Här står jag, stackars Sverker, ensam och vaktar husbilen
Hej igen
Det är jag Sverker som hör av mig och berättar.
Nu hade vi kommit iväg, men jag tvivlade i det längsta. Redan avresedagen var en hård dag för mig. Snacka om oorganiserade hussar och mattar. Jag tror min flock slår alla rekord!
Husse trodde att vi skulle åka mellan ett och två. Matte, som ansåg sig vara mera realistisk, sade att det nog blir mellan två och tre. Sen sprang de fram och tillbaka mellan huset och husbilen bärande på några småprylar. De kunde väl ta rejält varje gång. Det hade varit ännu bättre om de hade gjort som de sagt.
– Vi packar husbilen innan vi åker till Danmark, så är allt klart sen och vi kan starta bara vi uträttat våra ärenden på stan.
(De var nämligen i Danmark helgen innan och spelade tillsammans med de andra glada musikerna i Tranås Musikkår.) Men det hade de inte alls gjort. Packat alltså. Naturligtvis inte. Tänk om jag bara fick vara ledare för min flock, då skulle det bli ordning på torpet.
Som sagt de packade och packade. Och till stan åkte de och jag fick inte följa med, så de ödslade väl bort onödig tid där också.
Vi åkte inte mellan ett och två. Inte mellan två och tre heller. Straxt före sex kom vi igång. Innan dess hade min extralillmatte M ringt flera gånger och undrat när vi skulle komma och hämta henne. Usch vad jag skämdes!
Så var vi då äntligen på väg – trodde jag. Inte då. Efter vi hämtat M åkte vi till mormor för att fylla på vatten i husbilen. Efter det kunde vi till sist starta vår resa.
Och så bar det iväg. Fort gick det också. Husse gasade på så ibland gick det nästan över 90 kilometer i timmen. Sen började mina småmattar Agnes och Mimmi bli hungriga. Mycket konstigt, jag hade ju redan ätit.
– Finns det McDonald’s i Sävsjö? Var finns det McDonald’s?
Jodå, så småningom hittade de ett sådant larvigt ställe där de kunde äta. Tror ni att jag fick följa med? Inte alls. Men jag fick ta en sväng runt bland lite parkerade bilar. Jag passade att revirmärka in stället och så bajsade jag lite också på en grästuva. Sen försvann allihop och jag lämnades ensam kvar för att vakta husbilen. Typiskt.
Så åkte vi igen. Jag sov. Det är ganska bra med husbil, man kan gå och sova lite var som helst. Jag föredrar att sova bland fötter. Först sov jag vid M’s fötter, sen sov jag vid A’s. När vi så äntligen kom till Helsingborg tänkte jag sova bland husses fötter för att lugna ner honom när han skulle köra i storstan.
– Bort Sverker, jag kör!
Jag visste inte riktigt hur jag skulle tolka detta. Hemma brukar husse tycka om när jag värmer hans fötter. Var det inte så här? Värt att göra ett nytt försök, tänkte jag.
– Bort sa jag, nästan skrek han. Försvinn härifrån hund-(fult ord). Kan ingen ta bort den (fult ord) hund-(fult ord).
Jag uppfattade detta som ett förtäckt önskemål att jag inte skulle slingra in mig runt husses fötter, så jag avlägsnade mig och gick till matte istället. Hon var snäll. Men husse lärde mig tre nya ord som jag ska använda när han är dum.
Hej då
Sverker
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar