23 januari 2011

Färsk glass slår tusenåriga trasiga broar i värmen

Här är en av de mest betydelsefulla sevärdheterna i Frankrike den sommaren: Sverker. Bakom den ståtliga västgötaspetsen (jag alltså), hade rommarna placerat en bro, Pont du Gard. Till vänster om mig ser ni ett olivträd som är mer än 2.000 år gammalt. Det har jag kissat på.

Som ni kanske kommer ihåg, blev det ingen rund gammal teater eller tjurfäktning för mig och min flock i förra avsnittet. Men skam den som ger sig.

Kulturutbudet var tydligen outtömligt i trakterna och matte hade reda på de flesta. Nästa mål blev därför en trasig bro. Oaktat att det var 33 grader i skuggan, blev hela flocken tvingad av matte att se detta sedan länge oanvändbara byggnadsverk, Pont du Gard. (Får ni tag på en femeurosedel så finns bron där också. Ni kan titta på den istället. Det blir billigare än att åka dit.) Det enda man kan göra är att gå över bron. Inte kan man köra bil och inte rann det något vatten i rännan högst upp, för den var trasig i båda ändarna.

Kulturupplysning för döva öron
– Se på valven, undervisade matte. Vet ni hur de är gjorda?
– Vi vill ha glass, sa småmattarna, som hade sett glasskiosken vid parkeringen.
– Nej, titta här nu. Ser ni att stenarna är lite romboidiska? Det bär upp valvet utan att de behövde sammanfogas. Tänk vilket jobb det måste ha varit att hugga stenen, frakta hit den och sen lyfta upp den!
– Vi vill ha glass, sa småmattarna.
– Och vattenrännan högst upp, fortsatte matte i folkupplysningens tjänst, se på den. Romarna kunde redan för flera tusen år sedan bygga vattenrännor med svag, svag lutning över broar och genom tunnlar, så vattnet rann sakta åt rätt håll i jämn hastighet. En halvmeters lutning per 100 meter! De transporterade vatten många mil i sådana rännor, sa matte och häpnade själv inför sina kunskaper.
– Vi vill ha glass, sa småmattarna.
Efter att vi ätit glass fortsatte vi resan. Som tur var klumpade sig lillmatte Agnes och tappade sin glass. Den åt jag. Hon fick en ny.

Hej så länge
Sverker

leg. tappadeglassätare

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar