<h1><b><center>Varmt utan kultur</center></b></H1>

Så här är det alltid. I alla fall ibland. När de övriga går in i en sval kyrka, i det här fallet katedralen i Vézelay, så får jag snällt vänta utanför och hålla utkik. Om det kommer någon tjuv, bandit eller rövare som hotar min flock – då …


Hej. Nu är det jag, Sverker, som skriver om min resa igen. Om ni inte kommer ihåg det, så är jag en västgötaspets. Det innebär alltså att jag både är vacker och smart. Jag är extra vacker och smart. Bäst i världen

I förra avsnittet hade vi åkt kanalbåt alldeles färdigt, så nu skulle vi åka bil i sakta mak.
– Vi åker först till Vézelay och tittar på katedralen, sade matte, som anser sig vara mycket kulturell och gärna vill dela med sig av sin kunskap.
– Kan man att shoppa där, sade lillmattarna, som längtade efter att få göra av med sina pengar.
– Sväng vänster där framme, sade matte som inte bara kan franska, utan också kan läsa kartan.
– Vänster nästa, kom, sade husse i walkie talkien, som han pratade i när han skulle kommunicera med min resursfamilj. Det hände ofta. Vi var batterifabrikanternas älsklingar.
– Repetera, kom, knastrade resurshusses röst från radion när han äntligen hade hittat den i sin hoptejpade bil.
– Vänster nästa, kom.
– Sa du vänster, kom.
Vi svängde in på vägen till vänster.
– Ja, kom.
– Då svänger vi efter er, kom.
Visst är det bra med kommunikationsradio!

Uppåt det bär
Det var en lång, lång uppförsbacke till kyrkan. Den skulle vi gå. Först gick jag som skulle dra husse, men kyrkans kyla lockade. Men vad tror ni hände när vi äntligen kom dit? De elaka människorna hade satt upp en skylt med en hund med ett streck över.
– Det betyder att du måste vänta utanför i värmen, sade husse till mig, stackars dig.
– Sitt. STANNA KVAR!
Detta var en order. Det var bara att lyda. Livet är inte alltid lätt.

Desto gladare blev jag när de kom tillbaka välbehållna. Jag hade varit så orolig. Kyrkan var så stor så den kallades katedral. Små kyrkor kallas Heda kyrka.
– Nu ska vi åka och prova vin, sade matte glatt när hon kom till mig.
– Vi går in i affären först, sade lillmattarna och dök in i en souveniraffär. Där fanns ett digert sortiment med flera olika helgon och madonnor och madonnors mamma. De köpte inga. Det var nog inte det de tänkt sig.
Det fanns inte ens ett tuggben som såg ut som en madonna. Helt värdelös affär.


Hej så länge
Sverker
Leg. kyrkvaktare