27 januari 2011

Matte kan man aldrig lita på


"Jag måste se papperet matte! Det gäller att se till att inte matte skriver fel hos tullen, så jag blir utslängd ur Sverige. Hon är inte så bright. I alla fall om man jämför med mig, men så högt ska man kanske inte lägga ribban. Men var fanns tullarna som skulle hälsa Sverker välkommen tillbaka till Sverige?


Dagen efter Legoland hälsade vi på Agnes danska brevkompis Catrine. Det är nämligen så, att om man är på Legoland, så är man inte långt från Catrine. Hon bor i Herning.

– Det är bara en skitbit dit, som husse så målande uttryckte sig.
Catrine har dessutom en ovanligt trevlig mamma, som är väl värt en omväg. Av hennes mamma fick jag nämligen lite godsaker. Ganska många faktiskt. Både från godisskålen och kylskåpet.
Sen var jag ute och gick med alla flickorna. Alla vi mötte på vägen tyckte jag var stilig.
– Det er den mest smukke hund jeg nogensinde har set. Han er sandsynligvis den mest mandige, også., eller något sådant sa de.
Hur rätt hade inte Hernings invånare. De visste nog knappast, även om de anade det, att de hade turen att stå öga mot öga framför världens stiligaste hund.

De hade en otäck trappa hemma hos Catrine, men jag kunde faktiskt gå upp själv. När jag ville ner så skällde jag tills de bar ner mig. Sen kunde jag gå upp och skälla igen. Det var kul att få lite uppmärksamhet.

Bara en är viktig i min flock
När vi kom till svenska gränsen i Helsingborg hade jag väntat mig att tullarna skulle stå och sjunga en välkomstsång till mig, efter de sjungit nationalsången. Men inte. Det fanns inga tullare alls. Så matte fyllde i ett papper. Efter jag kontrollerat att det var rätt ifyllt, var det klart att åka de sista milen till Tranås. Den övriga flocken behövde inte fylla i något papper. Men de är ju inte lika viktiga heller.

Vi hade alltså åkt alla dessa veckor alldeles förgäves. Slutmålet var detsamma som vi startade ifrån.

Hej så länge
Sverker

Leg. viktigast flockmedlem



Just här är jag nedburen till Catrines rum där jag trivdes bland Agnes, Catrine och Mimmi. Naturligtvis trivdes de alldeles förträffligt med mig. Fattas bara annat. Efter jag hade varit där en stund gick jag uppför trappan och skällde. Då blev jag nedburen igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar