Det ryktas om att jag är nyryktad

LIVSFARLIGT Det är som en cirkuskonst när jag hoppar upp på det här rostiga bordet. Först ett elegant språng upp på stolen, som gungar till rejält. Sedan ytterligare ett hopp. Nu från den fjädrande stolen och upp på det rostiga bordet. Allt detta utför jag utan livlina!

Ibland ofta. Ibland mindre ofta. Ibland förra gången var igår. Då tycker jag att det är onödigt att ibland är idag också.
– Usch, du fäller så mycket Sverker. Jag måste rykta dig idag också, suckade min husse.
Onödigt tänkte jag. Vi har ju en dammsugare.

När man ska ryktas, så förväntas det av mig att jag först ska hoppa upp på en halvtrasig och vinglig stol. Från den ska jag sedan hoppa upp på ett rostigt bord.
På bordet ligger min samlade skönhetsutrustning; en kam och en karda. Det behövs inte så mycket när man redan är vacker.
Sedan börjar husse bearbeta min päls.
Varför fäller du så mycket, Sverker, frågade husse.
Varför är du så fet, tänkte jag.
Roligt är det inte att ryktas, men jag måste tillstå att jag är lite finare efteråt. Om jag nu kan bli finare, eftersom jag redan före var finast.

Hej så länge
Sverker
Leg. nyryktad

MYCKET Bara en liten stund till. Det är det första husse säger när han kör igång med sina tortyrredskap. Det blir många små stunder, vill jag lova. Många, många, många till och med. Efter en evighet, anses jag vara färdig.

RESULTATET Du ser själv att det var totalt onödigt att ryktas idag. De här få hårstråna hade med lätthet fått plats i en dammsugarpåse. Lägg märke till hur fula mina skönhetsverktyg är. De har jag ärvt efter husses förra hund Cita.

STILIGAST Skapelsens krona i bild. Bättre än så här blir det knappast. Vattenkammad och fin! (Ja, det regnade.) Lägg också märke till hur undernärd jag är. Lite mer mat skulle inte skada.