Detta är plågsamt. Massor av kött, men ingen enda köttbit till Sverker. Är det rätt att göra så mot en västgötaspets?
Jag har varit på marknad i Frankrike också. Det har man en gång i veckan. Precis som torget i Tranås på fredagarna. Sällan har jag sett så många fötter. Det var trångt och eländigt och jag höll mig tätt intill husse, så inte han skulle komma bort. Där fanns det mycket att handla. Lillmattarna specialiserade sig på smycken och hårband. De ville också bli tatuerade. Det fick de inte.
Mitt dagliga bröd fick jag idag
Husse tittade på verktyg och knivar. Jag siktade mest in mig på köttdiskarna, men jag fick inget. Typiskt. Jag ska följa med så jag kan valla hem dem igen utan att de går vilse, men någon lön? Inte. Det är inte alltid tacksamt att vara västgötaspets. Jag hade nöjt mig med en entrecote eller en kyckling. En förstående och snäll bagare gav mig dock en synnerligen välförtjänt brödbit. Den var god. Jag har ju specialiserat mig på franska bakverk.
Jobbiga och högljudda hönor
I burar finns det höns och kalkoner. Om man går fram till dem för att nosa så börjar de kackla förskräckligt. Det är ett fasansfullt oväsen där jag dragit fram. Jag blir nästan rädd. Inte för egen del, men vad skulle hända om dessa kacklande vidunder skulle komma loss? Tänk om de attackerar mina småmattar? Jag törs knappt tänka tanken. Nej, marknad är ingen stor grej för en Sverker.
Imorgon ska vi åka och hämta matte, om vi hittar dit förstås. Sannolikheten är väl 32,63 procent. Sen ska vi – om vi nu hittar matte – till min franska au pair Valou. Hoppas hon kommer ihåg mig.
Hej då
Sverker
Världens snällaste hund
Jag, Sverker, på marknad. Detta skulle vara en ljudbild. Ni skulle höra hönsen så de låter. Särskilt om jag gjorde en liten rusning mot burarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar