När stranden stannar vid båten

Man gör intressanta bekantskaper när man är ute och åker. Eller rättare sagt när man stannar. En pudelflicka och jag luktar på varandras kiss. Intressant! Hon var söt.


Ibland blir det natt och då stannar stranden och knyts fast vid båten. Då blir jag av med min flytväst och så lossnar klistret på ratten, så resurshusse kommer loss och blir lite mer rörlig. (Det lossnar då vi ska äta lunch också.)

Om man är västgötaspets (vilket jag är) och ska sova på en båt (vilket jag gjorde) är det väldigt bra. Jag har fyra olika kojplatser och kan byta mellan dem hela natten. Flockmedlemmarna blir jätteglada när jag hoppar upp och går på dem. Jag kan ha koll på hela flocken varje natt! Det måste kännas tryggt för dem.

När man ligger i hamn (det heter så när land är fastknuten vid båten, även om det bara är vid kanalkanten) kan man gå iland. Där finns det träd och stolpar och många nya intressanta dofter.
I en hamn, som var en hamn, träffade jag två pudeltjejer. De var jättesöta och jag fick nosa på dem och de nosade på mig.
– Sverker, sådana där små, fula och fjantiga hundar är inget för dig, sade matte irriterat. Tänk på att du är en västgötaspets.
Sedan vände hon sig leende till pudeltjejernas husse och matte, som var fransmän.
– O, vilka gulliga hundar ni har, sade hon, fast på franska. Hon är så socialt begåvad. Dessutom är hon ärligheten sjäv.

Vid varje hamn ska flocken proviantera. Att proviantera betyder att man ska gå minst en kilometer för att handla fem liter vatten och två brödlimpor. Det är alltid uppförsbacke och 35 grader varmt. Sen kan man gå en kilometer i uppförsbacken åt andra hållet för att proviantera vykort och frimärken. Sen provianterar man inte förrän nästa dag.

Hej så länge
Sverker
Leg. nattvakt

Till mina mer betungande uppgifter hör att motionera matte varje morgon. I Migennes var jag dessutom tvungen att skrämma iväg svanar och en anka för att göra vägen fri. Matte är rädd för fåglar.