Kamp med älgar

En flock älgar har fått för sig att de har rätt att äta på kvistar torsdags kväll. Det har de inte, för de kvistarna ska bli till flis, säger husse, och värma upp invånarna i Tranås innerstad.
Detta är alltså ett oskick. En stöld. Jag kan ju knappast stå alldeles overksam när detta sker gång på gång. Jag, Sverker, känner mig manad att valla älgarna in de djupa skogarna.

KLICKA PÅ BILDERNA SÅ BLIR DE STÖRRE

HÄR STÅR DE OCH GLOR Jag har fått syn på älgarna, och älgarna har fått syn på mitt skräckinjagande yttre. Att stå öga mot öga mot en västgötaspets, får de största djur att darra.

FULL FART Här har jag satt full fart. Småbarnen blir rädda, men den stora behöver tydligen sättas på plats av en modig västgötaspets.

SNART FRAMME Jag börjar närma mig den stora älgen, som nu äntligen börjar inse att hon har mött sin överman.

HON STANNAR Jag tycker den här kon verkar lite korkad. Varför stannar hon? Förstår hon inte vem som starkast? Men jag ger mig inte.

HON GER SIG Såja. Ska jag komma nu husse? De lufsar ju mot skogen. Eller vill du att jag vallar hem en?

HUSSE HAR VISSLAT Nu har husse kallat på mig och det betyder full fart till honom. Jag gör en sista koll att min mission har varit framgångsrik. Det har den naturligtvis och husse och jag kan fortsätta vår promenad.


Hej så länge
Sverker
Leg. medborgargardist

Dagens ord på vägen

Det är bättre att vara omsorgsfullt overksam, än att arbeta slarvigt.

Sverker (2000- )

Snö

I natt har det snöat. Då kommer det snö i småbitar trillande ner uppifrån.
– Det snöar, brukar husse säga då. Han har lite metrologiska talanger. Han kan berätta när det regnar också.
Sedan när det blir mark, så kan inte snön åka längre eftersom det tar emot. Då staplas snön på snön som redan ligger där. Kommer det väldigt mycket kan det vara besvärligt att ut och gå. I dag var det besvärligt.

KLICKA PÅ BILDERNA, SÅ BLIR DE STÖRRE

MIN VÄG Den här vägen ska plogas av kommunen, säger husse. Det gör den också. Ibland. Ibland betyder sällan. Idag till exempel gick det bra att köra för alla som har fyrhjulsdrivna bilar. Husse har inte det. Det är bara en granne som har det.

SPÅR AV MIG PÅ VÅR VÄG Så här ser ut när jag har gått på vår väg klockan 10.30 idag. Du måste förstå Sverker, säger husse, att det är viktigare att ploga vägen 200 meter längre bort flera gånger. Den vägen använder kommunalrådet. Om inte han skulle komma till jobbet, skulle det få samma ödesdigra konsekvenser för Tranås, som det skulle bli för Sverige om inte kungen skulle kunna komma till sitt jobb.

MOT FAVORITTRÄDET Oavsett väder måste detta träd besökas varje dag. Trädet är så fiffigt, så det har dubbla funktioner – om jag så önskar.

SNÖTEKNIK Genom att hoppa upp/fram kan jag med min oerhörda styrka och kondition förflytta mig långa sträckor betydligt snabbare än husse. Han har längre ben, men han saknar styrka och kondition. Dessutom är han tvåbensdriven. Jag är fyrtassdriven.

I morgon ska jag berätta i ord och bilder om ännu en älgvallning som ägde rum i går (torsdag). Husse fick hyfsade bilder som visar mitt mod.


Hej så länge
Sverker
Leg. snöforcerare

Dagens ord på vägen

Vintern dröjde sig kvar så länge i vårens sköte, att det gav upphov till en hel del prat.

Bill Nye (1850-1896)
Sverker (2000- )

Älgvallning igen

Nu har det hänt igen. Husse ropade på mig, precis när jag nästan hade en. Det betyder i förlängningen svält för både husse och mig. Den här gången fick husse fart på sin telefon, så händelsen är förevigad på ett suddigt sätt. Han blir ju så upphetsad av älgar. Rädd är han också. Det är inte jag! Aldrig!!

Jag sätter fart Nu har jag sett de tre älgarna. Den som smet i förväg lät jag löpa. Men av de här tre hade jag kunnat plocka ut en lämplig frysboxälg.

Snart ifatt Nu har jag inte långt kvar innan jag kan valla hem dem till husse. Men vad hände då? Jo, husse visslade på mig igen, så jag var tvungen att vända. Jag har i alla fall min hundmat. Och han har sina nudlar.


Hej så länge
Sverker
Leg. älgvallare

Dagens ord på vägen

Alla djur utom människan vet att livets huvudsakliga mening är att njuta av det.

Samuel Butler (1875-1902)
Sverker (2000- )

Lejonattack avvärjd

TRYGG Här kan jag gå alldeles tryggt och säkert. Det finns inte en chans att det kan ta sig några lejon.

Min favoritkanal på TV är Animal Planet. Jag tycker den är kul. På den kan man se hur olika djur parar sig. Ibland får man dock se lite otäcka saker, som kanske skulle vara västgötaspetsförbjudna.

Det är inte utan att jag oroar mig ibland när vi är ute och går. Först måste jag ju oroa mig för husse jämt och ständigt. Man vet ju inte vad han hittar på. Men det kanske finns värre saker; lejon.
– Finns det lejon i vår skog, frågade jag husse en dag.
– Nej men Sverker, var har du fått det ifrån?
– Men jag är rädd i alla fall.
– Är du rädd? Du som är så modig. Husse lät, med all rätt, väldigt förvånad.
– Ja, det är jag. Lejon kan gå till attack.
– Jag vet, sa husse, men du har ju mig här.
Det var just en mycket klen tröst. Vad skulle han kunna göra. Saken är ju den att jag inte gärna vill ha ett lejons liv på mitt samvete. De är nästan lika stiliga som en västgötaspets. Utgången av en kamp är given. Och låt mig slå fast med en gång, att en sådan kamp inte skulle utfalla till lejonets fördel.
– Vi bygger en lejonmur, sade husse, inte utan visst eftertryck.

Det var så det började. Nu behöver jag inte vara rädd längre. Nu har vi en lejonmur. Den är hög och den är stickig. Så faktiskt, efter att muren kom upp, har jag inte sett ett enda lejon här. Vi lever i bästa samförstånd, lejonen och jag, fast på ömse sidor om muren.


Hej så länge
Sverker
Leg. helst inte lejondödare

Dagens ord på vägen

Det är mycket att stå i nu.
Igår hade jag tänkt göra ingenting, men inte ens det hann jag med.

Sverker (2000- )

Pigg, frisk och avmaskad

HOS HUNDDOKTORN Så här ser det ut hos hunddoktorn i Alsace. Dels ser man bakarna av exmatte och Lucien. Exmatte är den med kjol. Veterinären syns nästan inte alls, men hon finns där. På golvet ser man en mycket stilig västgötaspets som ser ovanligt frisk och pigg ut. Det är jag!

När vi hundar har varit ute på tour i Europa måste vi avmaskas och veterinärbesiktigas. Hussar och mattar, som vräkt i sig allt möjligt, behöver inte avmaskas och de behöver inte besiktigas. Det är mycket orättvist, tycker jag.

Som vanligt hade Lucien ordnat veterinär åt mig. I kraft att nästan 40 hästar, kan jag bestämma tiden själv. Jag måste avmaskas innan jag får åka hem. Det besöket följde samma mönster som förra gången. Jag översätter direkt från franska till svenska:
Veterinärassistenten (glatt överraskad och intresserad): Vilken fin hund! Vad är det för sort?
Matte (stolt): Västgötaspets. Vallar kor. Och hästar. Sveriges äldsta hundras. Fanns redan på vikingatiden.
Veterinärassistenten (imponerad): Oj!
Veterinärassistenten (frågande): Det gällde avmaskning. Här är pillerna. Vänta lite så kommer veterinären och undersöker honom.
Matte lägger påsen med mina piller sin handväska och veterinären kommer in.
Veterinären (imponerad och frågande): Oh vad fin han är. Är han pigg?
Matte (sanningsenligt): Ja.
Veterinären skriver under intyget att jag är avmaskad och frisk, om fyra dagar sedan. Exmatte betalar sex euro. Klart.
(Jag blev tvungen att äta upp alla bägge piller sen. Tillsammans med korv, så det var OK.) Så nu hade jag papper på att jag var som jag var. Pigg och frisk och inga maskar i magen.


