PLIKT Trots dagens hårda väder (orkan och piskande sol), fullgjorde jag min självpåtagna plikt att spana av sjön. I dessa orostider kan man när som helst förvänta sig en rysk ubåt.
Det finns de som avundsjukt betraktar mitt boende i min lilla sommarstuga. Men då ska du veta att det är en ständig kamp mot elementens raseri och en ful utsikt. Få har det nog så svårt som jag, vad beträffar sitt boende.
Att bo jämte en sjö är ett ständigt lidande. Knappast någon utsikt. Bara vatten. Vatten har jag i kranen, om jag skulle vilja titta på det. Tänk hos min Per. Där har jag (och tyvärr Lucy) utsikt över Östgötaslätten. Utanför hans fönster skuttar det omkring harar och rådjur minsann. Sevärt. En och annan katt smyger det omkring också. I sjön har jag aldrig sett en enda katt.
Dessutom blåser det. Alltid kallt. Alltid motvind. I de mest fruktansvärda väder som finns på denna jord, åligger det mig att patrullera av stranden. För att inte tala om alla ben jag måste gömma i det gamla vissna gräset på slänten mot sjön. Att det är en kamp med fara för eget liv då jag hela tiden riskerar att blåsa bort..
Dessutom simmar det omkring fåglar i vattnet. Vad gör det, undrar du kanske? Jo, för det första är de fula. Dessutom går de inte att skrämma när de simmar.
Det värsta med sjöar är dock att jag tvingas att bada ett par gånger per år. Det är livsfarligt och otäckt.
Sverker
Leg. elementskämpare
KÄMPIGT Med risk att när som helst svepas bort av orkanbyarna, gör jag ändå en av de nödvändigaste kontrollerna. Jodå, jag klarade mig och tuggbenet låg kvar nere i mossan. När tuggbenet blir mjukt och slemmigt, ska jag ta in det och gömma det i min säng. Eller i någon soffa.
FULA När dessa sånglärkor är uppe och äter i min sånglärksruta, så kan jag skrämma dem. Men när de simmar i vattnet negligerar (=ger attan i) de mig. Dessutom är de fula.
STRANDKOLL Har det flutit upp något vrakgods? Finns det spår efter några främmande (=ryska eller danska) grodmän som smugit sig upp på land? Ja, det är min sak att kontrollera det med min känsliga nos.
KÄMPIGT Du ser själv vilken trappa jag har att kämpa mig upp för. Det är inte lätt med mina korta, men stiliga, ben. Men jag måste hem till min lilla modesta (=ynkliga) sommarstuga, för där väntar frukosten.
ILLA När du ser den här bilden kanske du förstår bättre hur eländigt jag har det. Dubbelsolar som bländar lika illa båda två. En orkanpiskad sjö och visset gräs. Det är ett rent under att jag inte blåste bort. Eller sköljdes iväg av en stormvåg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar