Snabbaste och dummaste

Egon är hos mig. Vem är Egon, undrar kanske någon okunnig läsare av min eminenta (=skitbra) blogg. Jo, förstår ni, Egon är min bästa kompis. Husse och jag är hans resursfamilj.

”Hit” har husse ropat. "Visst", tänker jag. "Om du blir gladare av det så", och så sätter jag upp värsta projektilspeeden (=fortare än Klüft) mot husse. Egon däremot tänker ”Öhhhhhhhhh? Va?"och gör inget.Han ser bara lite korkad ut, vilket är helt naturligt för honom.

Svisch , säger det bara när jag passerar Egon. Hans öron fladdrar och han trillar nästan omkull av vinden från tryckvågen som omger hundprojektilen Sverker. "Öhhhhhhhhhh, ooooooj vad var det?", tänker Egon sakta, som fattar nada.

Så här enkelt är det: när Egons flock måste åka någonstans, Nya Zeeland eller så, så kommer Egon till oss. Då är vi Egons resursfamilj.
Å andra sidan om husse måste åka någonstans, Toulouse eller så, blir Egons flock min resursfamilj. Praktiskt, eller hur?

Just nu är alltså Egon här. I går fes han jättemycket och husse tyckte det luktade död mört.
– Men Egon vad har du ätit? Det luktar ju för j-ligt (=ganska illa), sade husse och såg lätt illamående ut.
Han har inte ätit. Han har skitit, tänkte jag, som visste bättre än husse.

Egon lyder inte, så han måste ha koppel. Han kommer inte när husse säger hit. Han kommer inte ens om husse skriker HIIIIIIIIIIIIIIT.
– Han är döv, säger Egons matte (=min resursmatte).
Jag vet att berätta att på den gamla goda tiden, två till tio år sen, löd han inte heller. Han är olydig helt enkelt. Han har aldrig lydigt. Jag är jättelydig. Egon är lite dum. Han påminner inte så lite om Ådi i katten Gustav. Nedsatt hörsel kanske, men somliga saker hör han. Han har selektiv hörsel, enligt min husse. Jag är smart och hör bra.

När Egon är här så försöker jag äta upp hans mat när han inte ser, men husse brukar stå och vakta på mig.
- Du ska inte ha mer mat, säger husse till mig. Du ska snarare banta. Och det får man höra från honom! Fetknoppen. Fettot.
Men har jag tur så har husse lämnat köket och Egon har både lämnat köket och lite mat. Då fixar jag till hans skål, så den blir alldeles befriad från dess innehåll. Rester är det värsta jag vet.

Hej så länge
Sverker
Leg. hundprojektil