Restaurant för kannibaler

Detta är inte restauranten. Det är det tjusigaste huset i Scharrachbergheim. Nu tror ni att det är traktens tjusigaste flicka, som heter Marie, som bor i huset. Det är det inte heller. Det betyder borgmästare. Många fina trumpeter har de på taket också.

Vår resa fortsatte och snart var det dags för flocken att hitta ett härbärge för natten. Jag hittade ett hotell åt flocken i en liten ful by som heter Scharrachbergheim. I Alsace kan byarna heta vad som helst. Man slänger ut lite bokstäver på måfå, och vips så har man ett ortsnamn.

Efter att ha installerat oss i de enkla rummen, gick flocken ut för att äta en enkel sallad efter dagens mäktiga choucroute. Enkelhet var kvällens motto.
Efter en stärkande promenad kom vi byns restaurang och fann den häpnadsväckande nog fullsatt. Det blev till att vänta.
– Vilken tur att de har ett mikrobryggeri, sade husse och placerade sin rumpa på en hög stol i baren. De hade flera olika sorters öl, och flocken provade mangrant alla, så de visste vad som skulle vara bäst till salladen.

Till bords
Så småningom blev vi hänvisade ett lagom bord för sju personer och en hund. När matsedeln kom visade det sig att de hade någon kalopsliknande gryta gjord av hästkött, det kallades alsassisk rostbiff. Flocken ändrade sig nu snabbt och salladen spolades.

– Tror ni att vi är kannibaler, utropade lillmatte indignerad.
– Vi äter aldrig häst, fyllde reservlillmatte in.
Som protest skulle de minsann svälta och bara ta var sin sallad. Liten.
När de hade svultit och lidit färdigt, beställde de in var sin flambé. Den andra för dagen.
De övriga i sällskapet vräkte i sig med god aptit ända tills de var väldigt mätta. Då kom servitrisen in.
– Tyckte ni inte om det? Kocken blir inte glad om ni lämnar så mycket.
Då hände ett under. Matte, som vill göra kockar glada, tog ett stort köttstycke på sin gaffel och stack den diskret under bordet. Sen kom ett köttsycke till. Från amma matte. Jag vill inte heller göra kockar ledsna, så jag offrade mig och tog köttstycket.
– Kom ihåg nu Sverker, sade matte. Det här kommer aldrig hända igen!
Uppenbarligen var det bara den här kocken som matte ville glädja. Det var lite synd, för jag tyckte om att vara kannibal.


Hej så länge
Sverker
Leg. kannibal

Dagens ord på vägen

Ambition är en dålig ursäkt för att inte ha förstånd nog att vara lat.

Sverker (2000- )

Hurra, hurra, hurra!

Så här fina tårtor fick Egon och jag idag hemma hos Egon av Egons matte, tillika min resursmatte. Det är nämligen Egons namnsdag idag och det ska firas.


Ni tror förstås att det idag är en helt vanlig fredag, med fredagsmys och lite tv. Vad kunde vara mer fel. Idag är en alldeles ovanlig fredag. Det står Egon på almanackan.

Ibland står det, som till exempel idag, Egon på almanackan. Då ska Egon firas. Andra dagar kan det stå Per, David eller Agnes. Då ska de firas. Husse tycker att det är viktigast den 11 juni, för då står det Bertil. Jag VET att det är viktigast när det står Sverker. Det gör det bara den 4 november, vilket är alldeles för sällan. (Glöm inte att skicka presenter till mig!)

På kalas
Med anledning av den stora dagen var både husse och jag inbjudna till Egons hem för lunch. Normalt sett brukar jag och Egon få sitta och titta när de andra äter. Man kan alltid hoppas att de spiller lite. Men inte idag. Resursmatte hade kreerat (=fixat till) varsin utsökt tårta till Egon och mig.
De goda tårtorna serverades på ett litet bord i finrummet. De andra fick äta i köket.
Egon och jag satte oss vid ömse sidor om det lilla bordet.
– Varsågod, sade resursmatte efter ett mycket långt tag.
Blixtsnabbt dök jag på Egons tårta. Jag tyckte den såg godare ut. Tyvärr blev jag avbruten, så jag hann inte sätta i mig hela, innan jag övergick till min. Men lite hann jag ta. Jag var rädd att Egons tårta skulle vara för stor för honom, så han skulle få ont i magen om han åt hela sin bit. Jag vill ju inte att Egon ska få magont på sin namnsdag.
Den bästa presenten till Egon var att han fick följa med hem till oss. En weekend vid kusten! Både Egon och jag är så nöjda.


Hej så länge
Sverker
Leg. tårtätare

Redo att husse ska komma och köra oss hem till mig. Egon tittar ut. Han ska alltid posera. Jag tittar efter om husse har glömt något godis i bilen. Det händer då och då om jag har tur.

Dagens ord på vägen

Bekymra dig inte över gamla problem. Det kommer snart nya.

Sverker (2000 - )

Shopping i Europa

Husse och jag på shopping i Colmar. Vi hittade en skuggig plats och sitta, så vi slapp och stå i solen. Det kan man också råka ut för. Det är inte alltid lätt att vara en västgötaspets eller en husse

Frånsett allt annat vi gjorde under våra resor, var shopping ett ständigt återkommande fenomen. Det inträffade alltid i städer, ju större desto bättre. Eller sämre. Det beror på om man är husse och västgötaspets eller matte. Och i alla länder vi passerar.

Shopping är egentligen en kinesisk sjukdom, Cho pin. Den drabbar till 98,63% kvinnor och verkar vara obotlig.
– Jag behöver kläder, säger mattarna i munnen på varandra. Jag har inget att ta på mig, tillägger de också.
Och sen går vi och shoppar.
– Du får vänta utanför och ta hand om husse när vi andra går in och shoppar, säger matte med befallande ton till mig. Sen försvinner de in i en affär.
Sen kommer de ut ur den affären och vi går ca 23 meter. Så stannar vi.
– Du får vänta utanför och ta hand om husse när vi går in och shoppar, säger matte med befallande ton till mig. Sen försvinner de in i en annan affär.
Så kan det hålla på i timmar. Eventuellt kan det avbrytas med att matte tilltalar husse:
– Får jag ditt kort. Mitt fungerar inte.
– Det är väl för att du har gjort slut med alla pengar, säger husse med viss irritation i rösten.
När mattarna har besökt samtliga kläd- och skoaffärer i en stad, bär det raskt iväg till nästa.
Varje affär tar i snitt 37 minuter.

Sedan när vi kommer hem måste matte ”rensa i garderoberna”. Det betyder att man slänger det man köpte för ett år sedan. Då har mattekläder passerat bäst före datum.
Husse har sina kläder tills de går sönder. Det tar cirka sju år. Minst. Eller också krymper de, vilket händer ganska ofta. Då måste han också shoppa. Det går på 10 minuter.

Husse shoppar bara sådant som är nödvändigt. Oftast på Claes Ohlsson, Biltema eller i en modellflygsaffär. Då får jag sitta i bilen.

Hej så länge
Sverker
Leg. shoppare

Dagens ord på vägen

Jag är mer ödmjuk än vad min talang kräver.

Oscar Levant (1906-1972)
Sverker (2000- )






Klicka på bilden så den blir stor, så kan du se husse i mitt öga!

Falsk eller äkta

Som ni kanske kom ihåg fick jag en skarp tillsägelse av matte när vi var i turiststaden Colmar.
– Kom ihåg Sverker. Vi är inga turister.
För att undgå att se ut som en turist hade hon försökt klä sig som ortsinvånarna. Dock misslyckade detta skändligen, vilket vi kan se på bilderna ur mitt rasbiologiska arkiv.

TURIST
Så här ser min f.d. matte, min resursmattes bror Calle ut när de ska se ut som icketurister. Men såsom expert ser jag genast följande grava misstag.
Vi börjar nerifrån på f.d. matte.
Löjliga sandaler Ska vara präktiga skor. Kort jeanskjol som sitter lågt. Ska vara en längre storblommig kjol i konstmaterial som räcker till under brösten. Linne. Ska vara storblommig blus, i konstmaterial, med långa ärmar. Blusen instoppad under kjolen. Solglasögon. Löjlig liten hatt. Ska vara inte alls eller en grön filthatt. Handväska av tyg. Ska vara blank plast. Den röda guidebok med tillhörande karta hon har i näven hade räckt för att bli avslöjad. Dessutom är hon inte bara solbränd i ansiktet.
Då är det Calles tur:
Gympadojor på fötterna. Ska vara vanliga rutiga Du Pont-tofflor i filt. Shorts alltså bara ben. Det är långa terylenbyxor eller arbetarbyxor som är facit. Bena är dock klädsamt vita. T-shirt. Delvis rätt, men ska kombineras med flera plagg. Solglasögon i t-shirt. Bort. Löjlig hemgjord keps. Superturistvarning. Dessutom inte solbränd, men en kräftröd färg i ansiktet.
Sverker (jag): Om ni tittar noga ser ni att jag har koppel. Alltså turist.
Betyg som icketurist: IG

FRANSMAN
Här har vi den klassiska fransmannen. Allt är rätt. Vi kan börja med bilen. Mer franskt kan det inte bli. Sen går vi över till mannen. På fötterna har han äkta franska filttofflor. Blå ”arbetarbyxor”. På överkroppen har han den lediga sommarklädseln bestående av: skjorta, tenniströja och kavaj. Allt i lättskött konstfibermaterial. Som pricken över i har han den obligatoriska mustaschen och en trevlig basker. Denna man kan aldrig, så länge han befinner sig i Frankrike, förväxlas med en turist.
Betyg som icketurist: MVG

Hej så länge
Sverker
Leg. ortsinvånarexpert

Dagens ord på vägen

Visst är jag romantiker, men i fråga om biff är jag absolut realist.

Robert Storm Petersen
(1882-1949)

Sverker (2000- )

Fläsksvål är alltid gott

Både husse och jag tyckte servitrisen var trevlig och sevärd. I sitt block skriver hon vad vi ska ha. Husse och jag fick choucroute (=död gris) och vatten.

Så bar det av igen. Denna gång åkte Route du vin, vinvägen, i Alsace förbi oss när vi satt i bilen. Första staden som stannade vid våra bilar var Colmar. I Colmar finns det bara gamla hus och turister.

– Vi är inga turister, Sverker, kom ihåg det, sa matte med eftertryck. Hon vill inte vara turist. Det är kanske därför vi åker till alla turistställen. Annars hade hon inga som hon inte ville vara som. Det verkar lite känsligt det där med turist.

Matte bestämmer igen
Nu var vi alla hungriga och vi uppsökte därför en restaurang. Som vanligt blev jag serverad mitt vatten under tiden som flocken ögnade igenom matsedeln.
– I Alsace ska man äta choucroute, sade matte som tror att hon vet allt om Frankrike.
– Vad är det, undrade lillmattarna oroade.
– Massor med olika slags produkter som man får från fläskött, det vill säga fläsk och korvar och så surkål till, undervisade matte. Det lockade inte lillmattarna.
– De har flambé också, sa matte. Det är som pizza fast godare. Men alla vi andra ville ha choucroute, bestämde matte och beställde maten.
– Ja, vi får väl ta det, sade den övriga flocken.
– Man ska dricka Riesling till, sade matte och beställde.
– Orangina till oss, sade lillmattarna som nu var inne på sin 48:e liter.
– Vatten, vi kör, sade husse och resurshusse beställde in vatten och led. I tysthet.
Lillmattarna tyckte om sin flambé och övriga åt sin mat så mycket de nu orkade i värmen. Ganska mycket föll ner till mig och jag måste tillstå att matte hade gjort ett bra val. Fläsksvålar och värme är en förträfflig kombination.



Hej så länge
Sverker
Leg. icketurist

Dagens ord på vägen

Att hoppas att man ska efterlämna något minne i en kvinnas hjärta är detsamma som att vilja lämna ett tassavtryck i ytan på rinnande vatten.

Anatole France (1844-1924

Äntligen ett museum för män

”En sån har jag”, utropade matte glatt när hon såg en Citroën 2CV bland alla Bugatti och Rolls Royce på världens största bilmuseum. Varför hon ska åka till världens största bilmuseum, för att se en bil hon har hemma, fattar inte jag. Jag skyms av Trabanten, men jag tyckte bilden skulle vara med ändå.

Nästa dag åkte vi till en stor stad som heter Mulhouse. Anledningen till att vi åkte dit, berodde på en farbror som inte var riktigt klok.

Den tokige hussen var mer intresserad av gamla bilar än att sköta sin industri. Särskilt bilar av märket Bugatti betraktade han alltid soom köpvärda. Han köpte alla Bugatti som fanns till salu i hela världen. Till vilket pris som helst. Och en massa andra bilar också. Han hade 40 anställda i ett hemligt utrymme på fabriken som bara renoverade bilar. Alla återställdes till körbart originalskick. Det gick som man kan tro. Fabriken gick i konkurs, men kvar fanns bilar som blev grunden till världens största bilmuseum. Dit gick hussarna.

Handlade med mattarna
Mattarna åkte till staden och handlade. Äntligen tyckte lillmattarna. Jag bestämde att jag skulle följa med matteflocken. Man törs ju knappast släppa dem ensamma i en storstad. Risken att de skulle gå vilse var uppenbar. När de hade shoppat färdigt – nej, det blev inget till lilla Sverker – anslöt vi oss till hussarna på museet. De hade bara kommit till 1920-talet.
– Här står en 2CV, utropade matte förtjust, när hon såg en likadan bil som hon har hemma i garaget. Skillnaden var att bilen hon såg här fungerade. Till sin lycka fann hon också massa 2CV-prylar i museets shop. Hon samlar på sånt. Vårt bilmuseum, där det bara finns 53 små, små Citroën 2CV, finns på toan hemma. Hon köpte saker för motsvarande 37 stycken stora tuggben. Hon är också tokig.

Hej så länge
Sverker
Leg. Bugattiexpert

Dagens ord på vägen

Det stod att hundar inte fick medtagas. Men jag Sverker är inte särskilt medtagen.

Fest hos farfar

På ett födelsedagskalas är det inte alltid så lätt att vara fördiskare. Jag skötte dock mitt arbete exemplariskt. Som vanligt.

Idag fyllde farfar 97 år. Han är egentligen inte min farfar, men både Per, David och Agnes kallar honom för det. Då är det så. De kan nog inte ha fel.

Ska man till en farfar som fyller 97, ska man ha med sig en present. Jag hade med mig ett fint tuggben. Jag har lovat honom att hjälpa till och tugga på det, när jag besöker honom.
Om man fyller 97 kommer det inte bara en Sverker och en husse, utan det kommer också en Cecilia (husses syster), en Ellen och en Åsa. Min Per skulle också ha kommit, men han var sjuk.

Mycket arbete
Jag hade mycket och stå i mest hela tiden. Jag skötte fördisken. Jag hade fem tallrikar kalops, fem tallrikar med ostkaka, jordgubbssylt och grädde och karotter och skålar därtill. Mitt arbete lämnade inget övrigt att önska. Alla var nöjda.
Sedan kom det en Sven och en Valdy. Sven är min husses morbror och Valdy är moster. Det hade med sig en tårta. En mycket god tårta.
Så blev det sju nya tallrikar för mig att ta hand om, precis när jag trodde att jag arbetat färdigt. Men jag offrar mig så gärna för en god saks skull. Mycket god sak.
Farfar var så nöjd med sin present och det arbete jag lade ner. Ja, se det var ett riktigt kalas.

Hej så länge
Sverker
Leg. festfördiskare

Dagens ord på vägen

Jag tror det näst bästa sättet att lösa ett problem är att se en gnutta humor i det.