Ser ni vilken oordning det är bland cyklisterna. Jag hade inte sett det än, men sen …
Hej igen!
Nu är jag, Sverker, finare värre! Tre länder på en dag. Holland, Belgien och Frankrike. Inte dåligt. Nu har jag sex länder. Mina kompisar Kasper och Egon har bara ett – Sverige. Så jag är sex gånger finare än vad de är.
Vi startade tidigt, nåja, det var tidigt för min flock alltså, från Franeke i Holland. Sen bar det av i värmen. Tur man har en vattenskål att tillgå.
Första pausen gjorde vi vid en stor damm som Holländarna har byggt för att snika till sig land från havet. De är nog snålare än smålänningar. Vi stannade mest för att husse skulle fotografera mig, vilket han också gjorde. Ni skulle ha hört honom när jag skulle valla ordning på ett gäng cyklister som passerade. Han hördes så mycket så jag avbröt min behövliga vallning oordnade cykelflocken. Man vill ju inte skämmas hur mycket som helst!
Sen gick vi över vägen på en bro. När bilisterna fick se mig så tutade de och blinkade med strålkastarna. I Holland uppskattar de verkligen ädla hundar. Jag viftade uppskattande på svansen och brudparet som stod intill mig hjälpte till med att vinka till bilarna.
– I Belgien stannar vi inte. Det är ett skitland, sa matte som inte fick ett EU-jobb hon sökt en gång. Det är surt …
Den enda gången vi stannade i skitlandet Belgien var för att tanka. Flocken passade också på att köpa glass. Fyra stycken. Vem var det som blev utan, tror ni? Jo, lilla Sverker. Men jag stal mer än halva husses när han var ouppmärksam. Så kan det gå! Den var god och var väl värd de okvädningsord som den snåle flockledaren hävde ur sig.
– Nu är vi i Frankrike, skrek alla uppsluppet. Jaha, det var väl ingen skillnad som jag kunde se. Samma husbil, samma flock. Nu skulle det handlas och jag visste minsann vad det skulle innebära. Ensam i husbilen för att vakta. Trodde de. Jag lade mig i husses stol och somnade istället. Det är jobbigt att resa.
Vi fortsatte att åka när de handlat färdigt. Och snart började de leta efter någon stans att sova.
– Här blir bra, sa matte.
Inte nu igen. I en by hade hon hittat en parkering vid en idrottsplats som låg lite avsides. Jaha, nu skulle man inte kunna sova ordentligt igen. Tvungen att vara på vakt hela natten.
Husse och matte började göra i ordning för kvällsmaten, eller supén som matte envisas med att säga när hon är i Frankrike. Hon kan nämligen franska.
När vi satt och åt kom katastrofen i form av en fransk polisbil. Precis vad jag har väntat på när vi åker i en sån ful husbil. Matte gick ut och in kom både matte och poliserna. De ville förstås beundra mig.
– Nu är det klippt, tänkte jag. Jag blir av med hela min flock i främmande land. Jag hälsade dock artigt på de bägge representanterna för lagens långa arm i Frankrike. Min charm fick dem på bättre humör. Matte plockade fram två vinglas och hällde upp till poliserna, som pratade med oss (det vill säga matte, som kan franska). Och hon pratade med dem. Husse försökte, helt mot sin natur, att se trevlig ut. Poliserna drack två rejäla glas med vin innan de på ett tjusigt sätt önskade oss en trevlig semester. Sen åkte de vidare i sin fina bil och blinkade ”hej då” med de blå lamporna på taket. Jag har vissa funderingar på att bli polishund i Frankrike. Det verkar kul. Jag tycker också om vin, men jag får inte dricka det för husse och matte. Om jag blir fransk polishund, får jag kanske dricka lite vin – i alla fall till måltiderna.
Hej så länge
Sverker
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar