14 januari 2011

Sällan har en stjärt luktat så gott. Jag blev kär!


Visst är hon söt, min franska kärlek Lucky. Men jag måste tyvärr tillstå en sak: min kärlek var konstigt nog inte besvarad.




Valou, min egen franska au pair, har en hund hemma hos sig. Lucky heter hon. Hon är jättesöt och jag blev genast förälskad. Jag kan inte släppa henne.

Husse tycker att jag och Lucky ser åt som ett såndant där Brio-tåg av trä ni vet. Lucky är loket och jag första vagnen som sitter fast med en magnetkoppling. Vart än Lucky går, så hänger jag efter med nosen klistrad mot hennes stjärt. Lucky piper och morrar. Ömsom låter hon som en ångloksvissla, ömsom som eltågstuta. Själv flåsar jag som ett ånglok, fastän jag är vagnen.

Vi har pussats lite också. Lucky och jag. Det gör man här i Frankrike när man hälsar. Först på ena kinden, sen på den andra och sen tillbaka igen. Matte tycker att det är chickt, husse tycker att det är larvigt.
– Ska man pussas så ska man pussas ordentligt, inte så där löjligt, säger han. Han är nämligen så romantisk. Det här är bara luftpussar och på kinden dessutom. Karlar hälsar dock på varandra med ett rejält handslag.

Motarbetad på alla fronter
Nu kan man ju inte alltid räkna med att ens kärlek ska bli besvarad, men om jag är ihärdig. Vem vet?
– Hon är inget för dig, säger husse. Akta dig för fransyskor.
– Hon är ju dessutom lika pantad som hon ser ut, tillade han rått. Vad vet han om det, han kan ju inte ens språket särskilt bra. Dessutom är Lucky söt!
– Hon är inget för dig, säger matte. Hon har ju inte ens stamtavla och är dessutom ingen västgötaspets.
Hon är lite snobbig min matte. Jag skulle gärna vilja se mattes stamtavla, den är säkert inte så grann den heller. Inget man direkt skyltar med. Hon är inte heller västgötaspets. Bara för att Luckys mamma var papillon och något annat och fadern helt okänd, så behöver väl inte hon vara sämre för det? Fast det är ju klart; hon är ingen västgötaspets.

Matte tycker dessutom att jag uppför mig som franska pojkar; de kan inte ta ett nej som ett svar. Hon vet – hon har bott i Frankrike.

Jag tycker nog att det är roligare att leka med min kompis Egon. Jag får hänga i hans öra!

Hej då
Sverker

Vacker och kärlekssuktande

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar