Idag har jag och husse varit på en liten kulturresa. Vi uppsökte ställen där våra förfäder gått och klampat omkring. Vi har också sett på gamla saker. Gamla saker är runsten, kyrka och kloster.
Dagen började med att husse gjorde sig extra fin. Han kammade till och med ut matresterna ur skägget! En kort promenad och sedan iväg med bilen. Första anhalten var Rökstenen där jag som vanligt gjorde en markering som minne.
– Sverker, vad har jag sagt om att kissa här, sade husse strängt. Men vad ska jag göra? Jag vill ju inte kissa på själva stenen.
Sen bar det av till Heda kyrka, där farmor ligger begraven. Hon skulle ha fyllt år idag, så hon fick lite blommor. Kyrkan är mest känd för att den är uppkallad efter vår släkt, Hedbor.
Vad kan vara lämpligare efter ett kyrkobesök att toppa med ett kloster?
Ska vi toppa med ett kloster, Sverker? Husse hade tydligen inte frusit nog. Klostret är ett friluftskloster, eftersom det saknar både tak och de väggar. De var sunda de gamla munkarna. Inte konstigt att de har flyttat. De såg väl avundsjukt på grannarnas fina hus.
Så började vi hemresan. Vi passerade minnesstenen över kung Sverker den äldre. Jag är uppkallad efter honom. Han mördades ungefär vid stenen på väg till julottan 1156.
– Tag lärdom av detta, Sverker. Åk aldrig släde till julottor om du är kung. Jag lade detta råd tacksamt på minnet.
Husse rev sig i skägget utan att hitta något ätbart. I Hästholmen stannade vi och köpte en chokladkaka istället. Jag fick smaka.
Hej så länge
Sverker
Leg.tidsresenär
FAMILJEKYRKADetta är Sverker. Bakom mig ser man Heda kyrka. När den byggdes sprang mina förfäder omkring här och höll ordning på kossor och hästar De var naturligtvis också ett trevligt sällskap och goda sängvärmare åt de som arbetade med bygget. Hade inte mina förfäder deltagit i skapandet av Heda kyrka, hade den nog inte stått där idag.
MUNKHUND När munkarna bodde här, var de nog glada över att ha sina västgötaspetsar. De varnade när det kom någon, och de kunde springa och hämta kossorna, så munkarna fick mjölk till frukostgröten. Det hade ju varit snopet annars. Som alltid kan det också vara trevligt att ha ett så sympatiskt sällskap, som en västgötaspets alltid utgör. Hade inte mina förfäder deltagit i skapandet av klostret, hade det nog inte stått där idag.
De var naturligtvis också ett trevligt sällskap och ett trevligt sällskap.
SvaraRadera