Glädje och sorg

Det ringde på dörren. Jag gjorde mitt jobb och sprang hotfullt skällande till dörren. Bakom mig släntrade Egon, vänligt skällande. Han är inte så skräckinjagande som jag är.
Men vem var det som kom?

Nej men titta! Det var ju Egons matte och husse, tillika min resursmatte och min resurshusse, som kom. Det hade blivit frisläppta från sin klippö i Atlanten. Gott uppförande? Oskyldiga? Vad vet jag, men nu kom de till mig!!

Efter att ha fikat båd länge och väl, skulle vi åka hem till dem. Hurra! Oj vad roligt. Visserligen får jag inte fördiska, men det brukar komma lite godbitar när resursmatte lagar mat.

Jag var snabbast upp i bilen och sen kom Egon. Nu ska vi ha kul hemma hos honom. "Kom ut Sverker", sade husse. Får ja inte följa med?

Det är inte konstigt att Egon ser ledsen ut. Han är ju inte tillammans med mig längre. Jag tycker riktigt synd om honom, där han sitter instängd bakom rutan och tittar på mig, hans bästa kompis.

Farväl Egon. Vi ses snart igen!