<h1><b><center>Flög vilse i askmolnet</center></b></H1>

FYNDADE Det var här, uppe på konservöppnaren, vi hittade vår tillfälliga gäst efter han/hon flugit vilse i askmolnet.




Var fågeln döv, så den inte hörde varningen om askmolnet? Gjorde den som Ryan Air: jag flyger ändå och tar lite extra betalt? Hade den tappat synen? Eller var det bara en beklaglig olycka? Ja, det lär vi inte få veta, men det var en felnavigering som hade kunnat sluta illa.

Igår, straxt efter vi hade haft det hemska askmolnet här (se gårdagens blogg), bar det sig inte bättre än att vi fick ett nytt husdjur.
– Det är en talgoxe, sade husse till mig. Jag undrar hur den har kommit in?
Nu håller jag ju inte husse för särskilt begåvad, men detta slår väl de flesta rekord.
1. Det var ingen talgoxe. Det var en liten fågel. Jag som är genetisk specialist på att valla kor, vet väl hur en oxe ser ut.
2. Eftersom det var en fågel, så är det ganska självklart att den flugit in. Den åkte ju inte moped precis.
I vilket fall som helst hade fågeln navigerat totalt fel. Våra rum ligger normalt sett inte i en allmän flygled. Så kan det gå när man drar rakt igenom en förbjuden flygzon. Navigeringsinstrumenten kan uppenbarligen bli utslagna.
– Vi får se till att den kommer ut, men först ska vi fotografera er tillsammans. Sverker och fågeln. Det skulle väl bli ett vackert par, sade husse till mig.
Nu ville det sig inte riktigt så. Fågeln hade inget större intresse att göra min bekantskap, så det blev bara bilder på den lilla pippin.
Sen gjorde husse sitt fågeltrick (ja, han har rest med cirkus): sträckte ut handen och lät konstigt. Fågeln kom och satte sig på husses handflata och han kunde kupa den andra handen över. Väl ute så släpptes det lilla livet fri och kunde flyga iväg till sitt hus.
Husse bär aldrig mig i handen så. Lite orättvist.

Hej så länge
Sverker
Leg. ornitolog

OROANDE Vad gör fågeln på min mathink? Jag blev rädd att den skulle äta upp all min mat, så jag skulle få svälta.

MATVRAK Om man sätter sig på en matstol, så förväntar man sig antagligen att bli bjuden på mat. Eller hur? Det skedde dock inte, men snyggt försök.

FAVORITPLATS En av fotogenlamporna (de från Svenstorps missionshus, ni vet) blev snabbt en favoritplats för vår gäst. Den återvände ständigt dit. Husse ville ha mig i läsfåtöljen för bildens skull, men fågeln flög när jag hoppade upp.