<h1><b><center> När döden slog till hemma </center></b></H1>

UPPHITTAT En nyss skjuten – eller skadeskjuten och sedermera avliden –kanadagås hittade jag och husse, när vi tog vår eftermiddagspromenad. Jag tyckte lite synd om den avlidne.

Igår morse när husse och var ute och promenerade var det ett väldigt skjutande i närheten av oss. Lite konstigt med tanke på att alla djur har ungar nu.

– Det är kanske någon som skjuter på lerduvor, trodde husse, eftersom det knappast kan röra sig om jakt nu. Man får ju knappast gå i skogen, för att inte störa.
Men när vi hörde skriken från kanadagäss, förstod vi att det var någon som ägnade sig åt att skjuta gäss istället. Vi tog en annan väg, eftersom inte vi ville bli skjutna.
Precis i närheten av oss finns ett stort fält där det brukar gå kanadagäss och beta.
Eftermiddagspromenaden tog vi över fältet med vallväxter. Vad hittar jag där om inte en död kanadagås. Det är visserligen så kallad skyddsjakt året runt på kanadagäss, men vi undrar ändå:
1. Varför skjuta just nu när de häckar? De har gått där sedan snön smälte. Man stör ju annat vilt också.
2. Varför lämna kvar en skjuten fågel? De är väl goda att äta. Eller var det ren slöhet efter en skadeskjutning? Av fågelljuden från de träffade, var det inga mästerskyttar som var i farten.
3. Kan det verkligen röra sig om skyddsjakt om de går på en åker med vallväxter (=gräs)? Det var ju inte precis sädesåker med späda skott.
Husse, som blev lite upprörd, pratade med en kompis, som är en mycket erfaren jägare. Även han ställde sig frågande till jakten.

Hej så länge
Sverker
Leg. vallhund
PS. Husse låter meddela att han inte är jaktmotståndare. Invändningarna rör bara denna speciella jakt. DS.

DÖDENS ÖGA Här ligger den döda gåsen. Om den levde länge efter den träffats, eller om den dog direkt och bara kvarlämnad – det får vi aldrig veta.