<h1><b><center>Hejdådax för Agnes</center></b></H1>

SYSKON Här gör sig syskonen Agnes och Per redo för att ta sig an pizzorna. Jag hoppades att de inte skulle orka äta upp allt. Mina förhoppningar slog in, men jag hade orkat mera.

Snart, mycket snart, åker Agnes hem till sin fula katt i Toulouse i Frankrike. Man skulle inte få göra så. Det skulle vara mycket bättre att hon stannade kvar hos mig.
Igår åkte vi till Mantorp, så att Agnes kunde säga ”Hej då” till sin bror Per. Han är min lillhusse.

Det var faktiskt tur att vi åkte till Mantorp. Där fanns det nämligen pizza. Det hade vi inga hemma hos oss. Pizzan kommer inte av sig själv, utan alla – frånsett lilla Sverker – försvann. Jag vaktade Pers hus. När de kom hem så var de inte ensamma utan hade tre pizzor med sig. Svensk husmanskost när den är som bäst.
Efter maten hyfsade jag faten. Många goda rester var det gott om.
Sedan övergick Agnes och Per att leka med hans nya dator och husse och jag gick ut på en promenad i den fula orten.
Sent, sent åkte vi hem. Alla var mätta, men ändå lite ledsna. Det är jobbigt med ”Hej dån”.

Hej så länge
Sverker
Leg. avskedstagare

RESTER Lite rester blev det. Jag ligger redo att attackera tallrik nummer två. Den var Agnes. Godast rester fanns det på Pers tallrik. Mera kött.

MEDELVACKERT Agnes tycker att Per har så fin utsikt från sitt stora fönster i stora rummet. Nja, jag vet inte det. Visserligen fanns det ett par rådjur att titta på, men de går knappast att äta.

VACKERT Utsikten över Pers matbord var väldigt vacker. Det är så här det ska se ut. Vad som fattas är en västgötaspets, jag, som står på bordet och äter pizza. Det hade varit en riktigt vacker syn.

NIGHT Det här är Mantorp by night. Pers hus syns inte, men det är likadant. Alla hus är likadana. De ståtliga tistlarna till vänster är Pers. Hans grannar har inga tistlar alls i sina trädgårdar. De är kanske inte lika skickliga odlare som min Per.