11 juni 2011

Firandet fortsätter

JAGAD Normalt sett är det pojkar som ska jaga flickor. Det vet jag, men inte Mila. Hon jagade mig. Kan det vara för hon kommer från en storstad? Är det så flickorna är där? Det kan ju vara bra och veta.

Om prominenta personer (= extra viktiga, till exempel jag eller kungen) fyller år, så pågår firandet i flera dagar. Så bara för att undvika trängseln, bestämde sig Mila med att komma först idag. Mila bor i Linköping och hon hade tagit med sig sin husse Håkan, sin matte Annika och ett grisöra. Det senare som present till mig. Grisöra är det bästa jag vet.

Jag har inte träffat Mila förut, men hon hade naturligtvis läst min blogg. Jag kan säga att hon var lite väl skuttig, annars var hon väldigt trevlig. En liten ny erfarenhet var det också att hela tiden bli jagad av en tjej. Det ska ju vara tvärtom! Men omväxling förnöjer.
Sen är det en sak jag har lovat att inte berätta. Mila bajsade på mitt golv inomhus.
Tänk på det: du har inte hört det från mig.

Hej så länge
Sverker

Leg. tjejtjusare


DUNK I HUVUDET Jag vet inte om man brukar hälsa så här i Linköping. I Tranås brukar vi nosa varandra i rumpan när vi säger goddag. Det tycker jag är mycket trevligare och framför allt gemytligare.

BADHUND Även Mila upptäckte husses sunkiga damm, eller ska jag säga gyttjepöl. Hon doppade sig ordentligt. Blöta hundar är inte mycket för mig. Jag tyckte hon var mycket sötare odoppad. Det tyckte Milas matte också.







BERTILTÅRTA Husse fick sin tårta. Men han fick göra den själv. Agnes hade annat för sig än att tänka på sin pappa som ville fira sin namnsdag. Husse hade tur att Mila kom, så han fick en anledning att baka. Mila och jag fick bara slicka.





PRESENT På oviktiga namnsdagar får man inga presenter. Det får man bara på viktiga namnsdagar. En oviktig namnsdag är Bertil och en mycket viktig är Sverker. Nej, presenten är till mig. En försenad födelsedagspresent. Det var ett grisöra. Det är det bästa jag vet. Flera bästa jag vet är tuggben, korv, köttbullar och, ja det finns massor som är det bästa jag vet.

Ett litet hurra

MINIHURRA Idag står det Bertil på almanackan. Då har min husse namnsdag. Det är inte lika fint att ha namnsdag, som att till exempel fylla elva år. Det är mycket finare. Sedan är Sverker ett finare namn än Bertil, så då får man fira lite mer. Lägg den 4 november på minnet, då det är årets viktigaste namnsdag. Men en liten tårta kanske husse kan vara värd, även om han bara heter Bertil. Vad vet jag? Men ett litet hurra kan han ju alltid få.

Dagens ord på vägen







Jag håller hårt på mina principer och om de inte passar dig så har jag andra.


Groucho Marx
(1890 – 1977)
Sverker
(2000 – )

10 juni 2011

Mot nya segrar

UT OCH SPRINGA Agnes tyckte att hon och jag behövde ut och springa efter gårdagens festligheter. Visst, sade jag direkt och sprang iväg. Men var är Agnes?

Igår fyllde jag jämna elva år. (Tack alla som uppvaktade!) Det blev en hel del tårta, om än ej tillräckligt, och dessutom lite glass. Lite sova blev det också för min del. Jag hade ju besökare nästan hela dagen. Idag ska jag börja mitt nya sundare liv.

Agnes vaknade ovanligt tidigt idag.
– Ska du följa med ut och springa Sverker, frågade Agnes mig.
– Du behöver röra på dig lite.
Naturligtvis var jag med på det. Vi skulle ju bara springa fyra kilometer. Lätt som en plätt för en elvaårig Sverker.
Agnes stora mål är att kunna slå sin mamma på Annual GMAA Clarence DeMar Road Race i South Hero, Vermont. Hon kom trea med tiden 25.34. Den tiden ska Agnes slå. Jag ska också göra det. Ett av problemen är att man måste vara i South Hero den 4 juli, men det ska nog gå bra.
Idag sprang vi våra fyra kilometrar på 18.27. Vi har farten redan nu och över ett år kvar och träna!

