Då var äntligen den stora dagen inne då vi skulle få vår båt. Vi hade bara några kilometrar kvar från stället vi övernattat på till marinan (=ett ställe där båtar är fastknutna) där båten fanns. När vi kom fram dit, kom en lastbil och hämtade resurshusses sneda bil.
I hamnen låg det flera tjusiga båtar som skulle ha passat en västgötaspets ganska bra. Det här verkar lovande, tänkte jag och valde ut en särskilt fin. Så småningom fick vi vår båt.
– Den ser ut som en grön skokartong med blekgult lock, sade lillmattarna Agnes och Mimmi besviket.
– Varför tog vi inte en sådan där istället, sade de och pekade på en mycket ståtligare båt.
Jag undrade detsamma. Vem vill åka omkring i en skokartong med skjutbart tak?
– Tio tusen mer, sade husse som svar på flickornas fråga. Han är från Småland.
Visst var båten ful, men den var inte så dum inuti. Det fanns två sovrum, ett kombinerat vardagsrum, sovrum och chaufförsrum. Sen fanns det slafar (det betyder sängar på båtska) lite här och var efter sidan.
Det fanns kök och toa också. Fast ingen toa för mig. Inte ett enda ynket litet träd på båten. På de finare båtarna fanns i alla fall ett parasoll till hundarna. Hur skulle detta gå?
Sverker
Leg. fartygsinspektör
Resurshusses sneda bil fick åka lastbil, men vi skulle åka båt. En riktigt ful båt!
"Koj" heter det väl på båtska, Sverker?
SvaraRadera