverker.

– God morgon Sverker dags att stiga upp, det var husse som väckte mig ur drömmen.

Hej så länge
Sverker

Leg. drömmare

Avkylande bad

Tänk att du skulle få se en bild av mig när jag simmar. Det kunde jag fastän jag bara var tre år när bilden togs. Kunde du simma när du var tre? Mimmi och Agnes badade också.


Man kan åka båt både på kanaler och på floder. När vi åkte på floder kunde flocken bada. Det kunde de ju egentligen i kanalerna också, men de ville inte.

Det hände att floden gick jämte kanalen och då kunde flocken knyta fast land vid båten och gå till floden och bada. Det är lite oroligt och ha dem ute i vattnet så jag skäller in dem. Det har jag alltid lyckats med. Varje gång. En dag var det 40 grader varmt. Det är väldigt varmt. Särskilt om man har en vacker päls plus flyväst. Den dagen badade jag också.
– Får vi bada med Sverker, sade lillmattarna.
– Ja, sa husse.
– Ja, sa matte.
– Ja, det skulle han må bra av, sa resursmatte som utbildar hussar och mattar.
– Nej, det får ni inte alls, tänkte Sverker som inte tycker om att bada, men som gärna vallar kor.

Som en fisk i vattnet
Sen fick jag bada flera gånger ändå. Det var faktiskt ganska skönt. Vi låg före resurshusses flodplan, så vi hade stannat vid en äng där vi kunde lata oss och bada då och då.
Jag behövdes inte skällas in när jag badade. Jag simmade i land alldeles själv där jag återtog mitt ansvar att skälla in flocken.
När jag badat var jag och husse så trötta så vi tog en liten powernap.

Hej så länge
Sverker

Leg. simmare

Husse skulle läsa en bok, så jag tyckte att det kunde vara skönt att vila mig lite på hans arm efter simturerna. Vi somnade bägge två.

En expert i souvenirbutiken

På ett sådant här ställe kommer min känsliga nos väl till pass. Det är nämligen jag som väljer ut vilka souvenirer hussarna och mattarna ska köpa.

Det händer att jag tar med flocken på någon restaurang, eller på något besök i en kyrka. Jag får inte gå in i alla kyrkor, men det går alltid bra i restauranger. Där trivs jag. Där är det svalt och det är alltid jag som serveras först. Bara vatten visserligen, men det visar vem som är viktigast i flocken.

Har jag tur som kommer det ner en hand under restaurangbordet. Inte för att klappa mig, utan handen innehåller ett smakprov på vad de övriga i flocken vräker i sig. Agnes och Mimmi är bäst.

Proviantera souvenirer
Det är väldigt varmt ute, när man åker på franska kanaler. Restaurangerna är svala, men svalast är det i vingrottor. Det är där man kan köpa souvenirer. Vinflaskor, eller rättare sagt kartonger med vinflaskor. Där är det bara 12 grader. Vi besökte en som bara låg 500 meter från kanalen. Husse skulle vara tuff, så han hade inte med sig varma kläder. Det hade de övriga i flocken. Och ingen päls har han heller, det har jag. (Han har bara några hårstrån på bröstet. Sju för sig själv och tre i klunga.) Då hade han inte räknat med att visningen skulle ta en timme. Han såg ganska käck ut när han skakade och hans hår och skägg stod rakt ut!

Jag valde ut lite vin åt matte och resursmatte, så vi kom iväg någon gång. Annars hade husse säkert frusit ihjäl och då hade rusurshusses flodplan, jodå, han hade en sådan också, saboterats. Det blev ju inte så lyckat med vägplanen. Den sprack redan i kön på Autobahn före Hamburg.

Hej så länge
Sverker
Leg. vinväljare

Här inne är det svalt och skönt. Själva grotthålet sitter på utsidan på hus i Paris numera. När alla hus i Paris var färdiga, så gjorde de om hålet till en vingrotta.

Här kommer några av souvenirjägarna med sina kartonger. Jag är lite irriterad över hur Mimmis skor ser ut. De var inte välputsade.

Sötaste hundvalpen ever

Har ni sett något sötare? Tänk vad liten jag var. Jag var bara tio veckor. Min lillmatte Agnes var lika gammal när bilden togs. Hon var också tio. Hon var också söt.

En gång i tiden för länge, länge, länge sedan bodde min mamma och jag hos Valter och Solveig i djupaste skogen utanför Vetlanda.
En dag kom husse dit.
– Honom ska jag ha!! Ropade jag och sprang det fortaste jag kunde till honom.

Det var faktiskt en hel liten flock som kom: min resursmatte, som var med som smakråd, Valou, min blivande au pair och husse, le Patron de Valou. Men det var husse som var stiligast.

– Oh, vad söt han är, sade resursmatte.
– Il est adorable, sade min blivande franska au pair.
– Så stilig, så manlig, så kraftfull fastän han är så liten, sade husse.
– Honom tar jag, bestämde jag.
Efter en timme, eller ett par minuter sådär, så åkte hela sällskapet. Oj vad jag blev ledsen.

Efter nästan två veckor kom husse tillbaka. Nu hade han med sig det som skulle bli min matte under några år.
– Oj, vad gullig han är, sade matte.
– Han är stilig, manlig och kraftfull, rättade husse matte.
Sen fick jag åka bil. Det var kul, men jag blev lite trött och vilade ögonen en smula.

Bilen åkte raka vägen till mitt hus i Tranås. Jag visste inte ens att jag hade något hus. Där ser man. Efter en timme eller så kom Valou och min lillmatte, som jag inte heller visste om att jag hade. Hon hade varit på ett scoutläger och lärt sig lyda och göra knutar.

– Ooooooooooooooooo, vad allt hon kunde säga.
– Vad han är söt.
– Världens gulligaste, ju.
– Vems är han?
– Han heter Sverker och han är vår, svarade matte den uppspelta dottern.
– Han är ingens, tänkte jag, men ni är mina.
Och så fick det bli.

Hej så länge
Sverker
Leg. fd valp

Rasist – javisst

Nyttig Bäst av alla hundar. Här kommer det minsann inte ut några dvärgmandmaskar. Jag är nämligen en avmaskad, hälsosam, vacker och smart västgötaspets, som heter Sverker.

Man ska inte vara rasistisk säger husse. Jag anser att han har fel. Som västgötaspets vet jag att jag tillhör den absolut mest överlägsna rasen. I dessa hårda tider är det särskilt noga att vara rasistisk.

Det har kommit en farsot till Sverige. Det är invandrade dvärgbandmaskar. Antagligen har de kommit med insmugglade icke avmaskade dvärghundar, som snåla kärringar har köpt på Blocket.

Nu kommer det värsta. Tidningar har haft krigsrubriker att man inte får klappa sin hund, pussa sin hund eller att man inte får ha husse i sängen. Dessbättre gäller inte det mig. Jag är en västgötaspets! Titta bara på bilderna, så ser du vilka det gäller, så du vet vad du ska passa dig för.

Hej så länge
Sverker
Leg. hundrasist

Farliga Insmugglade löjliga vita hundar med ful mustasch.

Farliga Rädda bruna och vita hundar som försöker klättra upp på sina hussar.

Farlig Bruna och skitgråa hundar med hussar som heter Morgan