Hej så länge
Sverker

Leg. elitlöpare

HEJ VAD DET GÅR Vilken fart. Vilken grace. Agnes och Sverker två löparfenomen. Vi kanske till och med kan vinna i South Hero!

FÖRSVINNANDE FORT Här hann husse knappt med. Vi bara försvann som två prickar bort mot horisonten.

Dagens ord på vägen





Idag vill jag bara säga tack till alla som uppvaktade mig på min födelsedag. Låt detta bli en god vana.
Till dig som inte uppvaktade mig, kan jag berätta att du får en ny chans nästa år. (Det är ju inte alldeles försent än.)



Sverker
(2000- )

9 juni 2011

Min födelsedag VI

Min Per kom och överraskade


FRÄMMANDE Vem kan det vara som kommer och gratulerar mig? Jag har aldrig sett den här bilen förut hemma hos mig. Vi brukar ha guldbilar eller silverbilar. Egon har en blå bil. Spännande!

Du kan aldrig gissa vad som hände nästan nyss när Egon och min resursmatte och resurshusse hade åkt hem. Jo, då kom det en alldeles okänd bil och svängde in på min gårdsplan. Det var min favorithusse Per, som kom hela vägen från Mantorp för att gratulera mig. Som present hade han med sig en ny bil till Per och mig. Visst var väl det omtänksamt.
Sedan åt vi hemgjord glass igen! Jag fick ganska mycket.


Hej så länge
Sverker

Leg. firare


MIN PER Ut ur den alldeles främmande bilen klev ingen mindre än min Per. Han hade en alldeles ny bil han hade köpt till oss, Per och mig. Visst var väl det snällt?

Min födelsedag V

Min resursfamilj vet vad en tårta är


KUNNIGA Min resursfamilj, med Egon i spetsen, vet hur en tårta till en 11-åring ska se ut. Den är rent lysande! Det är Agnes som hjälper till med det.

FANTASTISKT Om jag stirrar tillräckligt länge, så slocknar nog de elva ljusen av sig själva. Det gjorde de inte. Agnes hjälpte mig att blåsa. Sen tog husse MIN tårta!!

SKAR UPP Husse tog ut tårtan i köket och skar upp en skiva till Egon och en skiva till mig. Efter vi hade ätit upp det lilla smakprovet var vi redo för resten. Nu går det ju inte alltid som man tänkt sig. "Du får mer i morgon, Sverker", sade husse till mig. Snåljåp!

SMASKENS Litte grädde på moset fick vi, eller glass rättare sagt. Egon och jag fick slicka av omröraren till glassmaskinen. Sedan fick vi slicka faten också. Det var jättegott.

Min födelsedag IV

Värdlens bästa bakelse

Det här behöver du för att göra världens bästa födelsedagsbakelse
Mycket Falukorv (av den bästa) Det går åt mycket mer än på bilden om det ska bli bra.
Rejält med leverpastej. Den ska helst vara bredbar.
Massor med grädde, som ska läggas på i ett tjockt lager.
Lagom med bitar av levergodis. Skulle fungera lika bra med köttbullar.
Lite dekorationsfärg i en tub.

Så här gör du:





Lägg en falukorvsbit (tjockare än den på bilden) på ett fat och bred rejält med leverpastej över. (På bilden är det alldeles för snålt tilltaget.)




På leverpastejlagret, i detta fall för tunnt, lägger du en tjockare falukorvsbit än den på bilden. Men principen är densamma som för detta snåla exempel.





Vräk på med grädde. Ju mer desto bättre. Det ska vara cirka 18 mm tjockare än det på bilden.





Dekorera runt tårtan med levergodis. I husses exempelbakelse ser man tydligt att det hade fått plats betydligt flera bitar.

Så här ser den ut när den blev färdig. Detta är alltså en miniatyrmodell av en riktig bakelse, tycker jag. Som du ser står det 11 på bakelsen. Det är för att jag fyller just 11 år. Förra året stod det 10. Om du fyller fyra, så får din husse skriva en fyra istället. Har du förstått principen?


Det var Agnes, min lillmatte, som gav mig bakelsen. Jag tackar förstås artigt innan jag går till verket, med att äta upp min bakelse. Grisörat på golvet är en present.

Vad var det jag sade? Den var alldeles för liten. Nio sekunder efter jag försiktigt började avsmaka bakelsen, var den slut. Vad jag behöver är en rejäl tårta!

Min födelsedag III

Nu är det dags igen


BLÖTT Det regnade som bara den när husse och jag skulle gå ut och gå. Husse blev blöt, men jag kunde gå under de böjda grenarna. Bra och vara liten ibland.

PANG Hjälp!! Nu åskar det igen. Det är inte roligt! Jag tycker nog att det skulle vara bra att gå hem igen. Jag har för säkerhets skull fällt in svansen, så inte den fungerar som en åskledare.






MILLIMETRAR Det har regnat massor. Husse säger att det har regnat 17 millimetrar på två timmar, men jag vet att det är vatten det har regnat.

Min födelsedag II

Posten kom …


HURRA ”Skynda dig Sverker. Det är ett brev till dig.” Det var lillmatte Agnes som ropade. ”Ge mig, ge mig”, sade jag. Klart jag vill ha min post.







BÄRA IN Agnes gav mig brevet så jag kunde bära in mitt alldeles eget brev. Klart jag skulle göra det! Jag undrar vad det kan vara för något. Och från vem?






LIKA BRA Det här luktar faktiskt tuggben. Det är nog lika bra att öppna med en gång, så att det inte förstörs i värmen. Nej men Sverker, sade Agnes. Ska du öppna det här? Självklart, tänkte jag.







RÄTT Vad var det jag sade? Tuggben, eller hur? Jo, det var ett tuggben. Precis vad jag behövde. Vilken fin present!

SNÄLLASTE Det finns några som är snällast i hela världen och skickar mig ben.

TACK

Min födelsedag I

EXTRA BLOMMOR Naturligtvis blommade alla blommor extra mycket på min födelsedag, när jag tog min vanliga morgonpromenad. Jag blir nästan rörd över blommornas omsorg.

HURRA! Jag fyller år idag. Jag fyller jämna 11 år, så det är en extra viktig födelsedag. Alla mina födelsedagar är extra viktiga. Den här är dock extra speciell, eftersom den inträffar just idag!


Hej så länge
Sverker

Leg. firare


VANLIG FRUKOST Så här torftig brukar min frukost vara. Hundmat uppblött i vatten. ”Så han inte ska äta så fort”, säger husse. Kan man äta fort nog?

EXTRA FRUKOST Varje gång jag fyller år, eller har namnsdag, får jag en riktigt god frukost. Vad sägs om vanlig hundmat toppad med falukorvstärningar? Nu blev du allt sugen, va?

EXTRA FORT Om jag till exempel fyller år och får till exempel extra god frukost – då gäller det att äta upp extra fort. Grundregels är den att ju godare det är, desto fortare måste jag äta. Självklart.

Dagens hurra för Sverker


Den högsta lyckan i livet är vissheten om att vara älskad för sin egen skull, eller rättare sagt: att vara älskad trots att man är som man är. Jag är bäst!

8 juni 2011

Levande genom skärselden

NERVÖST Detta är ett av de värsta ställena för min husse. Hans lilla älskling ska särskådas in i minsta skruv. Hur ska det gå? Hade inte husse exponerat på 1/1000 sekund, hade bilden varit suddig.

Om du har en aning om hurdan natt jag har haft. Det var inte så att det åskade eller att det susade omkring raketer. Nej, jag delade säng med en kallsvettig husse som låg och vred och vände på sig hela natten. Stört omöjligt för mig att sova.

