KÅNKA Här kommer Britt och Janina och kånka på sina väskor. Jag visar vägen till bilen, eftersom flickor har så dåligt lokalsinne. Att kånka är flickor duktiga på.
Då var det slut på det roliga för den här gången. Mina gäster har lämnat mig ensam med min husse. Det är slut på sötebrödsdagarna för en hungrig västgötaspets.
Alldeles nyss beslöt sig mina gäster att nu får det räcka. De packade sina väskor och begav sig iväg. Dock åt de lite frukost först, så det blev lite fördisk till mig.
Igår lagade Janina mat, så då var fördisken riktigt bra.
Annars var det mest att husse satt och språkade med sina gamla lekkamrater, vilket var ganska tröttsamt. Trots det var jag tvungen att hålla mig vaken, för man vet aldrig. Särskilt vill jag framhålla Britt, som hade viss förståelse över att jag bör deltaga i måltiderna. Nu har jag bara att hoppas på att de snart kommer tillbaka. Det är alltid bättre att fördiska efter fyra personer än en enda husse.
Det sorgliga avskedet väckte min poetiska ådra, och jag kreerade (=snickrade ihop) följande diktverk:
Nu när vi är utan gäster,
Får husse och jag leva på rester
Sverker
Leg. poet
STUVAR Gunnar står och stuvar in grejer i den områdesanpassade bilen. Jag behöver inte hjälpa till, eftersom Gunnar är en man. Att stuva är pojkar duktiga på.
FARVÄL Där åker mina gäster. Nu är jag ensam med min husse igen. Dessbättre har vi lite matrester kvar, som jag hoppas att jag kan bli vid lite grand, Det var roligt så länge som det varade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar