Ja, det är sådant jag hör ibland från okunniga personer. Men jag arbetar. Jag arbetar hårt. Jag har många arbeten.
När dagen börjar, och det gör dagar alltid, har jag mitt första jobb: Jag väcker husse.
– Men Sverker, inte redan. Klockan är bara sex, säger han yrvaket. Bara genom att lägga sig lite tidigare, så skulle han vara betydligt villigare att stiga upp.
Men jag vet vad husse behöver. Lite frisk luft och en färsk tidning.
Dagens andra arbete för mig är att markera grindstolparna, så traktens hundar vet att jag är hemma. Här bor till exempel en Rex och en Sigge, och de får inte dofta mer än jag på mina stolpar.
Sen behöver Sverker mat. Det är jag det. Mitt arbete är nu att påminna husse om denna viktiga händelse.
I går var vi, som vanligt, och hälsade på farfar. Där har jag mycket att göra.
– Nej men se! Är det inte lilla Sverker, säger farfar när jag hoppar upp i hans säng. Då vet jag att han är vaken. Sen hämtar jag mitt tuggben, som jag gömde dan innan. Efter att ha kämpat med benet ett tag, ska jag hitta ett nytt säkert gömställe. Det kan ta sitt tag.
Sen äter husse och farfar. Mitt jobb som nu är att hålla golvet rent från matrester. Farfar spiller mat. Husse är ännu klumpigare. Men se då finns Sverker där och håller rent.
När farfar och husse har ätit klart vidtar mitt kanske hårdaste arbete. Jag sköter hela fördisken själv. Det kan vara kastruller, tallrikar och diverse uppläggningsfat. Det gäller att slicka noga. Disken måste bli ren.
– Du har jobbat så duktigt, så man kunde sätta tillbaka allt i skåpen igen, säger farfar. Det gjorde hans pappa, när hans hund Dorris hade slickat rent disken.
Husse som är hygieniskt petig, sätter dock disken i diskmaskinen. Göra rent samma saker två gånger. Inte precis att spara energi, där inte. Men hemma har han kallt.
Min sista insats hos farfar är att bita husse lite kärleksfullt i baken, för att tala om att vi har mer att göra. Min husse är nämligen ganska lat. Mycket lat.
Hej då
Sverker
Hårt liv, Sverker. Håll efter husse.
SvaraRadera