Vad var det då för mardrömmar husse hade, undrar du säker. Jo, hans lilla bil skulle besiktigas idag. Det är årets skräck för honom. Dessutom var det första gången som just den här bilen skulle in och prövas.
– Nu kommer de leta rätt på tre års fel, sade husse, som såg sig själv lämna bilprovningen med bärgningsbilen som just släpat husses bil till skroten.
Jag kan säga att vi var uppe i mycket god tid. Klockan 6, fastän vi inte skulle vara där förrän 09.20. Husse hann med en kopp kaffe och en dagstidning. Jag hann med en kort promenad och en snålt tilltagen frukost.
Sedan åkte vi till Bilprovningen, loggade in och väntade. Redan en minut före utsatt tid blev husse invinkad.
– Nu har de extra lång tid att leta fel, sade husse. Han lät lite rädd, tyckte jag.
Alexander hette han som tog bilen från husse. Han tittade här och han tittade där och sen hissade han upp bilen och tittade och kände igen.
– Han är säkert en ganska elak typ, viskade husse till mig.
– Jag skulle ha tvättat bilen innan, sa husse till mig. Då kanske de tror att jag är aktsam om den. Men det var efteråt med det nu.
Bara 10 minuter efter vi åkt in i hallen hissade Alexander ner bilen och åkte iväg. Attans också, tänkte jag. Jag har ju mitt tuggben i baksätet, men vi får väl gå bort och hämta benet på bilskroten 473 meter längre bort.
Men sen kom både bilen och Alexander tillbaka.
– Det såg ju bra ut det här, sade Alexander till husse.
Nu såg husse glad ut igen!
– Jag såg direkt att Alexander var snäll och trevlig, sade husse till mig. Dessutom visade det sig att husse och Alexanders pappa var gamla jobbarkompisar, så det gjorde Alexander ännu trevligare.
Sen mulnade husse till när vi satt oss i bilen.
– Tio minuter och trehundra kronor. Det blir 1.800 kr i timmen. Fast det är ju inte Alexanders fel.
Husse är smålänning.


Hej så länge
Sverker

Leg. bilprovare

PS. Det är visst torsdag i morgon. Hoppsan! Då fyller jag 11 år!
Det är brukligt att ge presenter till alla som fyller år. DS

PÅ PLATS Bilen är inrullad och alla lamporna fungerade. Till och med parkeringsljusen. En sådan lampa bytte husse förra veckan. Den hade då varit trasig ett halvår.

OTÄCKT Det här var lite läskigt när bilen hissades upp, men bara för att jag tittade bort, så gick det bra. Hade jag tittat på när bilen åkte hiss, så hade bilen trillat ner.

UNDER LUPEN Alexander använde ficklampa för att hitta alla fel, men det fanns ju inga. Lite otur för Alexander, men tur för husse.

FÖRSVINNER Nu försvinner mitt tuggben med vår bil. Mot bilskroten trodde jag, men det var det inte. Både bilen och Alexander kom tillbaka. Både husse och jag blev glada.

Bom, krasch, fräs

BLIXT OCH DUNDER Om du bara visste vad det blixtrade och dundrade här igår. Pang. Bom. Blixt. Pang. Muller. Hela tiden var det så.

När det åskar är det inte roligt. Husse tycker inte det är roligt när Internet upphör, eller när elektriciteten bara försvinner. Jag tycker inte om smällarna och blixtarna. Nu ska du få lite tips hur man skyddar sig från åska.

Så skyddar du dig vid åska


1. Darra. Om du darrar har blixten svårare att hitta dig.
2. Svansen mellan benen. Fäll in din svans, om du har någon, för den kan säkert fungera som blixtmagnet .
3. Tryck dig hårt mot husses fötter. Lugnar honom – eller så.
4. Blunda. Blixtar som inte syns är inte lika farliga.

Med dessa enkla åtgärder har jag överlevt varje åskväder. Jag har samma taktik på nyårsafton, eftersom det skyddar mot raketer också.
Även om åska och raketer är otäcka naturupplevelser, så kan du framgångsrikt klara dig – om du bara har en husse att trycka dig emot.


Hej så länge
Sverker

Leg. åskåskådare

BLIXTAR I Tranås finns en blixtindikator där man normalt sett kan se varje enskild blixt. Igår blev det bara en stor plump. Blixttoppen inträffade 18.11 med 343 blixtar per minut. Då har man rätt att vara lite rädd!

Dagens ord på vägen








Idag är den morgondag du oroade dig för igår.


Sverker
(2000- )

7 juni 2011

De syndaste om

SYNDAST OM Jag tröstar Julia när hon var och hälsade på mig. Det var lite synd om henne eftersom hon inte fick äta jättegod ingefärskryddad rotfruktssallad. Men hon kände sig mycket bättre efter min tröst. Nu är det Sverker det är syndast om.

Om du såg igår så var Julia och hälsade på mig. Det var hon det var syndast om i hela världen för ett tag sedan. Doktorns har sågat och haft sig i hennes käke. Det var inte snällt, men ändå bra. Nu är det bara nästan syndast om i hela världen.

Där, runt matbordet i soliga hörnan, satt alla åtta personerna. Nästan alla åt fläskfilé kryddad med rosépeppar och färsk rosmarin från trädgården. Till detta en jättegod ingefärskryddad rotfruktssallad. Alla i huset åt och lät sig väl smaka av den goda maten, utom två. Det var en Sverker och en Julia. Oss var det syndast om. Julia åt bara husses goda delikatesspotatismos. Hon har stygn inne i munnen, och får inte tugga eller ens gnaga på ett tuggben. Sverker får tugga både kött och tuggben, men fick inget alls. Sålledes är det bara nästan syndast i hela världen om Julia. Men mest syndast är det om Sverker. För den skull kan ni gärna gå till Julias blogg och trösta henne. Då kanske att det inte alls är synd om henne, och det skulle ju vara bra.
– Ge inte något åt hunden, sade husse rått till de andra. Jag ansträngde mig verkligen att se svältande ut, men det hjälpte inte. Inget alls till mig. Ingen ens spillde.
Men sen fick jag faktiskt fördiska allt, så jag fick i mig lite smakprov i alla fall. Plus en och annan köttbit de hade lämnat. Det var gott.
Men slutsatsen av allt blev:

Syndast om i hela världen

1. Sverker
2. Julia

På torsdag fyller jag år. Får jag inga presenter och ingen tårta, ja då är det ännu mer syndast om mig.
Men jag hoppas på både tårta och presenter. Lämpliga presenter är tuggben, grisöron, hundgodis, oxfilé mm mm.

Hej så länge
Sverker

Leg. lidare


BLANDAT Under björken sitter en Agnes (inte synd om), en Felicia (inte synd om), en Julia (näst syndast om) och en stilig Sverker (mest syndast om).

Dagens ord på vägen




Det är bättre att råka illa ut än att inte råka ut alls.



Sverker
(2000- )

6 juni 2011

Ett värdigt firande

VÄRDIGT Idag har jag firat den svenska flaggans dag. Naturligtvis på ett värdigt sätt! Ovanligt mycket gott att äta.

Redan tidigt på morgonen väckte jag husse så att han skulle kunna hissa flaggan i rätt tid. Han uppskattade det mycket, eftersom han annars hade försovit sig. Vi var nämligen uppe till klockan tre, så det var inte mycket sömn jag fick. Men jag sviker aldrig husse. Han blev så tacksam.

Ni må tro att vi har firat. Först åt jag min frukost. Sedan åt alla andra sin. Alla andra var fyra stycken, så det blev mycket fördisk för mig.
Sedan kom det ytterligare fyra andra, så det var sammanlagt åtta stycken människor här.
Alla åtta åt lunch. Det var fläskfilé, rotfruktsgeggamoja och jättegod citronpaj som Agnes hade gjort. Det blev summa 16 tallrikar jag var tvungen att slicka av, innan de åkte in i diskmaskinen.
Till detta kom det ytterligare uppläggningsfat och lite bortskuret kött.
Att det var ett värdigt sätt att fira nationaldagen på.


Hej så länge
Sverker

Leg. flaggfirare


FIRARE Om du tar och börjar från vänster hittar du en Anders, en Felicia, en Tora och min Agnes och en före detta syndast om i hela världen Julia och en Per och en Janina. I mitten framför alla ligger huvudpersonen. En Sverker. Det är jag! Alla hade kommit till mig så att de kunde fira nationaldagen på ett värdigt sätt.