Jag har träffat en kotte

KOTTE Varför man skulle vilja träffa en kotte, begriper jag inte, men det är tydligen eftertraktansvärt. Kottar rör sig inte, pratar inte och är dessutom kladdiga av kåda.

När jag är ute och går i den närbelägna staden (=Tranås), brukar jag lyssna på vad folk säger. Det kan faktiskt vara ganska underhållande. Men det är en sak jag inte begriper. Varför vill folk träffa kottar?

Då och då under mina vandringar kan jag höra något sådant här:
– Jasså du Teofil, du är ute å går på stan idag? (Varför man frågar det när man just har konstaterat att så är fallet, är ju redan det lite konstigt.)
– Jo, du Yngve, jag tänkte jag skulle ta en tur på stan idag. Å du ä själv ute å går? (Samma anmärkning som ovanstående.)
– Dä blev väl rejält me hö i år, heller, hörde jag. (Yngve undrar om han hade hört rätt angående Teofils höskörd.)
– Nä, jag har sett bättre skördar. (Varför vara nöjd med årets rekordskörd? Grannen hade säkert bättre och grönare.)
Nu när skörden är avhandlad och beklagad, tar samtalet en annan vändning.
– Har du träffat nån på stan Teofil?
– Nä, du Yngve. Inte en kotte. Å själv.
– Nä dä ä ju inte fredag, å då ä det inte många bekanta i stan. Jag har inte träffat en kotte jag heller.
Ja, så kan det låta. Men jag har alltid undrat varför de vill träffa kottar. Och varför förväntar de sig att träffa kottar i stan? Det är ju hemma hos mig, som det finns kottar. Åk dit vet jag!

Hej så länge
Sverker
Leg. kotträffare

ÖVERFLÖD Om du absolut vill träffa kottar så kom till mig. Jag kan visa dig ett överflöd av kottar, bara du följer med mig ut i skogen och lyfter blicken mot grantopparna. Där finns – inte i stan.

OINTRESSANT Precis som du kan se på denna oförfalskade bild, så har jag just träffat en kotte. Det mötet var direkt ointressant. Inte ett möte att längta efter. Kotten och jag skildes utan några som helst känslor från min sida.