24 april 2015

Nu får jag gå alldeles, alldeles ensam

ÖVERGIVEN Ingen Eloise. Ingen min Agnes. Jag får gå här ensam och bedrövad i skogen alldeles själv. Hur roligt tror du det är?

Det blev precis som jag trodde. Jag hann väl knappast äta frukost och smälta maten, förrän det var dags att åka till Linköping igen. Denna gång till flygplatsen.

Jag hade ju mina aningar redan när jag såg Eloises resväska vid min kollektiva bil. Jag tyckte att det var illa nog att vi hade lämnat av min Agnes vid stationen dagen innan. Skulle nu också Eloise överge mig?
Efter frukosten åkte vi iväg. Den här gången hoppade vi över stationen, men tog istället vägen till den stora flygplatsen i Linköping. Den kan vara rolig, när jag möter min Agnes eller min husse. Men jag har också tråkiga erfarenheter från det stället. Jag har flera gånger varit tvungen att säga hej då till både min husse och min Agnes.
Den här gången var det ett hej då till Eloise. Som tröst fick jag godis av henne, som hon hade i fickan. Det var förståndigt.
Fördelar med besök hemma hos mig:
Mer fördisk.
Min Agnes ger mig extra godis.
Eloise ger mig mycket extra godis från Amerika.
Min Per ger mig extra godis.
Fast du ska veta att min husse ger mig ganska sparsamt med godis. Mycket sparsamt.
Eftersom man knappast kan räkna min husse, så förstår du att jag nu är alldeles ensam.

Hej så länge
Sverker

Leg. farvältagare

ONÖDIGT Jag tyckte det var alldeles onödigt att Eloise åkte hem Hennes två katter (en normal (Luci) och en superfet (Bogart)) kunde väl klara sig själva. Jag hoppades att incheckningen skulle gå alldeles fel.

GODIS Jag fick lite godis som tröst av Eloise, innan hon försvann i en dörr i väggen. Jag fick följa med husse.

KLAPP Eloise klappade mig också och tackade för besöket. Jag tackade också. Det har varit väldigt roligt och gott att ha Eloise här.

DUMT Om man åker med folk hit, så är det ett ovanligt dumt ställe. De brukar nämligen alltid förvinna. Fast fördelen är att man också kan hämta folk. Igår bara lämnade vi, så det var ingen fördel med flygplatsen.

1 kommentar:

  1. Känner med dig, fina Sverker. Inte lätt att se älskade personer försvinna bort. Hoppas att du snart får välkomna någon ny, och att du får minst ett fint ben till tröst nu.

    SvaraRadera