Felaktig karta gjorde mig till rondellhund

Så här såg det ut i baksätet när vi var ute och åkte. Till vänster hittar vi en halv Agnes (hon var hel i själva verket) som sover, i mitten ser man en Mimmi, som beundrar mig. På finaste platsen, till höger, tronar det en Sverker.

Efter att ha sovit en natt på ett Formula1-hotell, och flocken hade ätit den mediokra (=kassa) frukosten, som de fick betala extra för, var det dags att sätta fart igen. Vi hade ju vårt körschema på Exel-blad. Det är viktigt att följa dem.
Jag hade redan fått min hundmat, som hade rest ända från Sverige. Jag hade dock gärna sett att ett par korvbitar hade trillat ner på golvet, även om de var äckligt feta, som matte sade.

Idag hade Göran, som sagt, nya färdplaner åt oss. Blad 3 och 4. Vi följde dem ända till Luxemburg där vi tankade bilarna. Göran, som inte har en diesel, hade stödtankat en gång i Tyskland redan. Husse, som har en diesel, hade inte behövt stödtanka efter Sverige. Efter vi hade betalt pengar till tanten i kassan, husse 360 kronor och Göran ett par hundra kronor ytterligare, begav vi oss mot Frankrike.
Min matte, som vet hur man ska läsa karta, visade oss nya och intressanta vägar fram och tillbaka genom olika industriområden. Det var fel på kartan och skyltningen, upplyste en förargad matte till en klagande husse, som också erbjöds att läsa kartan själv om han ska sitta där och gnälla.
– Då får vi se hur det går, sade matte segervisst.

Ändrade planer som var gratis
I detta läge ändrade matte, som kan franska och läsa karta, färdplanerna. Hon skrotade Görans planer.
– Vi ska se och uppleva den franska landsbygden, sade matte som ville se och uppleva den franska landsbygden. I själva verket ville hon inte se och uppleva vägtullarna på de franska motorvägarna. Inte nog med att hon kan franska och läsa karta, hon är från Småland också. Då ska det om möjligt vara gratis.
Nu upplevde vi landsbygden riktigt ordentligt. Det hade bli varmt också. I min resursfamiljs bil kunde man avläsa att det var 29 grader ute. Min flock vann, för vi hade 30 grader på vår termometer. I bilarna hade vi dessbättre betydligt kallare. I en del städer vad det fel på kartan och vägvisarna igen, så vi åkte flera varv i rondellerna. Jag blev alltså världens första rondellhund. En tredsetter.

Franskbröd i Frankrike till viktigaste gästen
På vägen bestämde jag att flocken behövde lite mat. Själv behövde jag nosa och märka av en stad. Många intressanta dofter var det. Särskild doften av en tik, föll mig väl i nosen.
Som brukligt är på franska restauranger var jag mer än välkommen in. Jag var finast, så jag var den som serverades först. En skål kallt vatten. Jag passade även på att hoppa upp vid bordet och ta för mig av det franska goda brödet. Det var mattes bröd. Hon kan franska folkliga ord. Många olika ord.
Vi fortsatte vår resa genom små franska städer. Ibland tog vi en extratur runt rondeller och genom småstädernas gator åkte vi både fram och tillbaka. I en stad körde vi också på en mycket vacker gågata. Folket i staden vinkade glatt åt oss.
– Det var fel på skyltningen, sade matte som kan franska. Att de inte kan lära sig att skylta ordentligt i det här j-a landet!, sade hon i det hon även uttalade några väl valda franska ord, som jag av hänsyn till mina beundrare inte ska översätta.

Hej så länge
Sverker
Leg. rondellhund

Att går på restaurang i Frankrike är en självklarhet om man är en hund. Är man dessutom en västgötaspets är man extra välkommen. På restaurangen passade jag på att ta en liten brödbit. Matte blev så förtjust över mitt tilltag!