I spetsen för flocken

Ut på kanalen med redaren, det är jag Sverker, det, längst fram. Frågan är när jag ska våga överlåta ansvaret på båtens framförande till resurshusse. Han har uppenbarligen svårt att hålla rätt kurs.

Så var det då äntligen dags för flocken att ge sig i kast med båtlivet på de franska kanalerna. Vädret var fint, om än lite varmt i mitt tycke. Den franska solen sken från en molnig himmel. Luftfuktigheten var tryckandeBara en lätt bris kunde förnimmas. Kanalen doftade underbart.

– Alla ombord, gallskrek resurshusse.
– Loss akter!
Det betydde att man ska knyta upp snörena där bak. Om man inte knyter upp dem innan man åker, blir utsikten lite enahanda, skulle jag tro, alldenstund man då inte flyttar på sig. Eftersom vi hade knutit upp snörena växlade utsikten.

– Det hade varit lättare att styra om det hade funnits roderindikator, sade resurshusse när båten slingrade sig fram som en skadskjuten ål i kanalen.
– Kan man handla där vi ska sova i natt, frågade lillmattarna förhoppningsfullt. De ville tydligen bli av med sina reskassor fortast möjligt.
– Var är min plånbok, sade husse undrande, i det han rev runt bland alla sakerna.
– Har ni smort in er, sa matte befallande till lillmattarna.
– Inte upp på taket innan ni gjort det, tillade hon med adjunktsaktig röst.
– Jag behöver frimärken, sade resursmatte som var förtjust i att skriva vykort.
– Det är bättre att styra från aktern. Det gjorde man på narrowbåtarna i England, sade resurshusse (som gärna ville påpeka att han hade styrt en narrowbåt i England), i det att han ivrigt rattande med den fastlimmade handen.
– Båten skulle ha en roderindikator, tillade han i det han förgäves försökte hålla rak kurs.
– Vi SKA smörja oss, sade lillmattarna och klättrade upp på taket.
– Var är laddaren till datorn, sade husse som nu äntligen hade hittat plånboken.
– Vi måste köpa bröd, sade resursmatte som ser till att alla blir mätta.
– Det är högertrafik på kanaler, till och med i England konstigt nog, sade resurshusse upplysningsvis till de som ville ha den upplysningen, i det han mestadels framförde båten på kanalens vänstra sida.
– Var är sladden till laddaren, sade husse som äntligen efter en djupdykning i sin packning hade hittat laddaren.
– En roderindikator hade underlättat, sade resurshusse.
– Kan du inte hålla ordning på något, sade matte lätt irriterat till husse när hon tog fram sladden och gav den till en tacksam husse, som nu kunde ladda sin dator.
– På Göta kanal är slussarna större, sade resurshusse till sig själv.
– Jag kan diska, sade Calle som var kapten.

Själv visste jag precis var min mathink stod, och var min vattenskål fanns.
Som ni förstår är det väldigt kul på en båt.

Hej så länge
Sverker
Leg. ordningspedant

Oinsmorda lillmattarna Mimmi och Agnes ligger på skokartongens tak. Detta gör de bara för de vill få samma stiliga bruna färg, som jag har naturligt. Ser ni den frodiga grönskan längs kanelen.