Svåra skador efter stormen Simone

KROSSAD På garageuppfarten, där min bil brukar stå parkerad, hade det fallit ner jättegrenar. Hade inte min bil stått i garaget hade den fullständigt krossats. För att du ska se jättegrenarna bättre, har jag ringat in dem.

Först hände inget och sedan inget alls. Men sedan, vid midnatt sådär, så började huset skaka och det ven och tjöt.
– Nu har Simone kommit, sade min husse förhoppningsfullt.
Han gillar oväder.

Eftersom Simone kom så sent, så hade vi gått och lagt oss. För säkerhets skull så låg jag under täcket, så min husse inte skulle bli rädd.
I morse väckte jag husse ganska tidigt, för jag ville gå ut och se på förödelsen. Fast solen hade inte gått upp, så det var fortfarande mörkt ute. Vi fick vänta med inspektionen. Vinden hade gått till vila, men det regnade duktigt.
När så solen tittade fram, så tog husse och jag en inspektionsrunda på min tomt och på min väg.
Tack vare att bilen fanns i garaget, så hade den inte krossats av nedfallande grenar. Soptunnan stod tjudrad kvar på sin plats och kanoten var fortfarande fastbunden nere vid stranden.
Under vår korta promenad, kunde jag se att grannarna som bor bortanför oss var instängda av en stor gren.
Vi är inte instängda. Om vi vill kan vi åka till Tranås eller Pisa.
Det ska vi inte göra idag.

Hej så länge
Sverker
Leg. skadeobservatör

Morgonnatt I morse, innan solen hade gått upp, var det riktigt busväder. Det blåste inte längre, men det regnade stora droppar. Det är de vita prickarna. Det var ännu för mörkt för att gå ut och inspektera skadorna.

LJUST Så äntligen orkade solen gå upp. Jag kunde direkt se, från min utsiktpunkt på balkongen, att vattnet i sjön inte hade blåst bort. Skönt.

KVAR Visserligen hade det blåst ner jättegrenar på marken, men huvudsaken var att träden stod kvar. Faktiskt all träd. Min husse hade hoppats att han skulle få lite ved av stormfällda björkar, men nu blev det inte så.

BLOCKERAD Min väg var fullständigt blockerad av en stor gren, som hade brutits av från det träd som grenen hade suttit hela dess liv. Dessbättre kör vi åt andra hållet, så vi är inte instängda. Det var vi efter Per och Gudrun. Då var det flera stora tallar som hade intaget viloläge över min väg.