17 november 2013

Så tämjer man en jobbig husse

ARTIKEL Detta är ju inget nytt för mig, men det kanske kan vara intressant för dig. Lite bildning skadar aldrig. Du kan läsa hela artikeln här.

I dagens Dagens Nyheter fanns det att läsa en artikel om hur hunden tämjde människan Detta föreleder mig att berätta om den svåra uppgiften jag hade – och fortfarande har – att tämja husse.

Det var egentligen Agnes som jag fick för många, många år sedan. Men hon var ju inte ensam, utan jag hamnade i en ganska stor flock. Nu är det dock bara min husse kvar, så jag koncentrerar mig på honom.
Rent allmänt kan jag väl säga att han är ganska snäll. Han råkar aldrig i slagsmål, men han har en ovana att stanna och prata med andra människor. Detta är alldeles tydligt i stan, så därför har jag honom i koppel när vi är där. När jag ska hälsa på andra hundar, blir han lätt otålig och skäller. Fast han bits aldrig.
Han har också dålig följsamhet, eftersom han inte stannar när jag har något som ska nosas på. Ganska irriterande.
I skogen får jag vara på min vakt, eftersom min husse ränner iväg utan att vänta på mig. Eller också förflyttar han sig för långsamt. Väldigt sällan han går lagom fort.
Dock finns det en viktig sak där jag inte har lyckas med. Han ger mig alldeles för lite mat och godis.


Hej så länge
Sverker

Leg. människotämjare

SITT Husse sitter gärna i sin läsfåtölj. Det är lugna stunder och jag kan ligga och sova vid fötterna. Ibland behöver jag dock gå ut, eller få vatten eller varför inte mat. Då måste jag säga till.

SKÄMS Hittar jag några barn som vill klappa mig när jag är ute och promenerar, så brukar det resultera i att jag får skämmas. Min husse börjar nämligen tjata ”Kom Sverker”, ”Kom nuuuuuuu Sverker”. Bara för att få tyst på honom, så brukar jag komma. Men jag springer inte!

FÖRE Du ser själv hur husse har skenat iväg ute i skogen. Han har inte tålamod att vänta på mig. Ser du mig? Jag är långt bakom. Jag har satt på honom ett pat oranga byxor, så han ska vara lätt att upptäcka.

DRAR Du ser kanske att jag står och undersöker ett elskåp. Vad gör min husse då? Jo, han orkar inte vänta, utan han ger sig till att dra i sitt koppel.

VÄRST Om jag nu har en mathink och det i den mathinken finns mat och ett mått. Är det då inte självklart att måttet ska fyllas upp till bredden med mat? Det fattar inte min husse. Han fyller det bara till hälften. Här har jag inte lyckats att tämja honom.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar