11 januari 2011

Hur man bajsar i Frankrike och hur jag fixar underbara fisar


På promenad på campingplatsen. Som beteendeforskare kan jag här få underlag för min undersökning av franska campare. Sen kan jag bajsa också. Då blir husse förtretad.



Onsdag var en bra dag. Då fick jag förstärkt frukost. Först fick jag mina vanliga två och en halv deciliter hundmat. Sen var det dags för husse och lillmattarna att käka. Som vanligt försökte jag hypnotisera deras mat så den skulle trilla ner på golvet. Som vanligt lyckades jag inte. Men tränar jag ordentligt så kommer det nog att lyckas till sist.

Husses slarv – min lycka
När de ätit färdigt gick de ut en liten stund. Kvar på bordet fanns det sex och en halv croissanter, franska gifflar med chokladfyllning. (Matte är ju inte här, därav den goda frukosten.) Två minuter senare kom husse in. Då fanns det bara en och en halv giffel kvar. Vet ni var de andra fem fanns? Kan ni inte gissa det? De fanns i Sverkers mage. Den var stor. De får skylla sig själva om de inte dukar av ordentligt! Den dan fick jag många promenader. I påskas när jag lyckades sno åt mig ett halvt kilo karameller fick jag inte så många promenader, men då hände det flera olyckor inne också.
Även natten var underbar. Jag låg i husses säng och spred de mest förföriska dofter. Husse verkade inte uppskatta dem på samma sätt som jag.

Hur man bajsar i Frankrike
Nu ska jag berätta hur det är att bo på den här campingplatsen. På den här campingplatsen ska alla hundar ha koppel, det står det på en skylt. Alla hundar har nog också koppel, men aldrig på sig. Det är så i Frankrike säger husse. Att sätta upp en skylt för att förbjuda något uppmanar en fransman att göra exakt tvärtom. På så sätt blir allt tillåtet, vilket är mycket praktiskt. På stranden fick inte hundar alls följa med, men det kryllade av hundar. Men det var bara jag som surfade.
Det var ju inte det jag skulle berätta om. På morgonen går husse ut med mig en kort promenad.
– Skynda på nu, så vi hinner ut från campingen före du ska bajsa, manar husse på mig. Vem vill stressa på morgonen? Inte jag. Därför har jag anammat det franska sättet och göra tvärtom: Jag går långsamt och sen bajsar jag precis före vi hinner utanför campingen. På så sätt sätter jag husse inför svåra val. Han har följande att välja mellan:

• Låta bajset ligga kvar, enligt fransk tradition.
• Krafsa över bajset med sand, titta bort och hoppas att ingen ser.
• Ta upp bajset med plastpåse, enligt svensk tradition, och framstå som urlöjlig om någon ser honom.

Oftast väljer han alternativ två. Han ser ganska kul ut där han står och petar med foten och hoppas att inget ska fastna på skon eller att någon ser honom. Om det är mörkt har han helt anpassat sig efter franska förhållanden.

Matlagning och mode på en fransk campingplats
Under morgonpromenaden sitter många och äter frukost. Andra har inte hunnit så långt utan är på väg till, eller från, bagaren. Precis som husse och jag. Lite senare ska det diskas. Denna syssla utförs av tanter iklädda nerifrån och upp: filttofflor, nedhasade strumpor, storblommig morgonrock i 100 procent konstfibrer. I håret har dessa tanter papiljotter och högst upp tronar ett ljusblått eller skärt myggnät över håret. Tanterna återkommer i samma utstyrsel när det är dags att lägga sig.
Före lunchen tar männen vid. Då ska grillen tändas. Denna sysselsättning har många gjort till en rituell, skön konst. Det är inte bara att hälla ut lite kol på en grill, spruta på tändvätska och sedan tända. Oh, nej då. Bara att placera ut kolbitarna på rätt plats tar sin tid. Sen ska det tändas och sen blåsas. Man kan blåsa med munnen eller fläkt, hårtork, luftmadrasspump, cykelpump och många andra fiffigheter. När mannen senare är nöjd med glödbädden vänder han sig mot husvagnen/tältet och ryar till. Ut kommer en tant med köttbitar. Sen gäller det för mannen att stint titta på köttet, vända det lite så de kan se under. Så kan de stå en bra stund innan de är färdiga. Borden står då dukade med resten av måltiden. Måltiden aväts under det att sällskapen för ett vanligt lugnt samtal på franskt manér, det vill säga gallskriker till varandra. Sen drar tanterna iväg till diskrummet igen. Denna gång i chickare klädsel, nåja, lite chickare.
Före tar middagen männen vid. (Gå till meningen efter första meningen i stycket ovanför och läs om hela stycket.)

Hej så länge
Sverker

Tuffast i världen

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar