Med kyckling i blicken

RÄTT Precis så här ska det gå till. Jag står vid min Per och tittar på honom med synenrligen hungriga, men vänliga, ögon. Samtidigt viftar jag på svansen för att visa hur snäll jag är.

Igår gjorde jag min första längre resa under min konvalescens som inte gick till Djursjukhuset i Jönköping. I ett kollektivt fordon begav sig husse och jag ända till min Per och kattan Lucy i Mantorp. Det är långt bort det!

Nu ska du inte tro att jag satt – eller låg – bekvämt under hela resan från start till mål. Nej, först fick jag allt ta en lång promenad till hållplatsen. Det är väl runt 23 meter sådär. Efter denna kraftansträngning kunde jag äntra bilen och så bar det iväg.
Som tur är, så är det bara två meter från hållplatsen hos min Per till hans dörr.
När husse kom in i Pers hus, så var det kattan Lucy som rusade upp och gömde sig under TV-soffan. Där kunde hon ju ligga och trycka, så behövde inte jag dela fördisken med henne.
Så småningom började det roliga. Min Per och min husse satte sig att äta. Det var inte ostron idag, eftersom min Per hade läst på min blogg att ostron numera var förbjudna mollusker för mig. Istället var det kyckling, som återfinns på nyttiga halvan på min matlista.
Eftersom jag var hos min Per, så ställde jag in mig på en duktig fördisk. Mina förväntningar infriades så småningom i köket. Gott, men lite snålt tilltaget.
Eftersom vi på grund av svåra sviter efter en synnerligen svår operation missade vi Pers namnsdag (=Lars), så var det prinsessbakelser till kaffet efter maten som kompensation. De var goda, även om jag också här knappt fick en smakbit. Inte blev jag mätt i alla fall.
När vi kom hem till mitt hem därhemma, så fick jag min mat. Kycklingen var godare.

Hej så länge
Sverker
Leg. namsdagsfirare

FÖRDISK Jag ställer gärna upp och hjälper min Per med fördisken. Särskilt om det är kycklingbitar.

GODIS Nu är det så att min Per är extra snäll. Som tack för att jag hade fördiskat så duktigt, så fick jag lite nyinköpt godis. Det får jag aldrig hemma när jag fördiskat.

KRÄVANDE På denna bild kan du se att det inte är alldeles lätt att åka kollektivt hemma hos mig. Först måste jag ta en ansträngande promenad för att komma till det kollektiva fordonet med destination Mantorp.