Vi åkte på en riktig blåsning

VINDDRAG Om jag kisar lite med ögonlocken och fäller öronen bakåt, så är det inte så farligt att stå i blåsten. Fast det gäller ju förstås att inte ta några skutt, för då kan man blåsa i vattnet. Så gör aldrig det.

I dag blåser det som bara den. Det är nästan svårt att gå i motvinden, men det går desto lättare i medvind. Jag var så modig, så jag gick ner till stranden.

Ibland på hösten blir det ett riktigt busväder. Idag är det bara nästan busväder, men det blåser på ganska bra. Det är ju inte så att man måste sparka undan flygande träd för att ta sig fram, men ändå.
Blåser det är det ganska kul att gå till stranden och titta på vågorna. Det törs jag. Egon vågade knappt, fastän han tycker att det är kul att bada. Efter att jag hade lyckats med att locka ner Egon, så förstod jag varför. Hans öron började fladdra så till den vida pass. Jag var nästan rädd att han skulle flyga iväg.
Han är kanske en fågelhund?

Hej så länge
Sverker
Leg. vindälskare

FEGIS ”Jag väntar här”, sade Egon och stod och tittade på mig och vågorna från sin upphöjda position. Men jag var inte den som gav mig, utan jag fick ner honom till stranden.

FLADDERÖRON Väl ner på stranden började Egons öron fladdra i vinden. Skulle han likt Dumbo kunna flyga med sina öron? Nu gjorde han inte det, men det var en liten otäck upplevelse faktiskt. Jag var riktigt orolig.

MARKRÖTT Alla de här bladen ska sitta på blodlönnen. Då blir Agnes glad, för det är hennes favoritträd. Nu har blåsten avlövat stora delar av trädets bladbestånd, och lagt bladen på marken. Å andra sidan har jag en röd matta att gå på.