Hej så länge
Sverker
Leg. avmaskad

Dagens ord på vägen

Morgonstund har guld i mund och bly i rumpan.

Sverker (2000- )

Lillmattarnas bästa dag

Här gäller det att se upp. Mina lillmattar inne bland stora, säkert elaka, hästar. Tack vare att jag höll ett öga på dem, vågade de inte röra mina lillmattar.

Om man är i Alsace, så har man för det mesta inte så långt till Lorraine. Om man är där, så kan man lämpligen åka och hälsa på kompisar. Det var precis vad vi gjorde.

Dagen efter min goda middag drog hela flocken till Lucien, Mireille och Véronique i Steinbach. Jag har hälsat på dem innan. De har hästar, men jag får inte valla dem. De har får också, men jag får inte valla dem heller. Men jag fick en hel skål full med hundgodis. Där har husse och matte något att lära! Övriga i flocken fick också mat, men jag fick det godaste (Frolic).

Du har kanske inte hört talas om Steinbach. Det är en ort med en gata som ser ut som en sexa (6). Där finns säker ett tjugotal hus. Husse och exmatte och Agnes hyrde ett litet hus där, av just Lucien och Mireille, under flera år, före jag fanns. Det är det lilla huset på den lilla bilden till vänster.
I Steinbach fanns det tre turistattraktioner: husse, exmatte och lillmatte. När de åkte, fanns det inget att se alls. Det vill säga om du inte har ett specialintresse av smutsiga kor, bräkande får, en massa hästar och komockor på gatan.

Farligt nöje
Lucien har många hästar. Säkert 37 stycken.
– Får vi rida, sade lillmattarna.
– Vi får väl se, sade husse.
– Fråga om vi får rida, sade lillmatte.
– Vänta lite, sade matte.
– Kan vi inte få rykta några stycken, undrade lillmatte. Förresten, fråga om Princesse lever än. Princesse är den första hästen som min lillmatte red på för elva år sedan.
Jo, lillmattarna fick rykta. Och rida. Och Princesse, det gamla öket, levde än och är 35 år.
– Det här var det bästa på hela resan, sade lillmattarna när de hoppade av hästen.
Hade inte jag haft hästarna under stark kontroll, så vet jag inte hur det hade slutat. Men nu fanns jag där, så slutet gott allting gott.


Hej så länge
Sverker
Leg. hästsäkerhetschef

Resans höjdpunkt enligt lillmattarna Mimmi och Agnes. Själv tyckte jag att det var otäckt när jag tillsammans med flocken stod på altanen och bara tittade på. Men jag var beredd, om något skulle hända.

Dagens ord på vägen

Arbete befrämjar välstånd och hälsa
men förhindrar mången tillfällen till synd

Sverker (2000- )

Lustiga djur

Ibland träffar jag på riktigt konstiga djur. Kanske jag kan se dem i min egen trädgård, kanske jag möter dem när man är ute på sina resor jorden runt. (=vissa delar av Europa, för min del). Att resa är att lära, säger husse. Han har kanske rätt ibland.

LUSTIGT DJUR 1 Det här roliga djuret träffade jag på i min trädgård. Den såg ganska spännande ut så jag gick och skulle hälsa. Då började den fräsa. Som en katt. Fast det var ingen katt. När jag gick fram för och nosa försvann huvudet. Konstigt. Ett litet tips till dig: Om du ser ett sådant djur i din trädgård, så nosa inte på det. Den sticks.

LUSTIGT DJUR 1 Detta var det märkligaste under hela resan till Frankrike, när vi åkte kanalbåt. Jag nosade på en sten. Rätt som det var så åkte det ut ett huvud och stenen bet bet mig på nosen. Sen växte det ut ben och stenen gick och gömde sig. Sånt kan hända i Frankrike. Husse fotograferade och skrattade. Ett litet tips till dig: Om du ser ett sådant djur i Frankrike, så nosa inte på det. Den bits.


Hej så länge
Sverker
Leg. zoolog

Melodifestival

OMGIVNA AV OLJUD. I går kväll tittade och lyssnade husse på Melodifestivalen, fastän han hade sagt att han inte skulle göra det. Egon och jag höll honom pliktskyldigast sällskap i TV-soffan. Egon hade tur. Han har nedsatt hörsel.