Vilken jävla smäll

Den hemska olyckan betydde arbete för mig. Det var jag Sverker, som fick ha den överblickande kontrollen av olycksplatsen.

Den franska landsbygden rann förbi oss i sakta mak. Allt gick sin gilla gång, och det var lagom tråkigt i bilarna. Inget hände. Förrän …

I Tanlay small det. Det var Göran, som smällde. Ifrån den lilla staden kom det en bil i väldigt full fart. Jag skulle tro 187,3 kilometer i timmen. Göran, som gärna vill köra båt, bromsade och stod nästan still när det small. Den andra bilen kördes av en flicka. Hon kunde inte stanna innan hon nådde Görans bil, som på så sätt hjälpte henne att stanna.
Inom åtta sekunder var Tanlays alkoholiserade byfåne på plats och dirigerade trafiken.
– Jag vill ha hit polisen, sade min reservhusse, som tydligen inte litade på byfånens talang.
– Han vill ha hit polisen, sade min matte – på franska.

Blod och bucklor
Den franska bilen hade gått sönder väldigt mycket. Min resursfamiljs bil hade inte alls gått sönder så mycket. Lite bucklor här och där bara. Den franska bilen hade bara en buckla, men den var desto större. Mycket större. Ingen av de åkande hade några bucklor. Bara Agnes blödde lite, fastän hon inte hade åkt i någon av olycksbilarna. Blodet kom från ett myggbett som hon hade kliat på. Så kan det gå då.

Sen kom polisen. Sen kom brandkåren. Sen kom ambulansen. (I Sverige är ordningen den motsatta.) De söndagslediga invånarna i Tanlay fyllde på vartefter, och det hela artade sig till en riktig trevlig folkfest. Många teorier varför det hela hade hänt luftades. Jag visste varför. Flickan använde Görans bil som stoppkloss. Hade hon inte gjort det, utan använt sina egna bromsar, hade det inte smällt. Dessutom på fel sida om det stoppmärke som hon skulle ha stannat vid.

Matte blir polistolk
Själv fick jag mycket att stå i. Det var jag som fick övervaka att allt gick riktigt till. Jag har en del anmärkningar mot brandmännen. Inte deras hjälmar, för de blänkte ikapp med solen. En hade till och med en hjälm i guld. Han var riktig kapten, liksom min husse. Göran, min resurshusse som ägde den nu buckliga bilen, vill bli kapten.
Min matte, som kan franska och läsa karta, såg nu sin chans att visa sig på styva linan. Hon inte bara visste var vi var, utan hon kunde tolka med. Den franska polisen, som var fransk och bara kunde franska, var mycket fransk. De skulle se alla tänkbara papper och själva skriva många egna papper. Jag kontrollerade så allt gick rätt till. Matte översatte från svenska till franska och från franska till svenska. Hon gjorde det ganska bra, måste jag tillstå, även om hon använder ett annat, mera folkligt, vokabulär när hon pratar med sina franska lekkamrater. Mina lekkamrater heter Egon och Kasper, men de får inte åka utomlands för de är inte rätt vaccinerade.

All denna tid som min utökade flock konverserade med den franska polisen fanns inte heller med i Görans Exel-planer. Och han vill bli kapten!

Hej så länge
Sverker
Leg. olycksfallskontrollant

Min resurshusse var mäkta stolt efter smällen. Han såg hur hans svenska bil fullständigt hade mosat den lilla franska bilen. Om sanningen ska fram, var det den franska bilen som gjorde allt arbete. Reservhusses bil var ju stillastående.