Orolig väntan ända tills upplösningen

SPÄNNANDE Skulle det komma någon husse? Ja, man vet aldrig när han har varit ute och farit själv utan mig.

Jag vet inte om jag orkar sådant här längre. Jag vet hur det gick förra gången min husse skulle åka hem från USA. Det gick inte. Det gör inte det utan pass.
Det var en orolig väntan på Linköpings enormt stora flygplats.

Jag tog med mig min resursfamilj och åkte till Linköpings flygplats för att hämta min husse. Hur skulle det gå? Var han verkligen med planet från Amsterdam?
Frågan var verkligen berättigad. I Detroit kom planet han åkte med 10 minuter efter bordningstiden till det planet som skulle ta honom till Amsterdam.
Hade han fått flyga alls? Den frågan är också berättigad, med tanke på hur svårt han har att hålla reda på sitt pass. Det gick inte så bra förra gången han skulle ta sig från Seattle.
Som sagt; jag satt där oroligt väntande i den vansinnigt stora avgångs- och ankomsthallen. Den är stor som två klassrum så husse, som är van vid ett klassrum, hade nog inte kunnat klara sig där utan assistansservice från en duktig västgötaspets. Dessbättre fanns jag på plats.
När husse helt överraskande väl kom, så ville jag inte visa mig för angelägen. Jag låtsades inte se honom. Men så låtsades jag inte längre, utan började skälla av glädje. Min resursfamilj var vänlig nog att ta med husse i sin bil hem till mig. Så var vi hemma. Vi gick och lade oss ganska tidigt. Husse skyllde på getleg. Vad har getben (leg = ben på engelska) med att lägga sig att göra, begriper jag inte?
I vilket fall som helst var det skönt att sova i sin egen säng. Det gjorde inget att husse låg där också.

Hej så länge
Sverker
Leg. upphämtare

LÄTTAD Det var med en lättnandes suck jag såg min husse komma staplande genom dörren med kameran i handen. Allt bagage hade han med sig och tydligen passet också. Än är undrens tid inte förbi.

LYCKLIG Min husse måste ha blivit riktigt lycklig när han såg mig. Jag låtsades som jag inte var intresserad av honom. Han hade ju kunnat ta med mig till Seattle, tycker jag allt.

HEMMA Äntligen hemma. Det gäller både för husse och för mig. Han har säkert haft det bra hos familjen i Bothell och jag har haft det minst lika bra hos min resursfamilj. Men hemma är hemma och det är skönt att veta var man har sin husse. Jag till och med fuskade som knähund en kort stund.

ENORM Du ser ju själv hur enorm Linköping City Airport är. Inte kan man släppa loss min husse där ensam.