FULLÄNDAD Ja, det är mig Sverker, och framför allt min nos, du ser på bilden. För att sammanfatta det: du ser skapelsens krona – det fulländade.
När jag är ute och går med min husse, så är han alltid besvärlig. Aldrig någonsin har han förståelse för att jag måste stanna då och då, för att kunna analysera ett nyss hittat spår. Själv känner han inget och fattar därför inget.
Husse tror att när jag tar med honom ut på promenad är det för att han ska kunna promenera i rask takt.
– Kom nu Sverker. Stå inte där och nosa, säger han allt som oftast och då väldigt irriterad.
Han fattar inte att mitt område måste kartläggas vid varje promenad. Särskilt svårt har att förstå att om det har gått en löptik här, så måste hennes spår undersökas med yttersta noggrannhet. Då duger det inte att bara slarva på.
Om det är nysnö ut, så kan även min husse följa ett spår. Fast han vet aldrig vems spår det är. Det vet jag för det mesta, men ibland kommer det något nytt, som inte finns i mitt arkiv.
Det är tur att jag är skapelsens krona, så jag vet vad som sker i min skog och på min väg. Annars skulle vi ju leva i ett informativt vakum.
Sverker
Leg. underverk
NOSAR Husse brukar undra vad det är jag nosar på. Var det så att han var lite bättre konstruerad, så kunde han böja sig ner och nosa själv. Fast sanningen är den, att han inte ens uppfattar spåret.
TYDLIGT Det här spåret är så tydligt, så till och med min husse kan följa det. Fast han kan inte säga vems spår det är. Han kan inte ens skilja på en hanhund och en löptik-
MISSTAG Exempel på ett av naturens misstag. Som du ser är det ett av de värsta misstagen som finns, nämligen min husse. Så mycket värre än såhär kan det nog inte bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar