<h1><b><center>Ännu en racerhund på besök </center></b></H1>

RACERHUND Archie är en av de många racerhundar som har besökt mig under senaste tiden. Det är typiskt för dagnes ungdom att inte kunna förflytta sig på ett värdigt sätt, utan det ska rusas fram och tillbaka. Egon gör aldrig så.

För länge, länge sedan (i torsdags) hade jag besök av Archie. Som andra unghundar har han svårt att förflytta sig i lugnt tempo. Än var han där och än var han där. Jag hade det inte lätt.

När det kommer hundar och hälsa på mig, kan det vara väldigt jobbigt ibland. Är de unga och barnsliga så förflyttar de sig väldigt snabbt och de vill leka hela tiden. Det är annat med Egon. Det blir mer filosofiska rummet.
Extra arbetsamt är det om:
1. De springer och revirmärker över mitt noga markerade revir. Det gör ju mitt arbete ogjort.
2. Jag har gömt ett eller två eller tre eller .… många tuggben i trädgården på något fiffigt ställe.

Det går ju inte att tappa kontrollen över gästen en sekund.
Men å andra sidan hade Archie och jag roligt med alla lekar. Vi blev faktiskt lite trötta båda två.
Fast det var ju jobbigt att fixa i ordning mina spolierade revirmarkeringar nästa dag. För säkerhets skull lade jag till ett par extra hemliga helt nya markeringar.

Hej så länge
Sverker
Leg. revirmarkerare

NOG Nu hade jag fått nog. Archie fick rusa på bäst han ville, men jag intog det stoiska lugn (=lugn i alla lägen) som är så kännetecknande för mig numera. Om Archie vill cirkla runt mig, så fick han det.

IGEN Archie uppsökte nästan alla mina fina och väl underhållna markeringar. Det blev mycken möda och idogt arbete som blev spolierad under hans besök.

KVAR Här bevakar jag med en förstulen blick ett av mina bättre hemliga ställen för nedgrävda tuggben, som ska ligga och mogna den fuktiga jorden. Dessbättre hittade inte Archie en enda av mina skattgömmor.