Övergiven går jag här i motljus och motvind

ELÄNDIGT Det blåser motvind och motljus har jag också. Så svårt har jag det nu. Min Agnes har åkt och kvar är bara jag. Om man inte räknar min husse, och det ska man ju inte.

Nu är jag alldeles övergiven. Igår visade jag min Agnes vägen till Linköping. Först till min Pers jobb och sedan till stationen. Men det blev inte som jag tänkt mig.

Jag fick börja med att visa min Agnes vägen till min kollektivtrafiksbil som fanns i mitt garage, Sen visade jag vägen till min Pers jobb i Linköping. Där fanns min Per, men inte Lucy. Hon är tydligen inte med på jobbet, utan ligger hemma och slöar som vanligt.
Sedan fick jag stanna i bilen. De andra skulle minsann gå och äta lunch. Vi skulle ha hälsat på min Per och Lucy i Mantorp, men Per föredrog att arbeta i Polen istället. Sådan är han.
När de kom tillbaka från lunchen efter sådär sju timmar, så berättade de att jag missat riktiga präktiga fördiskar. Det hade de inte behövt talat om. En iformation jag hade klarat mig utan.
Jag fick faktiskt en kort promenad i Linköping, innan jag visade min Agnes och min husse vägen till stationen.
Därefter åkte min husse och jag hem. Nu är allt som vanligt igen. Jag är ensam och övergiven.
Fast jag tror att Agnes kommer snart igen. Hennes tofflorna i hallen tyder på det.

Hej så länge
Sverker
Leg. övergiven

SANNINGEN Illa bemött har jag verkligen blivit. Både av min Agnes och min Per. Tänk att horoskopet i tidningen vet sanningen. Visserligen på fel stjärnbild, men ändå.

VÄGVISARE Igår skulle min Agnes åka till Uppsala igen. Jag är ganska besviken efter hennes besök, Hon brydde sig inte om mig, men igår dög jag. Till exempel ser du på bilden hur jag visade henne vägen till bilen. Själv var hon förtvivlad över att ha gått vilse.

TREVLIGT När man har det som jag, så får man ta tillvara på de små glädjeämnena, som när jag fick träffa min Per och min Agnes en kort stund utanför min Pers jobb.

TILLBAKA Med tanke på hur min Agnes har placerat sina tofflor i min hall, så förmodar jag att hon kommer tillbaka snart. Vi får väl se, men tofflorna och jag väntar.