Ett sista farväl från Sverker

Alla vackra sagor har ett slut, så även sagan om Sverker. Idag på eftermiddagen fick han somna in för gott.
De senaste dagarna kunde han inte behålla maten. Han blev också snabbt mycket trött.
Sverker efterlämnar nästan 15 års underbara minnen. Han var min sjätte hund. Han var också den som var den största personligheten och den klokaste.
Jag tackar alla som har följt Sverkers verkliga och påhittade äventyr på hans blogg, som nu avslutas. Särskilt tack till de som har kommenterat och inte minst skickat vykort och presenter till Sverker och hans husse.
Tack

Hej och tack
Bertil
Leg. fd husse till Sverker

De sista drömmarna

Jag har fått en spruta och börjar bli riktigt trött nu. Jag ligger i min husses och min Agnes knä. Jag blir tröttare och tröttare. Jag kommer nog somna snart. Nu börjar jag drömma om …

… när jag fick min Agnes. Vi var små då. Det var ju nästan 15 år sedan. Det var en varm sommardag och det var den bästa presenten jag kunde få.

… hur kul det var när Lucy bodde hos mig. Då kunde vi tigga båda två samtidigt. Men min Agnes bara läste, fastän vi såg så hungriga ut.

… vad trevligt det är att åka och hälsa på Per i Mantorp, även om Lucy springer och gömmer sig för husse. Jag får sitta i Pers knä. Det är det enda knäet jag vill sitta i. Han är min bästa vän. Hoppas vi snart åker dit igen.

… vad jag ska hitta på till min blogg imorgon. Husse och jag samarbetar ganska bra, men den skulle nog bli bättre om jag gjorde allt själv. Jag får tänka på det.

… hur det var när farfar levde. ”Är det lilla Sverker som kommer”, sade alltid farfar när jag sprang och hälsade på honom. Var det fika, så fick jag också fikabröd. Han var så snäll.

… när min Agnes och jag sprang omkring ute i skogen. Det var roligt. Nu är hon knappt här och jag springer inte så ofta.

… när Emily och Evan var här. Oj vad roligt det var när vi var ute och gick. För det mesta gick vi skogen. I sommar kommer de igen. Då ska vi ha roligt igen.

… när jag hade min bästa vän Egon. Vi lekte och vi var ute och gick i skogen. Fast han finns inte mer. Man mister sina vänner när man blir gammal har jag märkt.

… hur varmt det var i Toscana. Nog för att det är skönt med värme, men det behöver ju inte vara så varmt.

… när min Agnes och jag plockade smultron. Min Agnes plockade åt mig. Smultron är goda och det var lagom varmt.

… min resursfamilj. Jag har världens bästa resursfamilj. Ibland kom de cyklandes bara för att hälsa på mig. Fast resurshusse kan låta bli att klippa mina klor. Det har aldrig behövts.

… hur pinsamt det var när Lucy, den franska kattan, gick och tryckte sig mot mig när vi var ute och gick. Tänk om det hade kommit någon som jag kände?

… min första resa med husbilen. Det var på höstlovet och jag hade blivit ganska stor. Huset jämte, som är Gripsholms slott, är större än jag. I kyrkan, som du ser i bakgrunden, spelade farfar orgel i många år. Min Agnes följde med mig på resan. Hon spelar inte orgel.

Vad ljust det blev helt plötsligt.
– Får jag gå dit till ljuset, husse?
– Ja, Sverker. Det får du.
– Kom då!
– Nej, den här gången får du gå själv utan mig. Vi kanske ses. Hälsa till farfar och Egon om du träffar dem. Hej då Sverker och tack för allt.
– Hej då husse.

”