27 september 2014

Hjälp, jag bor i ett hemsökt hus

KNARRAR Visst knarrar det i trappan, fastän ingen går där. Här får du dock förklaringen till detta med min specialkamera med spöksensor. Varelsen, eller anden, påminner lite om en stilig västgötaspets, eller hur.

Det är ofta min husse inte tror på mig, när jag säger:
– Det var inte jag som var uppe på bordet och tog din mat. Det var ett spöke.
Nu äntligen har jag lyckats bevisa med fotografier att jag bor i ett hemsökt hus. Även skogen är full av spöken.


Det händer allt som oftast att jag blir beskylld för att ha varit uppe på soffbordet och stulit en halväten smörgås.
– Vad har du gjort nu Sverker, vräker husse ur sig med en sträng och elak röst.
Jag ser förstås oskyldig ut. Detta är helt naturligt, eftersom det inte är jag, utan något övernaturligt som har tagit smörgåsen. Skulle jag stjäla mat?
En annan gång kan det låta så här:
– Väldigt vad fort du äter Sverker. Är maten redan slut?
Ja, maten är slut, men jag fick knappast något. Det är ett hungrigt spöke, som vräker i sig min mat. Där fick du förklaringen till att jag är så spinkig.
Allt här omkring är hemsökt. Huset, trädgården och skogen. Överallt finns det spöken och gengångare. Men är inte det otäckt att bo så? Inte om man är så modig som jag.

Hej så länge
Sverker

Leg. modig spökforskare

MATTJUV Snabbt som attan, innan jag hunnit fram till min matskål, är mattjuven där. Spöket fullkomligt vräker i sig min mat, så det blir knappast något över till mig.

SAKER Det är inte bara varelser som dyker upp i spökskepnader här hemma. Andarna efter de torkade trattkantarellerna ligger kvar på bordet och jämrar sig när det blåser ute. (Både i fåtöljen och i soffan har jag ben gömda.)

FOTOBOMBNING Det går inte ens att ta en stilig naturbild, utan att den här skepnaden ska lägga sig i. Hade jag inte haft min spöksensor i kameran, hade du inte sett honom.

STIG Både husse och jag har undrat hur det kan bli så stora stigar så snabbt, när det bara är vi som går där. Här ser du förklaringen. Vi är förföljda av någon osalig ande. Han kanske går där fram och tillbaka hela dagarna och letar efter en tappad godisbit.

2 kommentarer:

  1. Oj så modig du är, Sverker, som vågar bo i det huset och gå i den skogen. Det skulle jag aldrig göra.
    Blir väldigt nyfiken på hur du lyckades fånga spöket och andarna på bild. Var det husse som hjälpte dig, hur gjorde han i så fall?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är jag modig. Det är enkelt att fånga spöken på bild med min kamera med spösensor. Annars kan man ha kameran på stativ och ta två likadana bilder, frånsett ett med spöke på. Det senare lägger man på ovanpå den första och gör genomskinlig i Photoshop, men det vore ju fusk.

      Radera