LATMANSFÅTÖLJ 1. Varför sitter min husse och pöser i sin latmansfötölj? 2. Varför har han utomhuslatmansfötöljern? Fullt berättigade frågor att ställa. Svaren är enkla: 1 Det finns ingen att visa sig duktig inför, eftersom hon har åkt hem. 2. För att göra släkten i Vermont avundsjuka. (De har jättevinter.)
Jag hann väl inte mer än komma hem efter att ha vinkat av Janina, förrän husse vräkte sin många kilon ner i latmansfåtöljen som knakade oroväckande. Idag ansåg husse att det var lämpligt att lata sig utomhus i soliga hörnan, eftersom termometern tillät det.
Nu är dagarna då husse var trevlig, flitig och social förbi för denna gången. För min del innebär det också att det bara blir en, eller två, tallrikar att fördiska per dag. Sorgligt och andefattigt att behöva leva på det sättet.
När Janina var här, så kunde vi sitta och språka hela dagarna, Nu är husse lika talför som de sniglar som rusar runt i trädgården. Rusar runt är i jämförelse med hur mycket husse rör sig.
Dessbättre har jag en egen konstutställning av Janinas verk. Motiven är alla hämtade från Mariefred, en stad som är känd för att jag har varit där. De föreställer huset husse bodde i när han var liten, stationen där husse tog tåget till Strängnäs för att gå i skola och slottet, som var husses och hans lekkamraters lekplats.
I vilket fall som helst har jag haft roligt och grisöron fick jag också av Janina.
Mindre roligt var det att vinka hej då vid det som en gång var stationen i Tranås.
Sverker
Leg. gästlös
HEJ DÅ Detta är det tråkiga med alla besök. Varför ska man vara tvungen att säga hej då? Vore det inte bättre om de stannade hos mig? Jag behöver fördisken.
TÅG Där kom tåget. Nu är det bara sekunder kvar innan Janina dyker in i en vagn och försvinner. Sedan försvinner hela tåget. Kvar står stackars Sverker med sin husse.
UTSÄLLNING Jag har en alldeles egen Janinautställning hemma hos mig. Det är tur. Saknar jag henne kan jag titta på tavlorna en stund. Sen vet jag att hon kommer tillbaka, eller att jag kommer till henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar